Jag menade att en kvinna/hona som satsar lång tid och mycket arbete på en eller ett par
avkommor har helt andra behov av att välja rätt gener, än den hane/man som ser till att
göra många avkommor med många honor/kvinnor. De har helt enkelt olika behov, vilket man
kan kalla för konflikt.
Det är väl klart att 2,3 barn kan vara accessoarer, medan 11 barn kan vara en försäkring.

Beträffande gorillorna har jag både läst artiklar om båda sorternas forskning, dels en
artikel om hur ändringen i fokus på forskningen gav helt nya fakta. Forskarna i den
tidigare forskningsgruppen på en viss gorillapopulation hade forskat på alfahannar.
(Jo, kvinnliga forskare är nödda och tvungna att vara noggranna.)
De senare forskarna, (varav en del var kvinnor) kontrollerade vilka hannar som var fäder till
barnen och fann att alfahannen knappt hade några barn. De tog reda på varför.
Det var tydligt att de båda forskargrupperna hade helt olika fokus - fördomar eller förutfattade meningar, teorier, what you will - och därför fick helt olika resultat. Så jo.
Om du och jag studerar blåmesar, så kommer resultaten att färgas av en hel massa olika saker,
som vi inte ens kan redogöra för helt och hållet, och bli väldigt olika eller bara lite olika, beroende
på hur olika referensramar du coh jag har. Även om vi får samma frågeställning.