Jag har svårt att se den principiella skillnaden mellan Ulltuna och Östra Aros i detta avseende. Vad är det som höjder Ulltuna till en högre kategori?
Om du skulle ge dig på att "rangordna" Ulltuna, Vallsgärde, Vendel och Tuna i Alsike utifrån "centralplats"-mönster, hur skulle den sorteringen se ut?
Ifrån Ulltuna så har vi klara arkeologiska fynd och anläggningar (bla båtgravar och kammargravar, mycket tjocka kulturlager och konstruktionsmässigt exklusiva byggnader) som talar om att en ansenlig elitmiljö har funnits på platsen.
I Östra Aros så är det arkeologiska materialet skralare. Vi känner till fragment, många av dem genom att pussla ihop skriftliga källor från medeltid eller antikvariska beskrivningar från 1600-talet. De faktiska fysiska bevis för någon högreståndsmiljö eller för centralplatsfunktioner under större delen av yngre järnålder har, om de funnits, förstörts.
De tecken som skulle kunna tyda på centralplatsfunktioner eller elitnärvaro är kungsgården, hamnanläggningen, tingsplatsen och storhögarna. Tyvärr så går det inte att säga hur tidigt kungsgården anlades eller dess storlek. Det är även svårt att skilja den och hamnanläggningarna från Gamla Uppsala, som de troligtvis anlades som en stödfunktion för. Tingsplatsen är endast känd utifrån de skriftliga källorna, och även den är förstås mycket svår att ge något säkert tidsdjup för. Och även om uppgifterna om kungshögarna är spännande så har de alla tagits bort utan antikvarisk kontroll, så vi känner varken till deras verkliga storlek eller innehåll. Det är troligt att de innehållit rika begravningar, men storhögar är förvånansvärt vanliga i Uppland och även om de oftast innehåller ett relativt rikt material så faller de flesta in i en "mellannivå" som inte går att jämföra med de allra rikaste gravarna i området.
Sammanlagt så kan man säga att ifrån Ulltuna så har vi klara arkeologiska bevis för en elitnärvaro under flera århundraden under yngre järnålder. I Östra Aros och omnejd så har vi skriftliga källor som pekar på elitnärvaro och vissa centralfunktioner under tidig medeltid, men vi kan tyvärr än så länge inte riktigt följa dem bakåt i tiden med någon större säkerhet.
Boplatserna som du nämner är jättesvåra att rangordna för de är kända till så olika grader. Vendel och Valsgärde förefaller mycket lika. Bebyggelsens struktur är dock bättre känd i Vendel. Den är dock, precis som Valsgärde, dåligt känd rent arkeologiskt. Specialiserat hantverk är bättre belagt i Vendel, medan man i Valsgärde har kunnat identifiera en hallbyggnad på en delvis uppbyggd platå.
Gravmaterialet i Ulltuna förefaller lite fattigare än det i Vendel och Valsgärde, men skulle kunna bero på att gravfälten i Ulltuna till stor del förstörts av sentida bebyggelse. SLU fick härja fritt under nästan hela 1900-talet, så hela boplatsen är starkt skadad.
Jag har sämre koll på Tuna i Alsike, men även där så är det framför allt gravarna som man känner till, och jag tror inte att de är lika rika som de i Vendel och Valsgärde. De boplatsundersökningar som som gjorts har inte kunna identifiera några säkra byggnader, men har visat på statusindikerande föremål och ett visst hantverk. Det finns dock rika lösfynd från platsen.
Sammanlagt så skulle jag säga att Valsgärde och Vendel verkar representera en lite rikare miljö än Ulltuna och Tuna i Alsike, vilka skulle kunna vara ganska likvärdiga. Tuna verkar ha kortast kontinuitet som högstatusbebyggelse. Gamla Uppsala står ganska långt över dem alla.
Brunnshögen i Husby-Långhundra är rikare än dem alla förutom kungshögarna i Gamla Uppsala och möjligtvis en av båtgravarna i Valsgärde. Platsen är dock svårtolkad, då ingen boplats har undersökts, och fornlämningsbilden inte är tydligt "monumental".
