Jo, det var åt det hållet jag menade. Även om dina exempel är oproblematiska på det sättet att ursprungsplatsen ändå är borttagen, man har inget att förlora. Man riskerar egentligen inte att förstöra något ytterligare genom att rekonstruera, bara att bli anklagad för att utseendet är felaktigt.
Jag tänkte kanske mer på när man fortfarande har ursprungsplatsen kvar (vilket kanske är sällsynt idag med alla exploateringar). Då kan man ju faktiskt genom att flytta stenblock osv. i ambitionen att återställa i ett "ursprungligt" skick råka ta bort möjligheter till framtida, förfinade undersökningar. (Det är väl egentigen så det blivit med Ales stenar.) Samtidigt som man antagligen tillför lite mer att se på, för betraktaren.
Att forskningsgrävningar normalt återställer till det utseendet som gällde innan man påbörjade grävningen känner jag till, har själv varit med och lagt tillbaka grästorvor ett par gånger. Och det är ju riktigt som princip. Men samtidigt kanske det då kliar i fingrarna att resa upp en omkullfallen rest sten, eller? Jag vet i alla fall ett sådant exempel då man gjorde det i Bromma tidigt 1960-tal, en mittsten i en gravhög. Skulle man göra så idag?
/Mats