I Harrisons blogg nämns att Sigurd gav Rodgeir kunganamn vid sitt besök (1108?). Vad jag vet så finns det ett dokument i Vatikanarkivet, som är ett protokoll fört av en präst, vilken var närvarande vid de olika mötena på Cicilien. Om det är original eller kopia nämndes inte. Påven hade tydligen en hel del info-kanaler att tillgå. Emellertid nämns även här denna rätt att ta kunganamn.
Kan det vara så att Påvens godkännande är en bekräftelse stödd på protokollet OCH att Påvens agerande var politiskt sett ur investitursstridens synvinkel?
Nu hör till saken att liknande protokoll förda av präster är kända från officiella möten mellan bl a Englands kung och prominenta besökare. T ex fördes dylikt protololl när Ottar ca 890 redogjorde för sina resor inför engelska kungens hov. Sigurd besökte även hertigen av Normandie (en av Wilhelms söner), som då ännu inte lär ha varit officiell kung av England. Ur Sigurds synvinkel var de Normandiska härskarna fortfarande "jarlar". Enligt ett liknande protokoll bad hertigen Sigurd om att få anta kungatiteln, vilket Sigurd beviljade. Detta är motivet i protokollet från Cicilien ang Rodgeirs begäran om att få kalla sig kung liksom släktingen i England.
En annan fundering.
Är det så att det inom en kungagivande släkt fram till någon diffus tid bara fick finnas en kung, som tillika var huvudman för släkten? Eller kunde det finnas släkthuvudmän, som INTE samtidigt var kungar, medan andra individer i släkten var kungar? Var alltså Sigurd just då denne huvudman? Var alltså Sigurd släkt med de Normandiska hertigarna och de var medvetna om detta? Sigurd hade uppenbarligen även släktingar i ett par Nordspanska städer (Baskien) och i ett par Nordafrikanska städer (runt Tanger), som alltså lär ha styrts av denna släkt. Därav besöken på nämnda orter, vilka alltså INTE plundrades. I Baskien bör släkten i så fall suttit minst t o m 1261, då en jarldotter ur Sigurds ? släkt giftes bort med en högättad kunglig spanjor, vars släkt sedan utvecklades till hertigarna av Medina. Näst Vatikanarkivet lär hertigarna av Medina sitta på det största historiska arkivet i Europa, vilket inte är tillgängligt för annat än få forskare.