Kan någon hjälpa mig med följande frågor:
1) De äldsta lämningarna av Homo Sapiens i södra Sverige lär vara 9000 år gamla, stämmer det?
Det finns ett par fyndplatser i i Skåne och minst en i N Halland, där dateringen är ca 11000 f kr (bl a Finjasjön), dvs 13000 år gamla.
2) De äldsta lämningarna av Homo Sapiens i norra Sverige lär vara 45000 år gamla? Jag letar efter källor till "fakta" kring detta men hittar inte.
I Komsa i Altaregionen ansåg den arkeolog, som först hittade och grävde fyndigheten att åldern på fynden var runt 30000 f kr. Tiden ansåg han vara rimlig m h t lagerföljder och att man just daterat solutreanfyndigheter till i närheten av dessa tider.
(Idag vet man att Solutrean i huvudsak levde i Biskayaland, som numera är översvämmat, men gjorde korta periodiska/årliga resor in i land till de regioner man hittat deras boplatser i)Arkeologen mötte dock enormt motstånd och tilläts inte publicera sina resultat, såvida han inte gick med på att justera tiderna ned mot 7000 f kr istället, beroende på dateringar av fynd i S Norge, vilka daterades till ca 9000 f kr.
Man kan säga att denne arkeolog blev parias bland arkeologer och karriären i fält blev stoppad.
Idag har man dock fynd daterade till ned mot 11000 f kr från flera platser inom Nordkalottens kuster. Det kan faktiskt råda ett "Solutreanläge" i Nordkalotten, där de äldre fynden ligger och väntar ute i nuvarande strandzonerna, eftersom människor som levde så långt norrut var tvingade att uppehålla sig där den energirikaste livsmedlen fanns (havet), där boplatserna sedan översvämmades.
3) Om 1) och 2) stämmer måste det ha varit så att Isen inte påverkade fyndplatserna lika svårt i norr som i söder, man kan förstå hur flera km tjock is och avsmältning mal, skruvar, krossar och spolar bort alla rester av liv. Korrekt slutsats?
Det varierade stort hur isarna (det var flera samverkande) täckte och påverkade. Bästa motsvarighet hittar vi idag på Grönland. Längs kusterna finns då mellan fjordarna, där issträngar hastigt flöt ut i havet, stora isfria områden med tundraväxtlighet. Ett sådant område har daterats till minst 22000 f kr.
Man letar i andra liknande områden för att försöka göra oppositionsfria mätningar även där. Kusterna och inlanden var dessutom bemängda med uppstickande Nanutakker blandat med regioner, där isarna var upp mot 1300 m under normal nivå (5-800m) under dåtida havsnivå. De flesta isar bör dock ha flutit åt öster och samlats i nuvarande Bottenhavet, samt vikit av åt söder ned mot S Östersjön. Det är också en myt att Golfströmmen upphör vid istider. Tvärtom är en Golfström förutsättningen för att isarna skall kunna bildas och underhålls. Det krävs enorma energimängder att skapa all snö som krävs och blåsa in denna över land (och ännu mer energi för att senare smälta av isarna) och någon annan energikälla på rimligt avstånd än Golfströmmen finns/fanns inte. Istiden var dessutom indelad i ett antal perioder med ömsom stark tillväxt och efterföljande bakslag, där den näst sista är s k Yngre Dryas och vi just nu lever i s k Lilla Istiden. Den första värmeperioden var det nästan isfrit i Skandinavien under ett par 1000 år.
M a o var det somrar även under istiden, som medgav djur och växter att leva och föröka sig, vilket i sin tur med rätt teknik innebär att människa kan leva inom området. Att t ex Solutrean behärskade ungefär samma tekniker som vi vet att Inuiterna långt senare separat utvecklade (föremål i vardagen får samma konstruktion då denna är ändamålsenlig) styrker att människan levde längs hela Atlantkusterna och troligen ända upp mot Nordkalotten.