Arkelogiforum läses uppenbart av många, inte bara av arkeologer. I dag på morgonen kom en för mig helt okänd person in och hade med sig ett ex av Arrhenius tryckta häfte som han skänkte till museet. Jag citerar nedan den del av texten som visar hur man gick tillväga vid insamlingen. Ett imponerande arbete av ett och samma team under flera år. Arrhenius lägger också stor vikt på möjligheterna att se arkeologiska strukturer i materialet, bl.a. har han med detaljerade kartor över bebyggelsen före enskiftet på Söderslätt och drar jämförelser mellan fosfatkartan och denna äldre kartbild. Nedan citatet:
”Genom förberedande undersökningar hade framgått, att ett prov per hektar vore fullt tillräckligt för att man i allmänhet skulle få en tillräckligt noggrann bild av förhållandena. Den areal, som skulle undersökas, omfattade c:a 500.000 hektar (till jämförelse må nämnas, att Malmöhus län omfattar c:a 340.000 hektar åker). Det gällde sålunda att taga och undersöka 1/2 million prov samt att på ett läsligt och lättfattligt sätt meddela undersökningsresultaten till odlarna. För detta arbete fordrades tydligen en särskild organisation och denna skapades i det s. k. Centrallaboratoriet i Staffanstorp. I och för undersökningens utförande stod hela tiden laboratoriet i intim kontakt med fabrikerna genom dessas betinspektörer.
Först och främst måste ett enhetligt kartmaterial beträffande varje brukningsdel arbetas fram. För de län, där ekonomisk karta finnes, upptransporterades från denna kartor i skalan 1:4000, för Gotland förfors så att de enskilda gårdarna uttogos från skifteskartorna ävenledes i skalan 1:4000. Dessa egendomskartor inritades på kalkerväv så att det var lätt att mångfaldiga dem. Vid besök på platsen kontrollerades kartornas riktighet, skiftesindelningen inlades och littererades o. s. v.
Vid jordprovstagningar, som skedde genom en med bil utrustad provtagarepatrull om c:a 6 man, försågs personalen med dylika kartkopior. Provtagningsplatserna inlades med nummer på varje karta, och denna återgick jämte jordproven till Centrallaboratoriet. Dagligen insändes 500 prov. Dessa behandlades sedermera i laboratoriet, som inrättats så arbetsbesparande som möjligt. Resultaten av undersökningarna inlades på kopior av kartorna med färger. Kartorna tillställdes sedermera odlarna genom betinspektörernas försorg.
Kostnaderna för de fyra analyserna jämte provtagning och kartritning gå till c:a 50 öre per prov. Undersökningen genomfördes på 3 år och arbetspersonalen uppgick under denna tid till en vetenskapligt skolad chef, 6-7 kvinnliga biträden, vaktmästare och 1-2 riterskor.”
(O. Arrhenius: Fosfathalten i Skånska jordar. Stockholm 1934. Sveriges Geologiska undersökning. Årsbok 28 (1934) N:o 3.)
Det var alltså 16-17 personer som bara för Skåne arbetade heltid i tre år med projektet. Insamlingen i fält gjordes av ett och samma team. Imponerande!