För det första; om konkreta platser och objekt är omskrivna då termen "vandringssaga" passar inte så bra.
Och en gång under tiden de "tunnlarna" hörde till ett vetande som styrde urval av platser för grundandet av klostren eller kyrkor... om inte blev de lokaliserade på gamla harg- eller vi- ställen. När man letar efter mera kompletta allegorier, vilka summerar detta vetande, finner man ursprungligen keltiska klostren (e.g. cistercienser) som källan av såna.
Då har vi t.ex. Floden på ett lovande ställe, som är inte Syndafloden men en vårlig Flod av Liv. Hjord av "glas"-svin, kommande upp från Underjorden, är typisk keltisk motiv, som exemplifierar denna Flod av Liv(-ideer). Mera prosaisk analogi hittar man i vårliga springkällors utflöden, ytterst svåra att tämja, vilka träffar man i folkliga sägner. Och de "tunnlarna" var ursprungligen inte "underjordiska" utan bara osynliga. Man kan träna att lokalisera deras gränslinjer genom att titta noga på grus- , grass- eller vattenytor. När någon frågade - "Vad gör du för fan!?", vad skulle man svara då!? Jo; letande efter underjordiska tunnlar var första bästa förklaring som fanns... för att undvika anklagelser om hedniska aktiviteter.
Som komplett system av vetande, de allegorier fungerar kontinuerligt inom kinesisk Feng-shui och indisk Vastu
avancerade nivåer. Andra gamla traditioner är summerade ganska bra t.ex. i en Paul Devereux bok -
"Spirit Roads. An Exploration of Otherworldly Roads"; Collins a.Brown, London, 2007.