Att minoerna skulle komma från Brittiska öarna är inte rimligt. Troligen kom de väl från Anatolien.
DNA-kombination (OBS! kombination!), som karaktäriserar minoerna. beror delvis på var på Kreta man kan hitta skelettdelar. Se figur 3.Forskningen menar nu att man kan knyta kombinationer av alla de haplogrupper, som ligger inom de sista 1-5% av totala antalet haplogrupper en människa bär, till bestämda etnicitéter. Eg är flertalet av de haplogrupper, som har nivåer av 5-50% inget intresse, när det gäller etnicitéter. Den Minoiska kombinationen är UNIK och finns i högre andel bara på Brittiska öarna 35-40% av totalbefolkningen, runt Ö foten av Pyrenéerna (ca hälften) samt då runt Knossos (hälften). Några % av ALLA Européer (jämnt fördelat) bär dock också kombinationen.
Vandalerna är exempel på slavisktalande "germaner". De härleds till Västvendiska områden i anslutning till Östersjökusterna. Vid Karl den stores tid talades alltså Slaviska språk längs hela Elbedalen och österut. Dock är Elbedalen ett språkligt gränsland, så det finns öar av germansktalande befolkningar blandat med varandra. Än idag finns det några 100000 tyskar som har slaviska språk, som andraspråk och de har bebott sina hemtrakter sedan före hedenhös. Tyska (germanska) språkets utveckling österut beror på politikernas systematiska förtyskningspolitik genom århundradena. Aven danskarna har förtyskats i sin sydliga traditionella bosättning med samma metoder.
Det råder ofta ett slags missuppfattning om att germaner lämnade sina boplatser helt under folkvandringar söderut. Detta skulle då ha öppnat för en slavisk rörelse åt väster inom det tomrum som skapats. Bullshit!
*ALLA germaner vandrade inte. Arvtagarna till egendomar stannade, medan övriga följde någon karismatisk hövdingson/-dotter för att skapa sig en ny framtid inom andra områden.
*Germanismen handlar inte bara om språk, utan även om gemensamma kulurella yttringar. Ungefär, som att kelterna i Gallien inte talade samma språk (galliska), som kelterna inom Brittiska öarna (Britonska), eller inom norra Spanien (Galiciska) eller längs västra Donau (Germanska). En german med ursprung i ett slavisktalande område talade förståss slaviskt språk. sedan kompliceras bilden av att de karismatiska ledarna bland de germanska stamförbunden längs limes var germansktalande, vilket med tiden tryckte ned det germanska språket i de underliggande samhällsskikten. I Moravia utväxlar romarna brev med ledarna före 500 på slaviska, sedan utväxlar de brev med herulerna på germanska och något 10-tal år efter 512, så är det åter slaviska i texterna och förblir så till dags dato.
*Flertalet av de tecken på västliga slaviska rörelser 30-talets historiker pekade på visar sig vara tvärtom, när man daterar. T ex de slaviska "rundborgarna" (ofta) i våtmark, är tidigast daterade till Friesiskt område. De yngsta är f ö Gorms/Haralds "trelleborgar". Alla belägna inom dåtida träsk.