Vagnsväg genom Kolmården redan före medeltiden?

[Yngwe]

Om vi har i åtanke att 75000 m3 grus och stenblandad jord innebär drygt 100000 ton material, så kanske man möjligen kan förstå hur stor arbetsinsats som faktiskt krävs.
Detta då för två och en halv mils väg.

Det får mig att ställa mig tveksam till riksvägar under medeltid eller tidigare som nationella projekt. Det bör ha varit otroligt svårt att få tillgång till så mycket resurser under en tid som är överskådlig.

Jag tror personligen att vägen du nämner byggts från A till B. Jag tror den består av en mängd lokala vägar som med tiden bundits ihop. Dessa vägstumpar har under lång tid utvecklats runt gårdar, byar och produktionsplatser för att med tiden spontant eller på initiativ fogas samman. När en centralmakt ser sig behöva en körbarväg ser man till att de lokala vägar som kan bindas samman till en lämplig sträcka får en viss standard.

På så sätt kan vi kanske reducera arbetsinsatsen till rimligare proportionen, merparten av jobbet har redan utförts, kanske under flera århundraden.

Frågan då, vad är drivkraften till att göra väg? Samhället har ju ett fungerande nät av transportleder, bestående av vattenvägar och lokala landsvägar...


Anganatyr, tack för länken till vägen i Växjö, oerhört intressant och den väcker ju onekligen tanken på att Växjö verkligen kan komma från Väg-sjön! Mycket spännande!

[CarlH]

Om jag förstår Yngwe rätt, så tror han att bygga en 25 km lång landsväg, är ett för stort projekt för att kunna genomföras under medeltiden eller dessförinnan, åtminstone som ett nationellt sådant. Låt oss granska den tesen! Hade hoppats på att någon veteran skulle rycka in här med hela sin sakkunskap, men då får väl jag som novis göra ett försök med att använda vilda gissningar som surrogat för kunskap.

Bygga väg = rekognosera, göra grovstakning, förfina denna, mäta in var broar behöver byggas när vattenståndet är som högst, fälla träd, ta bort stubbar och rötter, flytta stenar, spräcka stenar som är för stora att flyttas, gräva ur, utvinna material till vägbanken (finns sannolikt i närheten) och transportera det till vägarbetsplatserna, bygga vägbank, packa den, bygga broar (inga stora behövs på denna sträcka) och tillhandahålla infrastruktur som transporter, mat och boende åt dem som arbetar med vägbygget. Tar jag i ordentligt är en vild gissning att det behövs 8 dagsverken per m3 vägbank, dvs. 600 000 dagsverken för 25 km väg. Om väg bara kan byggas under 200 dagar om året (tufft att gräva med tjäle i marken) blir det 3 000 manår, vilket 600 man kan genomföra på 5 år.
Klart respektingivande stort, men är det osannolikt stort?

Jag väljer att jämföra med två andra projekt i Sverige från vikinga- och medeltid.

1)   Kung Olofs krigståg till Baltikum, troligen på 840-talet, beskrivs i Rimberts bok om Ansgars liv (kapitel 30).  Man seglade först till kurernas land och intog Seeburg, som försvarades av 7 000 vapenföra män, och tågade sedan till Apulia, som försvarades av 15 000 vapenföra män. Man lyckades inte inta Apulia, men efter hårda strider underkastade de sig svenskarna.  Det finns inte beskrivet hur stor flotta och hur många män vikingarna var. Min vilda gissning är att det var minst 15 000 vikingar och då borde det väl varit över 600 vikingaskepp. Behöver man inte övervintra, så kräver väl ett sådant krigståg 15 000 manår inklusive förberedelser om man redan har alla skepp, som behövs. Om vi antar att det behövde byggas 200 skepp och att det tar 25 man 1 år att bygga ett (inklusive att leta upp träd, fälla dem, kvista, transportera för torkning och sågning av virket efter torkning), så blir det ytterligare 5 000 manår. Detta projekt bör kunna klassas som nationellt.

2)   Linköpings domkyrka:
Här började man bygga en stenkyrka redan omkr. år 1120. Den blev hälften så stor som den nuvarande domkyrkan och blev färdig senast år 1153. Redan år 1230 tyckte man att den var för liten (även om hela Linköpings befolkning rymdes i kyrkan) och började bygga ut den. Det tog 250 år innan den nuvarande domkyrkan blev hyggligt färdig. Kyrkan blev 110 m lång, 38 m bred och långskeppets valvhöjd är 18 m. Tornet som inklusive spira är 107 m högt är tillbyggt senare. Om man räknar in att bryta kalkstenen (?), hugga den, transportera till byggnadsplatsen och sedan bygga, måste detta ha varit ett enormt projekt (med ny svår teknik = korsvalv), som vida överstiger det vägprojekt vi talar om. Jag vågar inte gissa storleken på arbetsinsats, men om bara 200 man har arbetat i 250 år så blir det 50 000 manår. Det är väl dock tveksamt om detta kan klassas som nationellt projekt.

Jämför med bygget av Göta Kanal 1810-1832, som anses vara Sveriges största infrastrukturprojekt någonsin mätt i % av tidens BNP.  Det behövdes 7 milj. dagsverken (á 12 timmar). (Om vi räknar med att det bara gick att arbeta 200 dagar om året, så blir detta faktiskt bara(!) 35 000 manår.)

Är då ett landsvägsprojekt mellan Åby och Wreta på 25 km verkligen så stort så att det är osannolikt, om de verkligen ville bygga vägen?

[Yngwe]

Ja, det är osannolikt.! 

Åtminstone tills vi kan beskriva ett mervärde av dessa 25 km väg, ett mervärde för nationen alltså som gör att man verkligen vill bygga vägen. Vilka intressen binder denna väg samman? Vad utnyttjas den till? Vem kör vagn där och vad har dom på flaket?

[Sven-Åke]

     Som en bisak   -   när jag gick i skolan i Linköping fick jag lära mej att kyrkan var 105 m lång och 105 m hög.  Lätt att komma ihåg, men kanske fel, eller? 

[CarlH]

Jag har utgått från att den sträcka från Åby till Strömsfors, som vi talar om har byggts i ”ett svep” och det som gör mig så förvånad över att man först har valt sträckningen över Kolmårdsbackarna framför strandvägen längs norra Bråviken.
Den senare sträckningen anser jag är så överlägsen för både de resande och de som skall bygga vägen (kan utveckla det närmare sedan om någon önskar).

Beträffande Yngwes ”spontanvägsteori”, så håller jag delvis med.

Personligen tror jag att spontana vagnsvägar har uppstått genom att man från ett bycentrum byggde vägar ut till byns olika tegar för att kunna bruka dem effektivare. Det gjorde man när den sammanlagda nyttan för byn av dessa redskapsvägar upplevdes större än byns ansträngning för att åstadkomma dem. På de bördiga slätterna bodde mycket folk i varje by och det var inte så långt mellan byarna, eftersom de bördiga tegarna inte behövde vara så stora. Därmed kom nästa by att ligga nära den egna byn och den totala insatsen för att binda ihop de båda byarnas vägsystem litet, eftersom de yttersta tegarna gränsade mot varandra. Genom att binda ihop byarnas redskapsvägar fick man vagnsväg till såg och kvarn och dessutom kunde de, som inte orkade gå själva, komma till och från kyrkan (när landet blev kristnat) på söndagarna. Det hade säkert ett högt nyttovärde. Nyttofaktorn (upplevd nytta/ansträngning) var >1.
Om jorden är magrare bor det färre människor i byarna. Byarna ligger bara där det finns odlingsbar mark, så det blir längre mellan dem. Nyttofaktorn av att bygga ihop byarnas redskapsvägar sjunker. När den upplevda nyttofaktorn sjunker under 1 uppstår inget spontant vägbyggande.

Jag har förstått att hela Kolmården låg under högsta kustlinjen (karta på sid 74 i Fårad Mark av Niklas Cserhalmi). Det innebär magrare jordar ju högre upp vi kommer, färre människor i byarna och längre mellan byarna. 

Är det då sannolikt att en spontanväg skulle ha uppstått någon längre sträcka här?

Är det riktigt att det närmast Åby har funnits gamla bybildningar utmed vägen, men att de sedan tar slut? Efter Häradssveden heter nästan allt något på torp. Det motsäger spontanväg.

Kan något annat ha drivit vägbyggande?

Jag har gjort en observation, som jag tycker är märklig.

Vägen från Åby till strax före Getsjötorp (ca 6,5 km) är på 1877 års Generalstabskarta klassad som bättre ödebygdsväg, medan resten fram till Strömsfors (ca 4 km) har klassningen sämre. Så är det än i dag. Den sista biten är smalare.

Men det finns en väg norrut, strax före Getsjötorp, som är klassad som bättre ödebygdsväg. Det är som om den är fortsättningen på huvudvägen och att den andra vägen mot Strömsfors är en biväg.
 
Vägen norrut strax före Getsjötorp fortsätter förbi Hjälmarsö och Askersund ända upp till sjön Ämten (totalt ca 6 km), varav de sista 2 km var klassad till sämre ödebygdsväg.
 
Vad fanns det som var så värdefullt häruppe som kunde motivera en väg?
 
Jag har letat efter järnmalm, men en geoarkeologisk undersökning för Östergötland från 2008 ger inget stöd för det (här spretade länken emot).

Det enda som jag har hittat är att platsen där vägen slutade heter Ämtefall.

Kan verkligen en såg eller något annat som drevs med vattenkraft motivera vägbyggande hit?

Jag har kört denna väg upp till Älgsjön och jag upplever den som gammal, men inte lika gammal som vägen över Kolmordsbackarna, så detta kan vara ett falskt spår.

[högtomta skola]

Jag har nyligen blivit visad en vägbank utmed Kyrkgölen som ligger mellan Eriksberg och Svarttorp. Det lär också finnas en väg genom branten Rödmossen-Getå-Oscarshäll dock knappast en vagnsväg men säkert farbar på hästryggen. Att tänka sig en huvudväg i dagens mening tror jag är tveksamt, men naturligtvis ett myllrande nät av småvägar som under stormaktstiden kan organiseras och centaliseras till en vedertagen huvudled. Idag är ju Kolmården helt igenväxt. Men under perioden ca.1600-1950 var troligen mycket skog nedhugget och marken uppodlad. Hur det var tidigare har jag ingen kännedom om. Gamla Stockholmsvägens vägförening som jag är medlem i som boende utmed vägen kan ju hysa medlemmar med mycket mer lokalkännedom än jag som bara bott här i nio år. Däremot kan Kvillinge föreningsarkiv ha vissa nycklar i fråga om dokumentation. Bråbos hembygdsförening har gjort en omfattande torpinventering som kan lånas via biblioteken. ("Ödetorp i Kvillinge skogsbygd") . Själv har jag nyligen rivit en rötad vägg i vårat gamla hus från 1905 och där hittat återanvänt timmer från något gammalt torp (Brostugan? eller Kvillinge församlingsgård?, bägge revs troligen när Högtomta skola byggdes)  Jag planerar f.ö.en kulturfestival med mycket historisk musik framöver. Då vore det roligt att få ta del av allt som kan ha tänks framkommit beträffande eventuell vagnsväg till Stockholm före stormaktstiden. MVH Roland Kjellström

[CarlH]

    Som en bisak   -   när jag gick i skolan i Linköping fick jag lära mej att kyrkan var 105 m lång och 105 m hög.  Lätt att komma ihåg, men kanske fel, eller? 

Jag har också gått i skola i Linköping, men glömt den lektionen  .
Måttuppgifterna har jag hämtat från http://www.linkopingsdomkyrka.se/default.asp?page=page&menuid=12&pageid=134 och de borde väl veta.
De övriga uppgifterna är fritt från http://sv.wikipedia.org/wiki/Linköpings_domkyrka .

[Yngwe]

Är det riktigt att det närmast Åby har funnits gamla bybildningar utmed vägen, men att de sedan tar slut? Efter Häradssveden heter nästan allt något på torp. Det motsäger spontanväg.

Varför skulle det göra det?  Kanm inte spontanväg uppstå runt "torp"?




Om du letar efter produktion av något slag skulle jag föreslå tjära. I området finns ju ett par tjärdalar registrerade.

[CarlH]

Varför skulle det göra det?  Kan inte spontanväg uppstå runt "torp"?

Låt mig försöka förklara med några grovt förenklade exempel:

1)   Slättbyn 9 består av ett bycentrum med 10 gårdar där totalt 100 personer bor. I byn har de byggt redskapsvägar ut till alla sina tegar (detta är före skiftena). Det närmsta avståndet mellan redskapsvägarna i Slättbyn 9 och de i Slättbyn 8 är 100 meter. Mellan dem finns ännu ingen väg anlagd, men det skulle vara möjligt att göra det.
Slättbyn 8 har dock byggt väg till den närmsta redskapsvägen i Slättbyn 7 och de har byggt väg till Slättbyn 6 o.s.v. Därför kan alla, även unga och gamla, i Slättbyarna 1-8 åka kärra efter dragdjur till kvarnen, sågen, kyrkan och inte minst värdshuset, som alla ligger samlade vid ån nära Slättbyn 1, och hem igen.
Alla i Slättbyarna 1-8 anser att nyttan med de hopbyggda redskapsvägarna är att kunna ta sig till kvarnen, sågen, kyrkan och värdshuset och sedan hem igen. Ingen ser någon nytta med att från sin egen by färdas åt motsatt håll bort från kvarnen, sågen, kyrkan eller värdshuset.

Skulle Slättbyn 9 anlägga väg till Slättbyn 8, så skulle 100 personer få nyttan av att kunna åka i dragen kärra till kvarnen, sågen, kyrkan och värdshuset och hem igen. Anta att den upplevda nyttan är 100N. Det kostar dem ansträngningen att anlägga 100 m väg. Antag att det är 100A.

Nyttofaktorn blir då N/A. Om byborna i Slättbyn 9 anser att det är värt ansträngningen, så bygger de vägen. (Vi förutsätter att de har rätt till det, om de vill.)

2)   Skogsbyn 5 har också ett bycentrum, men med bara 5 gårdar, där totalt 30 personer bor. De har också redskapsvägar ut till alla sina tegar, men här är det 200 m mellan de yttersta redskapsvägarna för Skogsbyn 5 och Skogsbyn 4. Skogsbyn 4 har byggt väg från sin yttersta redskapsväg till Skogsbyn 3 och därifrån finns det sammanhängande väg ända till sågen, kvarnen, kyrkan och värdshuset.

Om Skogsbyn 5 anlägger väg till Skogsbyn 4 blir nyttan av vägen 30N och ansträngningen blir 200A om vi antar (helt orealistiskt) att bygga väg i skogen är lika lätt som på slätten och att den upplevda nyttan är lika stor per person. Nyttofaktorn blir då N/6,67A. D.v.s. 1N kostar 6,67 gånger mer ansträngning (A) för Skogsbyn 5 än det gör för Slättbyn 9.

3)   I Skogstorpet 2 bor 6 personer. De har inga redskapsvägar, för det behövs inte när man bara har två tegar och har byggt torp, redskapsbod och stall på bergsknallen mellan de båda tegarna. Till Skogstorpet 1 är det bara 300 m och de har faktiskt byggt väg till Skogsbyn 5, som nu har byggt väg till Skogsbyn 4, så att de kan åka kärra till sågen, kvarnen, kyrkan och värdshuset.

Skulle Skogstorpet 2 anlägga väg till Skogstorpet 1 blir nyttan 6N och ansträngningen 300A.  Nyttofaktorn blir då N/50A. D.v.s. 1N kostar 50 gånger fler A för Skogstorpet 2 än det gör för Slättbyn 9 och 7,5 gånger fler A än det gör för Skogsbyn 5.

Då resonemanget förutsätter att alla torp och byar före det egna har byggt väg till nästa torp/by närmare sågen etc. sjunker sannolikheten för spontanväg både med antalet mellanliggande torp/byar till målet och med den sjunkande nyttofaktorn när du kommer in i skogen och går från by med flera gårdar och befintliga redskapsvägar till ensligt belägna torp utan.
I verkligheten är det säkert mångfalt lättare per meter att anlägga den första vägen på slätten än i skogen och det är säkerligen också längre mellan skogsbyarna och framför allt mellan torpen än vad jag har antagit i dessa exempel.

Blev det klarare nu?

[Yngwe]

Jag är med på vad du menar. Rent tekniskt kan man invända lite, ditt beräkningssystem är helt linjärt, alla byar på en rad. Så är inte fallet i slättbygd. Eftersom antalet byar är så mycket större runt om slättby ett så måste fler vägar stråla ut åt alla håll.  I skogsbyggd däremot är bebyggelsemönstren betydligt mer linjära, i huvudsak läng vattenstråken vilket borde påskynda spontant sammanknytande av vägar. Detta har kanske ändå marginell betydelse.   Det jag framförallt invände mot att du antyder att torp per automatik är något litet, typ en liten röd stuga. Så är inte ju inte alls fallet, det finns ju gott om -torp och -arp namn bland våra tidigaste socknar. 

Sen kan man ju diskutera torpnamnens ålder och spekulera om vägen eller torpen kom först.  Jag skulle då inte bygga torp längs med stora landsvägen/härvägen i ett krigsdrabbat samhälle, definitivt inte innan fridslagarnas tillkomst . Men andra kan ju tänkt annorlunda...

[CarlH]

Yngwe, Självklart har du rätt i att jag använde ett mycket förenklat resonemang och så kan man naturligtvis också diskutera om nyttoenheterna fördelas per person i en by eller ett torp eller om det är per hushåll. Jag ville bara illustrera hur snabbt nyttofaktorn sjunker vid glesare befolkning och större avstånd.

När jag hänvisar till torp, så menar jag en enskilt belägen mindre gård och så uppfattar jag att det nu är öster om Häradssveden fram till strax före Strömsfors. Jag inbillar mig att det också har varit så tidigare, men det kan ju vara fel.

Jag har svårt att hitta riktigt gamla kartor över området bland Lantmäteriverkets historiska kartor. Det kan bero på att jag är dålig på att navigera i deras gruvgångar. De äldsta kartorna, som jag hittar över bebyggelse utefter Gamla Stockholmsvägen, är från 1795/1797 och då finns avtagsvägen norrut vid Getåbro före Getsjötorp med. Utmed den vägen hittar jag en karta från Älsebo (vid St Älgsjön) från 1650, men kan inte urskilja någon väg på den kartan. Den hittar jag dock på en karta från 1735.

Norr om st Älgsjön hittar vi St Såggölen och utefter denna väg hittar jag sågverk en bit före Ämtefall, men det är först på den häradsekonomiska kartan från mitten av 1800-talet. Några riktigt tidiga vägar eller verksamhet som kan motivera vägbyggande före 1600-talet kan inte jag hitta längs denna väg.

Kanske någon som känner sig mer hemma i Lantmäteriets historiska gruvgångar kan söka?

Har läst i boken "Fårad mark" att man kan fastställa hur länge mark har odlats genom att studera odlingsrösen.
Som novis, vågar jag mig inte på att gissa ens. Har vi någon bland oss, som behärskar detta, eller vet andra knep, som kan hjälpa oss i åldersbestämmande?

Vi vet ju ännu inte vad som kom först - vägen eller bebyggelsen. Om vägen kom först, så tror jag att det inte dröjde länge innan det kom bebyggelse hit, men det kan ju också vara beroende av hur lugna tiderna var då.

[CarlH]

Förekomsten av källor med dricksvatten är troligtvis en mycket viktig faktor var man valde att lägga rid och vagnsvägarna. Strandvägen utmed kolmården är bitvis precis i strandlinjen varför denna väg knappast varit farbar under medeltid. Där finns dessutom bara saltvatten att tillgå.

Nej, det håller jag inte med om. Åker du efter strandvägen från Åby mot Torskär, så har du redan i Norrviken en bäck med färskt vatten, efter Stora hammaren har du två nya bäckar, sedan kommer Getån och när man tagit sig uppför backen förbi Oskarshäll ligger Torsjön. Nog finns det färskt vatten nu och förr fanns ännu mer. När nya vägen utefter norra Bråvikens strand invigdes någon gång mellan 1741 och 1755, då fanns ju färskvatten till dragdjur och vandrare, så att det räckte och då måste det ha funnits tidigare också. Jag tycker att jag i tidigare inlägg har gjort sannolikt att man hade kunnat bygga en vagns- eller kärrväg här för 1200 år sedan om man bara hade velat.

Även idag är förekomsten av byggmaterial en av de viktigaste faktorerna vid vägbyggen. I kolmården finns nästan obegränsat av den varan. Såväl stenblock, krossad sten i olika storlekar samt sandåsar. Ibland av inlandsisen ihopskrapad till naturliga "vägbankar".

Att det finns gott om stenblock och grövre material till vägbygge utmed Gamla Stockholmsvägen (och i resten av Kolmården) kan vi vara helt överens om, men det du säger om sandåsar är intressant.

Själv är jag storstadsmänniska och inte så observant på sådana saker. Jag har litat på Carl Linné som på sin resa till Öland och Gotland den 18 maj 1741 skrev: ”Kolmården lyktades strax förrän man kom till Åby gästgivaregård. Märkvärdigt var, att Kolmården, som bestått av idelige berg, här slutades på sidorna med sand utan sten, då hela landet nedanföre består av lera. Månn icke havets egen effekt?”

Jag har noterat att Gamla Stockholmsvägen passerar Sandåsvägen i Åby och att det är betydligt mer sand och fint grus nära Åby utefter denna väg. Jag har utgått från att Linné var vassare observatör än vag jag är. Så, är du säker på att det finns sandåsar i närheten av Gamla Stockholmsvägen när man kommer en bit bort från Åby?

Jag har nyligen blivit visad en vägbank utmed Kyrkgölen som ligger mellan Eriksberg och Svarttorp.
 

Gamla vägbankar, som tagits ur bruk innan motorismen, är ju alldeles speciellt intressanta. Då kan man få en bättre uppfattning om hur de var förr i tiden. Ser att det på gröna kartan finns en stig ca 500 m väster om Eriksberg som från vägen till Eriksberg går rakt norrut, öster om Kyrkgölen och sedan svänger österut för att precis före Rödmossen åter ansluta till Eriksbergsvägen. Är det den du menar? Har du någon aning om ålder, när den togs ur bruk och vilken bredd den har?

Jag har letat efter en annan övergiven väg som Hans Lidman beskriver på sid 80 i boken ”I Tintomaras spår”. Den skall finnas i Bäckerslund där vattenståndet var högre förr. Jag hittade en brant backe, men tyckte inte vägen höll någon vidare standard där. Det var i våras vid snösmältningen, så det var rätt kladdigt där och jag var inte säker på att jag hade hittat rätt ställe. Vet du vad jag syftar på och känner du till några närmare detaljer?

[CarlH]

I svaret ovan har jag citerat ett par meningar i det inlägg (nr 625) som Högtomta skola skrev i tråden "Förmedelida vägar". Jag tyckte det bättre hörde hemma i den här tråden, men skulle naturligtvis visat hela inlägget och inte bara några lösryckta meningar utan källhänvisning. Jag ber om ursäkt för mitt slarv. Hela inlägget finns nedan.

Förekomsten av källor med dricksvatten är troligtvis en mycket viktig faktor var man valde att lägga rid och vagnsvägarna. Strandvägen utmed kolmården är bitvis precis i strandlinjen varför denna väg knappast varit farbar under medeltid. Där finns dessutom bara saltvatten att tillgå. Troligare är nog att man tog sig upp på förkastningsplatån. Väl däruppe är det ändå förhållandevis platt!. Även idag är förekomsten av byggmaterial en av de viktigaste faktorerna vid vägbyggen. I kolmården finns nästan obegränsat av den varan. Såväl stenblock, krossad sten i olika storlekar samt sandåsar. Ibland av inlandsisen ihopskrapad till naturliga "vägbankar". Det är väl troligt att förbättrandet av denna väg pågick kontinuerligt ända fram till järnvägen/strandvägen slog ut gamla vägen. Jag passerade nyligen Galgbacken och Steglingskärret som refererades till tidigare. Den plats där krogen troligen legat är idag utfylld men fortfarande finns rester av kulturväxter på platsen. Det är väl inte otroligt att referenserna som finns från 1600-tal om att rusta upp vägstandarden (Karl lX, Axel Oxenstierna och Kristina) även gällde en redan befintlig väg över Kolmården ( se tex Kristinabacken söder om galgbacken)

[högtomta skola]

Hej Carl. Jag bor själv (5km NÖ Åby) på ett före detta grustag (kommersiellt intill 1950-talet) Gropstugan (läs Grusgropstugan) i Svarttorp är ett annat exempel.  Du refererar till vägen över höjden i Bäckerslund-Nylund som avslutas med den s.k. Kristinabacken där enligt sägen drottningen fick stiga av hästen för att vägen var för dålig och brant. Vägbanken är här mycket tydlig på den sydvästra sidan. Det finns flera vägar från Eriksberg till Rödmossen och jag kan inte i skrivande stund bedöma vilken som skulle kunna ansetts som huvudväg. Ett ytterligare lokalt namn som lever kvar "stolpbacken" strax efter Bäckerslund. Det är inte telefonstolpar det handlar om!  Ytterligare frågetecken: Kyrkgölen???  Det är tämligen långt till kyrkan härifrån. Man påstår att det finns gravar längs den väg jag nyligen blev visad av en granne boende nära Eriksberg. Detta måste undersökas närmare. På vissa ställen finns lämningar efter "milstenar" eller "tomtstenar" utmed nuvarande vägen. Bl. a. intill förut refererade galgplatsen. Övriga verksamheter i området anknyter till mineral och gruvdrift. Granitbrott öster om Bärsjön. Dessutom Drömgruvan (poetiskt namn) strax innan Strömsfors. Detta är endast lösa trådar som du märker, men ibland är det kanske bra att inte lägga pusslet för tidigt eftersom man riskerar att låsa tanken vid en konstruktion som inte är applicerbar. Fortsättning följer...Roland

[CarlH]

Om du letar efter produktion av något slag skulle jag föreslå tjära. I området finns ju ett par tjärdalar registrerade.

Det här med tjärdalar kände jag inte till innan. Slog just upp det i Wikipedia http://sv.wikipedia.org/wiki/Tj%C3%A4rdal och tjära verkar ju ha varit "industriellt" framställd och exporterad redan under vikingatid. I hänvisningen finns ju också angivet att man använde vitmossa. Strax norr om om Getåbro utefter den väg jag har beskrivit innan, som inte är Gamla Stockholmsvägen, ligger Vitmossen.

Här måste råvarorna för tjärtillverkning rimligtvis ha funnits, men finns det några belägg för att det sådan tillverkning verkligen har skett här?

I så fall är det ju synnerligen intressant att veta när och i vilken omfattning.

Frågan är väl om denna typ av produktion kan vara drivkraft för ett så stort vägbygge.
Tunnor med tjära, som skall transporteras, måste rimligtvis ha lock oavsett transportmetod.
De borde väl kunna klövjas utan att man bygger väg?

De tjärdalsfynd Yngwe nämner ligger ju ganska långt från detta område. Det närmsta är ju i Rodga (Simonstorp 23:1).

[CarlH]

Ca 550 år gammal väg hittad och den är hotad av att bli förstörd!

Jag har tidigare berättat om det märkliga fyndet Kila 164:1 i Södermanland, en ca 1,5 km lång vägbank, C14-daterad till ca 1465 som går på ömse sidor om E4 i Stavsjötrakten. Har inspekterat fyndet och funnit att det är betydligt större. Den gamla vägen, som tyvärr också blev avskuren av ”nya” Riksväg 1 1956 fortsätter ca 300 m in i skogen söder om den plats där den enligt kartan i Fornsök upphör. Där förenar den sig med gamla Riksväg 1. (Jag har gjort en Pdf på detta, men den är 5MB och här är bara 250KB tillåtna som bifogad fil. Vill du läsa den så skicka ett personligt meddelande och ge mig din e-postadress, så e-postar jag den till dig.)

Denna del av vägen är trots att den inte använts på mer än 55 år helt intakt, bortsett från att nya granskott, de flesta är 1 m höga och något är 2 m, hotar vägen. Får dessa granar växa till sig så kommer de att helt förstöra vägen. Att gå på denna gamla väg är, åtminstone för mig, en enorm upplevelse.

Jag har påtalat förhållandet för ansvarig person på Länsstyrelsen i Nyköpings Län och han har frankt förklarat att han inte tänker göra något alls åt saken, eftersom den övriga delen av vägfyndet ”bara” är klassificerat som ”Övrig kulturhistorisk lämning” och därför inte har något skyddsvärde!!!
Vägen måste naturligtvis räddas och turligt nog, så är markägaren helt med på noterna. Jag har av honom blivit ombedd att ta bort granskotten. Det skall bli med glädje. Någon som vill vara med och hjälpa till? Någon som vet bästa sättet att få bort dem utan att rotsystemet fortsätter att vara ett hot mot vägen?

Självklart skall vi se till så att vi också hinner undersöka den gamla vägen 1,5 km norrut också. Precis norr om det skall det också finnas ett hålvägssystem med ca 7 hålvägar enligt Fornsök (Kila 165:1). Det skulle vara bra om någon riktig hålvägsexpert vill vara med, för här är mina kunskaper väldigt tunna.

Därutöver finns det både den gamla vägen över Kolmårdsbackarna (Gamla Stockholmsvägen mellan Strömsfors och Åby) och den gamla vägen på Kiladalens norrsida norr om riksvägen, som man kan passa på att uppleva.

Har tänkt att detta bör ske innan Kung Bore tar över, så kommande helg eller helgen därpå, kanske är säkrast. Det är ju trevligt om vädret inte är motbjudande i alla fall. Jag åker från Stockholm och kommer att ha någon eller några lediga platser i bilen, om någon vill åka med.

PS
Om någon undrar varför jag varit tyst seden i juni, så har jag haft ett intensivt konsultuppdrag med över 200 debiterade timmar per månad i snitt – och nu är det avslutat!

DS
PPS
Försökte bifoga en bild inklistrat i ett Word-dokument, men det gick inte så bra. hade innan försökt klistra in själva bilden i texten, men lyckades inte heller med det. Någon som vet hur man gör?

[högtomta skola]

Jag kan inte två kommande helger men kunde vara intresserad att hjälpa till vid annan tidpunkt. Känner också en kille som jobbar på SWEVIA  och som jag kan fråga om teknik.   eposta mig på hogtomtarolle@gmail.com    MVH Roland Kjellström, Högtomta skola, Åby

[Sven-Åke]

Kan locka folk om man annonserar om gratis julgranar kanske.  Sedan kan man förklara varför man vill skänka bort dom. 
Sedan kan man säja att medlemmar av hembygdsföreningen har företräde,  så kanske dom får lite tillströmning också.   

[Yngwe]

Innan jul blir ju tufft, men om blidvädret håller i sig ställer jag gärna upp en dag på det nya året! Kan bli en riktig julgransplundring det!

[CarlH]

Tänker åka och kapa gran-uslingarna på torsdag 8/12. Någon som vill hänga med från Stockholm, eller ansluta på plats, eller utefter vägen?

PS
"Du kan om du vill!
Säger du att du inte kan,
så menar du att du inte vill!"
Baltzar von Platen
DS