När man diskuterar en företeelse som slipskårorna så måste man utgå från kända fakta.
Kända fakta är:
1. Sipskårorna är inte slumpmässigt inriktade. - Ett diagram över riktningarna visar en stark korrelation med väderstrecken. Ett diagram över uppmätningen av 1253 slipskårors riktningar med 3 graders klasbredd visar att de fyra högsta topparna är de mellan 84-87, 87-90, 90-93 och 93-96 grader. Samt att diagrammet har toppar symmetriskt i förhållande till 90-gradersriktningen (öst-väst-riktningen).
628 av slipskårorna var i fast häll och 625 i jordfasta block. Ett linjärkorrelationstest gav att de med ca 94% sannolikhet utgör observationer av samma fenomen, vilket är ett utomordentligt gott resultat. (Ett jämförande test av två grupper med 625 slumpmässiga riktningar, och med klassbredden 3 grader, var motsvarande sannolikhet ca 6,5%.)
Enda gemensamma referens är objekt på himlen. - Förslag om att det beror på geografin eller vind faller. Eller att det skulle bero på att man vid slipningen vände sig för att inte få solen i ögonen har debatterats och är också orimlig.
2. De allra flesta slipskåror följer en cirkel i längdsnitt och borde ha åstadkommits med hjälp av en pendel. (De flesta har också cirkulärt tvärsnitt). Ur mätning av kordans längd kan pendellängden beräknas. Vanligaste pendellängden var 283 cm och därefter 190 cm d.v.s. ca 2/3 av den förra (Grundat på mätningar i drygt 400 slipskåror). - Alltså borde en fast upphängning ha använts.
Ett försök med pendel har genomförts.
http://stavgard.com/stavar/gotlslipsk/bilder/slipmaskin.jpgResultatet blev en perfekt slipskåra, konkav på mitten och konvex i ändarna. - Av detta följer också att slipskåror som saknar den konvexa avslutningen i ena änden har blivit avhuggen.
3. Några C-14-prov ger minimi-åldern för några slipskåreblock: Vid Dibjärs i Hörsne grävde ån fram två slipskåreblock innanför strandbrinken vid en ovanligt kraftig vårflod 1985.
http://stavgard.com/stavar/gotlslipsk/slipsk/horsne_dibjars_vii.jpgTre C-14-prov togs. Dels från materialet närmast slipskårorna, dels lite högre upp. Svämtorven närmast över skårorna gav resultatet (omräknat till kalenderår) 585±90 e.Kr. Vedbit och kolbit lite högre upp gav (omräknat till kalenderår) 1075±75 e.Kr. resp. 1055±140 e.Kr. Vid Smiss i Hemse hittades två slipskårestenar med slipskårorna nedåt underst i en stenvast. Vasten låg direkt på ett kollager varifrån två C-14-prov togs. De gav resultaten (omräknat till kalenderår) 655±100 e.Kr. resp. 635±105 e.Kr.
Slipskåror är många gånger placerade på svårtillgängliga ställen, t.ex. på kanten av en annan slipskåra. Arkeologiprofessorn John Nihlén (1901-1983) ansåg det som ett av flera belägg för att det handlade om kult.
T.ex. Levide Peinarve där 4:e slipskåran från höger till stor del slipats bort när den 3:e från höger slipades. - Det är ett starkt belägg för att de var de exakta riktningarna som var viktiga.
http://stavgard.com/stavar/gotlslipsk/slipsk/levide_peinarve_i.JPGValet av sten är många gånger idiotiskt om man valt dem för att de skulle vara bra att slipa på. (De är många gånger inte lämpade för ändamålet enligt stenexperter). Så det blir ytterligare ett belägg för att det handlar om kult. Slipskårorna är alltid jämna och fina och verkar konstnärligt utformade, som om det var själva slipskåran som var syftet.. - Också ett belägg för att det INTE handlar om nyttoslipning. (Annars borde man ha sett spår av kantiga och ojämna slipföremål i slipskåran.)
Att det handlar om kult antyder också slipskårornas belägenhet. - De är i stor utsträckning utspridda längs tidigare stränder (såväl havet som forna insjöar) utan något tydligt samband med tidigare bebyggelse.
Det bör tilläggas att den officiella benämningen på företeelsen är SLIPSKÅROR. Om t.ex. en rapport inkommer till Gotlands Muséum och man använt någon annan benämning så ändras detta till slipskåror.