Var det inte Tacitus som skrev att Götarna var Kungastyrda?
Varför skrev han att just Götarna var Kungastyrda? Vad jag kan minnas skrev han inte så om något annat folk. Det kan ju tyda på (?) att det kan ha funnits Drottningstyrt folk i Götarnas närhet?
Thomas
Skrev han inte att (också) Sveonerna var kungastyrda...?!
Vad beträffar en rad med oerhört vackra kvinnosmycken och ståtliga kvinnogravar så vittnar dom tydligen om att (endera) kvinnor var mycket högt respekterade - också av män. Men det rapporterar ingenting specifikt om den politiska kultur eller sociala struktur.
Dom berättar i höjden att här fanns en social stratigrafi, eftersom det stora flertalet mänskor INTE lades i högar, eller andra gravar för den delen. (Din gamla tråd om gravskick törs ha avklarat just den frågan, så långt det går.)
Sen kan man tolka kvinnans höga status på det sätt att dom nog hade "fullständigt likvärda och likställda" med mannen, i det dagliga, sociala och politiska liv. Vilket borde betyda att drottnigarna styrde för kvinnornas sysslor och kungen för männens. Ungefär som hemma på tunet, - där gubben råder för drängarna som råder för ladorna, medan gumman råder för pigorna som råder för feet. DET är ju en mycket effektiv jämställdhet.
Då förstår vi kanske bättre varför det föll i männens lod att rida ut och kriga - för att behålla land och rike intakt och - ostörd. När kriget närmade sej hemmarkerna vet ju att också barnlösa kvinnor kunde mobilisera, lära sej skjuta prick och även slåss (effektivt) med svärd.
Här finns ju en stubb om kvinnorna i Östgötaland som får försvara sej själva mot 'danska män' - när deras män är ute i annan strid. Legendernas "skjoldmöar" berättar om kvinnor som följt sina landsmän till strid och bistått under kampen. Liknande öden föll på Skytiska och Sarmatiska kvinnor, när 'främmande herrar' slog ihjäl deras egna. När en karavan av goter/kelter vandrar in i Nord-Italien under republikens tid, blir dom överfallna av en romersk här. När sista goter är död tar kvinnorna livet av sej själva - häller än att leva med dessa segerherrar.
Det är alltså inget märkvärdigt att kvinnorna mobiliserade - och även tog hand om krigshot etc. på egen hand. Men - vad som sen är fakta eller fiction i den grekisk-romerska poesin om Amazoner törs vara svårt att bedöma. Vad som återges av Tacitus är även politiskt motiverad. Är det inte Tacitus som också anger att en dansk kung bekrigat en svensk - för därefter att sätta en hund på Sveriges tron...?
Nu är frågan om vi insett att det inte fanns människor med hundhuvun i Sverige då, som det gör nu. När vi talar om 'då', alltså.
Men - sen håller man kanske med Tacitus till en viss mån - i de keltiska och nordiska kulturer tog nog kvinnorna ett mycket tydligt ansvar för sina liv, sina barn och sina män - utan att låta sej forslas med. Den typ likvikts-samhälle ('jämställdhet') hade man inte längre i Rom, på Tacitus tid. Det hade kriget förstörd - vilket gjorde att dom kvinnor som ville överleva - och fortsätta vara kvinnor - fick lära sej lyda dom män som vunnit senaste kriget, utan knyst.
I Tacitus Rom var kvinnan redan förtryckt. Det förklarar kanske varför han tycker självständigt handlande kvinnor är ovanligt, vilket får honom att omskriva historien en smula och berätta att "kvinnorna regerar" ... "också över männen". I en militaristisk kultur vill en sådan framställning uppfattas som både 'märkvärdig' som 'ovärdig' - om inte 'naturstridig' - och vecka harm. Det är redan känt att Tacitus innehåller pass av propaganda. Hans sätt att beskriva amazonerna tyder på att dom vore motståndare av Roms imperiala erövringar.
