Yngwe, vi kan inte bara strunta i sagornas texter, vi måste ifrågasätta om vårt facit är fel – och att kanske sagorna har mer rätt - än vad vårt felaktiga facit säger?
Pendeln har slagit från Göticismen till Sveasicmen, två ytterligheter i vår historia som är konstruerade av historiker, Göticsimen på uppdrag av Kungen för att få en stolt mycket gammal historia, Sveacismen kanske mer som en motvikt mot Göticismen. Båda ser jag som fel.
Vi har utgått från vårt facit, Sveacismens bild av vår historia – och jämfört detta felaktiga facit med sagor och källor – och vi får inte ihop det hela på ett bra sätt. Det är som du säger, vi måste söka nya vägar, ta bort alla facit – och börja om från början.
Om kartan inte överensstämmer med terrängen – så är det terrängen som man måste lita till, inte kartan. Så är det. De som följer kartan går vilse…
Jag jobbar med en hypotes som jag tror är i hyggligt rätt riktning. Om den håller blir vår historia mycket annorlunda än vad den beskrivs idag. Vad jag kan se idag stämmer sagor och källor betydligt bättre in och jag får förklaringar på händelser och skeenden som jag tidigare inte sett.
Jag går utan karta (facit) och försöker läsa terrängen korrekt (sagor och källor) där jag tar fram både det som stämmer in med min hypotes – och det som motsäger min hypotes. Jag kan inte bara plocka ut ”godbitar” som stämmer med hypotesen, jag måste även ta fram sådant som går emot den – för det som går emot hypotesen är ju onekligen viktigare än det som styrker hypotesen. Jag måste ju kunna förklara det som går emot hypotesen.
Fler hypoteser behövs – som alltså inte är låsta till ett ”klappat och klart” facit.
Sagorna innehåller säkert mycket fakta – och säkert minst lika mycket fiction. Vi har svårt att skilja fakta från fiction idag. Mycket av denna svårighet kan bero på att vi går efter kartan mer än terrängen. Vi är ”belastade” med en historiesyn som låser oss – och därför avfärdar vi kanske påståenden som fiktion – när de kanske egentligen är fakta – och tvärtom.
Tar man bort de dominerande Svearna som lägger under sig alla andra landskap – och ser tvärtom istället, alla var Svear, alla landskap samarbetade, fred rådde, tillsammans var vi starka – så stämmer sagor och källor mycket bättre in, alltså terrängen och kartan visar samma saker. Varje landskap har sin del i vår historia – och varje del är lika viktig som alla andra delar. Vi fixade Riket tillsammans.
Ser man Sveakungen som jag ser honom – så har han styrt från alla landskap. Han har suttit i Gamla Uppsala, på Kinnekulle – vid Smålandsstenar - och på många andra platser under seklernas gång. Där han satt fanns högst troligt även ett ”tempel”, Hov, Vi eller Harg också.
Kanske skall vi börja leta efter de platser Sveakungen styrde ifrån? Kan vi förklara Kinnekulles Uppsala, Gamla Riket och vår första borg Gum med att en Sveakung satt här en gång i tiden under några år? Det gör inte Gamla Uppsalas historia mindre värd, snarare tvärtom, det var också en, eller flera, Sveakungars hem – tillsammans med alla andra Sveakungars boningar runt om i Riket.
Kanske satt Sveakungen oftare i Gamla Uppsala än på Kinnekulle under några sekler – so what? Det skulle bara ingå i vår gemensamma historia - som en del av vår gemensamma historia.
Thomas