CarlH:
Jag gissar på Husie 67:3 och Husie 67:4.
Vägbiten finns på en bild i Sveriges Historia 13 000 f.kr-600 e.kr på sidan 299.
Vad jag kommer ihåg fryste man ner vägbiten och flyttade den till Tekniska Museet i Malmö men jag är tveksam till om den finns kvar.
Marja Eriksson har skrivit om vägen här i Uppåkra-publikationerna:
http://www.uppakra.se/backup/docs/uppakra4/16_Erikson_U4.pdf
Thomas I
Det här var så intressant, så jag har "forskat" vidare i det.
För det första finns en artikel i Populär Arkeologi (98:3) av Raimond Thörn. Är man prenumerant på PA (kostar visst 100:-/år), så har man tillgång till deras digitala arkiv och där finns en länk, som skall leda till artikeln, men som i stället ledde mig till en annan mycket intressant artikel om Kaupang i Vestfold (Där Ragnvald vagnstyraren var kung - och en pollett trillade ned!). Tror det i stället var 5 länkar ned som ledde rätt.
Jag har skaffat den arkeologiska rapporten (Rapport över arkeologisk slutundersökning Öresundsförbindelsen Södra Sallerup 15C & A Mia Winkler, Rapport nr 28 Malmö Kulturmiljö 2004) och det är riktigt spännande läsning.
Raä-nr är Södra Sallerup 64:1.
Vägen går i ÖSÖ-VNV riktning, så det är inte den som Marja har skrivit sin utmärkta artikel om.
Vägen beskrivs som att den ursprungligen var en hålväg, som sedan blivit stensatt.
Det mest märkliga med vägen är att den övergavs för ca 3000 år sedan och då byggde någon ett hus över och längs med vägen (12,6 x 5 m), så att vägen blev stengolv i huset. Dessutom har ett antal härdar och gropar anlagts ovanpå vägen.
Någon direkt förklaring till vägens ursprungspunkt och slutdestination har man inte hittat. Vad jag förstår så hittade man också en annan väg som liknade denna väsentligt längre västerut (vid robotskjutfältet 14A Rapport nr 26 i samma serie).
Uppenbarligen har kärrorna varit tungt lastade och i rapporten spekuleras i ett eventuellt samband med de närbelägna flintbrotten, men de tycker att vägens riktning är åt fel håll.
(Jag har en uppgift om att den vägstump (2 x 2 m) som man frös ned och sedan stoppade i en stålvagga har skickats vidare till Statens Vägmuseum i Borlänge.)
Man konstaterar att detta är det tidigaste fyndet i norden av stenlagd väg.
...och den tidigaste anlagda färdvägen (till skillnad från processionsväg) för kärra bakom dragdjur vill jag tillägga.
Vad annat än transport av flinta skulle kunna motivera anläggandet av denna väg?
Om flintbrotten var ursprungspunkt, vilken var slutdestinationen?
Det naturliga borde väl att ta sig till närmsta seglingsbara vatendrag. Sege å är inte långt borta, men hur långt var den seglingsbar för 3000 år sedan.
.. och varför upphörde behovet av vägen för 3000 år sedan? Flinta fortsatte man ju att bryta i närheten.
Betydligt längre mot nordost ligger Holmängen nära Görlövs bro över Sege å (som Marjas väg korsar där). Vid Holmängen har man hittat en vikingatida brygganläggning (kan inte se att Raä har märkt ut den) med ca 1500 stolphål. 15 x 220 m var ingen liten brygga. (Raport Nr 34 i samma serie.)
Kan det ha funnits någon föregångare från bronsåldern här eller längre uppför Sege å?
Det finns också mycket kortfattade beskrivningar av dessa fynd i boken Föresundsförbindelsen som man kan köpa billigt på Bokborsen.se.