Runstenen från Skärkind,Östergötland

[Karlfredrik]

Runstenen från Stärkind,Östergötland (Ög 171) innehåller en intressant uppgift. Enligt A Nordén
är det en minnessten över dommaren eller lagmannen Leubar från 500-talet e Kr. Med andra ord troligen den äldsta (?) dokumenterade källa om lagmansämbetet i Sverige.

[Tomte]

Det är väl bara spekulation. LeubaR/Leubaz kan ju ha varit ett vanligt förekommande namn (eller en titel) på den här tiden. Enligt teorier/spekulationer om Vr 1 U har det förekommit även där, varav dock endast ubaz i så fall är bevarat.

[anber]

Den uppfattning jag har om "dyrkan" vid denna tid, (dvs tiden för äldre futharken), är att man tillbad utomhus i hag och lund. Gudabilder förekom inte och liksom senare fick man inte skriva gudarnas namn. Hur skulle man då få en "fokuspunkt" för sin tillbedjan? Man tog en sten och högg in en "kenning" för gudanamnet. "SkiþaleubaR"
Cleasby/Vigfusson:

SKÍÐ, n. [A.S. scide; Germ. scheite; the root verb is the Goth. skaidan; Germ. scheiden; Lat. scindere, pf. scdi; Gr. GREEK] :-- a billet of wood (a tablet, Vsp. 20), fire-wood; kljúfa skíð, Nj. 130, Fas. ii. 117; bátr hlaðinn skíðum, Fms. vii. 31; þurra skíða, Hm. 59; þeir báru skíðin á eldinn, Edda 82; konungr tók þá skíð eitt ok skelldi á þilit, Fas. iii. 125; skíða-fang, an armful of logs, Fms. v. 92. COMPDS: skíða-hlaði, a, m. [Germ. scheiter-haufen], a pile of fire-wood, Dropl. 29, Fs. 5, Fas. ii. 424, Landn. 179. skíða-viðr, m. fire-wood, Kd. 232. II. [cp. Engl. skid, the drag applied to a coach-wheel], of snow-shoes, such as are used by the Finns, Norsemen, and Icelanders in the north-east of Iceland (also called öndurr or andrar); ferr hón mjök á skíðum ok með boga, Edda 16, Ó.H. 185; allra manna bezt færr á skíðum, Eg. 73: stíga á skíð, Ó.H. 153, Eg. 545; kunna vel á skíðum, Fms. i. 9; skríða á skíðum, Orkn. (in a verse), Fms. vii. 120; renna á skíðum, Fb. iii. 405; for descriptions of running in skíð see Ó.H. ch. 78, 131, Hem. þ. (Fb. iii. 408-410): allit., á skipi eðr skíði, Grág. ii. 171: from the likeness of a war-ship (cp. skeið) to snow-shoes a ship is called skíð sækonunga eðr sævar, sævar-skíð. lagar-skíð, Edda; as also, blá-skíð, brim-skíð, býr-skíð, haf-skíð, sæ-skíð, unn-skið, varr-skíð, etc., i.e. a ship: again, fólk-skíð, her-skíð, etc., i.e. weapons, swords, Lex. Poët. COMPDS: skíða-ferð, f. a running on snow-shoes, Fms. v. 337, Hem. skíða-geisli, a, m. the balancing-staff used by sliders, Fms. v. 337.

Pokorny:

683-84  leubh-  IE  to love, like, care for
690-91 leup-, and leub-, leubh- IE  2. leu-   to lift, peel, cut/break off, etc

Hur man än vill tolka efterledet, tolkar jag detta som en "Ull-sten".
//anders

[Tomte]

Tänkte passa på att nämna en annan tolkning som jag har sett (Minns tyvärr inte källan):

skiþale ubaz

Skinþale Ubaz

"Åt Skinall (satte) Uv (stenen)."

skiþale skulle alltså vara dativform av ett namn, "Skinall", och ubaz skulle vara ett annat namn, "Uv" i nominativ. Tolkaren ser alltså en sorts resarformel med såväl verbet som det direkta objektet överhoppade.

[anber]

Om man följer min tidigare anförda analogi, skulle detta:

(SÖ24 Berga Trosa/Vagnhärad Bildkälla:www.raa.se/kmb, Foto: Bengt A Lundberg - 2004-04-27)

kunna vara en "Frejasten" som gjorts om till en "Friggsten", "SaligastiR" blir "FinosaligastiR
//anders