Mänskliga könsroller påverkar forskning om djur

[Lera]

Jag tycker fortfarande att ni menar samma men använder olika ord.

*ler*

[Piankhy]

Nej det gör den inte alltid, ibland redovisar den bara fakta.

Så enkelt är det inte, vare sig i biologi eller arkeologi. Man måste alltid tolka de fakta och de resultat man får fram. Man måste tolka vad som är fakta, vilka fakta som är relevanta, vad man skall redovisa och hur dessa fakta relaterar till den frågeställning man har.

[Boreas]

Så enkelt är det inte, vare sig i biologi eller arkeologi. Man måste alltid tolka de fakta och de resultat man får fram. Man måste tolka vad som är fakta, vilka fakta som är relevanta, vad man skall redovisa och hur dessa fakta relaterar till den frågeställning man har.

Håller med. Skal man optimalisera objektiviteten i värderingarna av inloggade, mätbara fakta inom zoologin får man använda BÅDE manliga och kvinnliga forskare. Kvinnor får studera honorna, medan männen får fokusera på hanarna. Sen får man se hur väl dom pratar samman, innan man vet hur 'objektivt' slutresultatet blir.

Därefter kan man ju kolla läsarna - om deras eget genus påverkar deras uppfattningar om dom rapporter man fått om blåmeshonornas frekventa sidosprång. I genusrelaterade frågor kan man möjligen inte bli alldeles 'objektiv' eftersom vi alla är bundna av det ena ELLER det andra perspektivet - från naturens sida. Män kan knappast värdera hur det är att ständigt leva med mens eller bröstcancer. Motsatt förstår givetvis inte kvinnor hur det är att uppleva ständiga erektioner eller en svår prostata...

Dom enzymer som styr våra neurologiska processer är alltså O-LIKA - och får skiljas åt, som instrument för 'objektiv' forskning. Vilket betyder att vi har TVÅ olika slag objektivitet; en manlig och en kvinnlig. Det får man alltså ha med i värderingen när man läser fältrapporterna - och gör seg upp sin egen, genusrelaterade mening...

Inom biologin och även zoologin borde nu skillnaden på forskarnas kön vara av liten betydelse. I socialvetenskaperna blir emellertid denna skillnaden väsentlig tydligare när premisser skal läggas, observationer loggas och värderingar göras. Man behöver givetvis båda, och - som i det övriga samhället - en balans mellan könen.  


 

[Yngwe]

Så enkelt är det inte, vare sig i biologi eller arkeologi. Man måste alltid tolka de fakta och de resultat man får fram. Man måste tolka vad som är fakta, vilka fakta som är relevanta, vad man skall redovisa och hur dessa fakta relaterar till den frågeställning man har.

Så om jag gör en studie över hur försurningen av västsvenska våtmarker utvecklats från 80-talet till idag så är jag alltså ovetenskaplig om jag baserar mitt resultat på insamlade mätvärden från 80-talet fram till idag, medans du är vetenskaplig som bara baserar den på mätvärden fram till 90-talet och sen tolkar trenden tillsammans med kända fakta om minskade utsläpp från brittiska öarna?

Om du kom dragandes med en sådan tolkning på en institution som pysslar med sånt och kallade den vetenskaplig skulle du färmodligen bli utskickad direkt med en ph-meter och ombedd att inte komma tillbaka innan du mätt ordentligt, troligen med kommentaren att tror gör man i kyrkan.

[Yngwe]

Inom biologin och även zoologin borde nu skillnaden på forskarnas kön vara av liten betydelse. I socialvetenskaperna blir emellertid denna skillnaden väsentlig tydligare när premisser skal läggas, observationer loggas och värderingar göras. Man behöver givetvis båda, och - som i det övriga samhället - en balans mellan könen.  

Precis. socialvetenskaper sysslar mycket mer med tolkningar där man saknar en hel del underlag och har för lite för att kunna säga att tolkningen är en teori som stöder sig på empiri. Ibland är man 'ndå tvungen att använda sig av sådana tolkningar trots deras osäkra värde, att granska dem ur olika perspektiv är då i högsta grad relevant.

Det finns dock väldigt sällan något samhälleligt behov av osäkra tolkningar om blåmesars förökning, det finns därför ingen riktig anledning att framföra sådana tolkningar och då inte heller någon anledning att granska dem ur olika perspektiv.  Som sagt framförs ju tolkningar ibland under namnet vetenskap, här skulle granskning ur olika perspektiv kunna vara relevant men det är då oerhört mycket effektivare att granska dem vetenskapligt. Finns det inte empiri är det inte annat än en tolkning och med andra ord reduccedrattill relativt värdelöst gissande.

[Piankhy]

Så om jag gör en studie över hur försurningen av västsvenska våtmarker utvecklats från 80-talet till idag så är jag alltså ovetenskaplig om jag baserar mitt resultat på insamlade mätvärden från 80-talet fram till idag, medans du är vetenskaplig som bara baserar den på mätvärden fram till 90-talet och sen tolkar trenden tillsammans med kända fakta om minskade utsläpp från brittiska öarna?

Om du kom dragandes med en sådan tolkning på en institution som pysslar med sånt och kallade den vetenskaplig skulle du färmodligen bli utskickad direkt med en ph-meter och ombedd att inte komma tillbaka innan du mätt ordentligt, troligen med kommentaren att tror gör man i kyrkan.

I slutändan måste du ändå avgöra vilka mätvärden du skall ha med, och framförallt måste du tolka vad dessa värden innebär, och då är du ju ändå inne i tolkningarnas värld. Hur man än vänder sig måste man göra tolkningar och avgöranden under olika stadier av en vetenskaplig undersökning, och i förlängningen påverkas dessa av olika faktorer i ens psyke, såsom tidigare kunskap och förförståelse, åsikter i olika frågor, syn på ens vetenskap o s v.

[Yngwe]

Du kan väl ändå inte i slutändan välja vilka mätvärlden du skall ha med, det är direkt fel.
Jobbar du så som arkeolog? Den här krukskärvan tar jag med men den där begriper jag mig inte på så den struntar jag i?     

Som ekolog kan jag redovisa en slutsats som säger att 8 av 10 sjöar har ett sänkt ph-värde, 2 har stabila värden.  Jag kan vidareutveckla det om jag vill genom att referera till bufffringsförmåga och indikatorarter, men jag behöver inte framföra något som jag inte kan visa med mätningar.

Min tolkning blir då att området i stort fortsätter att försuras men det finns undantag. Den tolkningen lämnar väldigt lite utrymme för olika perspektiv, att genomföra en psykoanalys för att förstå mina perspektiv kommer knappast att medföra någon mätbar vetenskaplig vinning, det är snarast bortkastade resurser. 

[Herulen]

så måste man förhålla sig till sin HELA referensram när man forskar. Alltid.

Låt så vara. Men om direktivet att förhålla sig till hela referensramen är en politiskt färgad uppmaning, då har vi uppenbara problem.

[Piankhy]

Du kan väl ändå inte i slutändan välja vilka mätvärlden du skall ha med, det är direkt fel.
Jobbar du så som arkeolog? Den här krukskärvan tar jag med men den där begriper jag mig inte på så den struntar jag i?     

Som ekolog kan jag redovisa en slutsats som säger att 8 av 10 sjöar har ett sänkt ph-värde, 2 har stabila värden.  Jag kan vidareutveckla det om jag vill genom att referera till bufffringsförmåga och indikatorarter, men jag behöver inte framföra något som jag inte kan visa med mätningar.

Min tolkning blir då att området i stort fortsätter att försuras men det finns undantag. Den tolkningen lämnar väldigt lite utrymme för olika perspektiv, att genomföra en psykoanalys för att förstå mina perspektiv kommer knappast att medföra någon mätbar vetenskaplig vinning, det är snarast bortkastade resurser. 

Av nödvändighet måste man alltid sovra i materialet, det gör både arkeologer och biolger hela tiden, medvetet eller omedvetet. Också genom att välja vad du mäter har du redan gjort en sorts tolkning (eller förtolkning) som baseras på tidigare förförståelse som i sin tur är kopplad till tidigare kunskap, frågeställningar och åsikter vad man skall mäta. Detta leder sedan ytterligare vidare till världsbild, kulturell identitet o s v.

[Yngwe]

Poängen är ju då att du måste redovisa vad det är du granskar. Om du blir ombedd att undersöka sjöarna 1 - 10 så är det det du ska redovisa.  Om du blir ombedd att mäta i ett område så redovisar du varför du väljer vissa sjöar.  Det finns då en vetenskaplig grund som kan bedömmas och kritiseras. Jag kan då välja att kritisera detta utifrån vetenskapliga aspekter, jag kan säga att alla mätvärlden kommer från ett område med hög buffringsförmåga vilket inte är representativt för hela mätområdet.  Du väljer istället att granska forskarens perspektiv, upptäcker att denne är gravt överviktig och därför bara mätt de sjöar denne kan nå med bil och du ifrågasätter om de valda sjöarna är representativa.  Jag väljer att värdera det vetenskapliga arbetet med vetenskapliga metoder, men du väljer att värdera det med psykoanalys. Problemet är att du känner inte forskaren, du vet inte ens om det är en han eller hon då namnet verkar vara kinesiskt.
Om det är en hon och hon kommer från Kina, måste du då inte ta hänsyn till hennes ideologi, hon är ju kommunist. Eller kommer hon från Hong Kong....

Den enda fördelen du har är att du behöver inte kunna något själv om vetenskapliga metoder, din bedömningsrund handlar ju om att fru Li är tjock och därför mäter i fel sjöar.

Jag menar inte dig personligen, men jag undrar om det inte är ett ustlag av sänkta krav på våra lärosäten, man klarar helt enkelt inte av att kritisera enligt vetenskapliga metoder så man faller tillbaka på att bedömma personen som skrivet det.

[Piankhy]

Poängen är ju då att du måste redovisa vad det är du granskar. Om du blir ombedd att undersöka sjöarna 1 - 10 så är det det du ska redovisa.  Om du blir ombedd att mäta i ett område så redovisar du varför du väljer vissa sjöar.  Det finns då en vetenskaplig grund som kan bedömmas och kritiseras. Jag kan då välja att kritisera detta utifrån vetenskapliga aspekter, jag kan säga att alla mätvärlden kommer från ett område med hög buffringsförmåga vilket inte är representativt för hela mätområdet.  Du väljer istället att granska forskarens perspektiv, upptäcker att denne är gravt överviktig och därför bara mätt de sjöar denne kan nå med bil och du ifrågasätter om de valda sjöarna är representativa.  Jag väljer att värdera det vetenskapliga arbetet med vetenskapliga metoder, men du väljer att värdera det med psykoanalys. Problemet är att du känner inte forskaren, du vet inte ens om det är en han eller hon då namnet verkar vara kinesiskt.
Om det är en hon och hon kommer från Kina, måste du då inte ta hänsyn till hennes ideologi, hon är ju kommunist. Eller kommer hon från Hong Kong....

Den enda fördelen du har är att du behöver inte kunna något själv om vetenskapliga metoder, din bedömningsrund handlar ju om att fru Li är tjock och därför mäter i fel sjöar.

Jag menar inte dig personligen, men jag undrar om det inte är ett ustlag av sänkta krav på våra lärosäten, man klarar helt enkelt inte av att kritisera enligt vetenskapliga metoder så man faller tillbaka på att bedömma personen som skrivet det.

Jag tror att man ändå i alla fall måte ta med forskarens och frågeställarens egen referensram. Från början bygger ju en viss studie på vissa frågeställningar, och det är väl främst i formulerandet av dessa frågeställningar som personliga erfarenheter och bakgrund och förförståelse kommer in i bilden. Sedan måste de mätvärden man samlat in också sättas in i någon form av sammanhang och där kommer återigen saker som världsbild, vetensskapsyn och personlig bakgrund in. Under något steg av en undersökning, en studie eller en foskningsprocess så kommer ändå ens person in på ett eller annat sätt. Kan man på något sätt medvetandegöra detta och ta hänsyn till detta så borde det ändå i längden gynna forskningen eftersom man då, åtminstone i en del fall, kan identifiera ännu en fel- eller osäkerhetskälla.
Sedan kan jag hålla med om att sådana här resonemang då och då kan skjuta över målet och föra för långt.

[Herulen]

Jag tror att man ändå i alla fall måte ta med forskarens och frågeställarens egen referensram. Från början bygger ju en viss studie på vissa frågeställningar, och det är väl främst i formulerandet av dessa frågeställningar som personliga erfarenheter och bakgrund och förförståelse kommer in i bilden. Sedan måste de mätvärden man samlat in också sättas in i någon form av sammanhang och där kommer återigen saker som världsbild, vetensskapsyn och personlig bakgrund in. Under något steg av en undersökning, en studie eller en foskningsprocess så kommer ändå ens person in på ett eller annat sätt. Kan man på något sätt medvetandegöra detta och ta hänsyn till detta så borde det ändå i längden gynna forskningen eftersom man då, åtminstone i en del fall, kan identifiera ännu en fel- eller osäkerhetskälla.

Samma sak gäller ju här. Om du efter en ideologisk aspekt vill medvetandegöra en forskares personlighet, så för du in din egen politiska övertygelse i själva medvetandegörandet. I så fall måste ju även din studie medvetandegöras. Då sysslar man med att medvetandegöra medvetandegörandet. Är det riktig vetenskap?

[Piankhy]

Samma sak gäller ju här. Om du efter en ideologisk aspekt vill medvetandegöra en forskares personlighet, så för du in din egen politiska övertygelse i själva medvetandegörandet. I så fall måste ju även din studie medvetandegöras. Då sysslar man med att medvetandegöra medvetandegörandet. Är det riktig vetenskap?

Då gäller det att vara medveten även om detta, att man i sitt medvetandegörande också utgår från egna preferenser.

[Herulen]

Då gäller det att vara medveten även om detta, att man i sitt medvetandegörande också utgår från egna preferenser.

Problemet är ju om själva syftet med medvetandegörandet är att föra fram sin ideologiska övertygelse. Man struntar i att vara neutral och man till och med uppmuntras till att utgå från egna preferenser.

[Yngwe]

Då gäller det att vara medveten även om detta, att man i sitt medvetandegörande också utgår från egna preferenser.

Varför är du kapabel att medvetandegöra dina egna preferenser medans de du granskar inte är det?  Vilka är kapabla? Blir granskaren det med automatik? Den som du granskar kan ju då granska dig, medveten om sina preferensramar eftersom han nu är en granskare och med sin nyvunna vishet visa att du inte alls var kapabel till det, eftersom du nu är den som granskas. Hur ska vi bedämma vem som är medveten om alla perspektiv, hur ska vi kunna gissa vilka perspektiv som styr när vi inte känner varandra?   

Kan man applicera ett visst perspektiv på någon eller någons arbete utan att styrka det med empiri?  Studerar man alfahannar för att man är man eller tillhör en priviligierad samhällsklass? Vem avgör detta?

[Piankhy]

Problemet är ju om själva syftet med medvetandegörandet är att föra fram sin ideologiska övertygelse. Man struntar i att vara neutral och man till och med uppmuntras till att utgå från egna preferenser.

Ja, en del resonemang kan säkert skjuta över målet eller bli ideologiserade. Det bör man också vara medveten om.

[Piankhy]

Varför är du kapabel att medvetandegöra dina egna preferenser medans de du granskar inte är det?  Vilka är kapabla? Blir granskaren det med automatik? Den som du granskar kan ju då granska dig, medveten om sina preferensramar eftersom han nu är en granskare och med sin nyvunna vishet visa att du inte alls var kapabel till det, eftersom du nu är den som granskas. Hur ska vi bedämma vem som är medveten om alla perspektiv, hur ska vi kunna gissa vilka perspektiv som styr när vi inte känner varandra? 

Vi får nog alla träna vår analysförmåga och lära oss att se ifall en viss studie, en uppsats, en rapport eller dylikt är färgad av forskarens författarens förutfattade meningar, tanke- och idemässiga bakgrund, syn på genderfrågor och liknande. Och givetvis bör väl andra som läser vad jag skriver också vara vaksamma på perspektiv som färgar min redogörelse.  

Kan man applicera ett visst perspektiv på någon eller någons arbete utan att styrka det med empiri?  Studerar man alfahannar för att man är man eller tillhör en priviligierad samhällsklass? Vem avgör detta?

Det får nog bedömas från fall till fall. Det är förstås enklare om man känner den som producerat ett visst arbete, men man kan nog också ibland i själva arbetet se tecken på någons bakgrund eller tankesätt, bland annat i form av olika språkliga markörer (ordval o dyl). Så en del kan man nog läsa mellan raderna.
Men som sagt det bör ju helst bedömas från fall till fall, och man behöver ju inte alltid analysera en studie eller artikel in absurdum, men det är bra att vara medveten om de här frågorna. De som sysslar med vetenskapshistoria kan ju ofta lätt se hur forskare i äldre tider låtit sin ideologi och tidstypiska tankesätt påverka det vetenskapliga arbetet. Och flera gånger har ju förutfattade meningar och ideologi lett forskare väldigt fel. Och varför skulle inte sådant kunna existera även i dagens vetenskap? Så mycket har vi nog inte förändrats de senaste åren.

[Yngwe]

Det blir ju en fasligt massa personligt tyckande och troende Phianky. Både forskare och kritiker skall ju då bedömmas av var och en. Vem säger att du som kritiker har rätt? Framförd kritik mot en manlig foskare kan ju avfärdas med "det säger du bara för att du är kvinna" och så länge man inte påstår att kvinnor har mer rätt än män så ligger det ju en poäng i det!  Det tror jag inte gynner vetenskapen och absolut inte jämstäldheten.

Jag tror inte jag lyckas övertala dig då jag har framfört alla argument jag kan tänka mig!
Själv komemr jag dock fortsätta bedömma dig utifrån vad du skriver istället för utifrån den jag tror att du är. 

[Piankhy]

Tyvärr finns det ju alltid en viss mån för tyckande och tänkande. Man skall nog inte överdriva detta men man bör nog, med tanke på vilka misstag som begåtts historiskt sett inom vetenskapen p g a förutfattade meningar, ideologi och en alltför snäv världsbild, vara medveten om problemet.

[Piankhy]

Vad gäller frågan om vem som egentligen skall avgöra ifall en studie, en artikel eller dylikt påverkats av författarens förutfattade meningar och olika tillhörigheter så är det väl så att om man verkligen vill tränga in på djupet angående en sådan frågeställning så får man kanske utarbeta också en viss metodik för det. Kanske är det något som t ex genusforskare och vetenskapteoretiker redan håller på med.