Att använda Adam som bevis för att Blekinge skulle vara danskt blir mycket konstigt (det sista citatet kan även vara intressant för debatten om Halland).
Jag omtalade enbart Skåne och blandade aldrig Blekinge in i bilden. Kanske du missuppfattat vad jag skrev?
När kyrkotjänaren Adam skriver historien har vikingtidens dramatiska ändringar just lagt sej och biskop Adalvard re-organiserat Norden, efter Bremen-patriarkatets ekonomiska ambitioner och politiska intressen. Vad Adam berättar får alltså tas med en klypa grovsalt.
Sen får man också beakta vad han inte berättar. Därför kan vi inte bedöma hans utsagor som 100 % vattentäta. Vikingatidens gränser - mellan Viken, Ranarike/Alvhem och Götaland/Sverige - är inte alldeles klarlagd ännu. För vikingarna däremot var nog saken klapp-klar. Dom olika land och landskap, hertigdömen och jarladömen, tydligt beskrivna i vikingatidens kungasagor.
När Adam kommer i gång är dom gamla, heliga kulturplatser närmst utraderade och gamla lagordningar upphört. Hans referat av landhalvan norr om havet påstår tydligen att norska kungen råder om Bohuslän och danska kungen om Halland
och Väst-Götaland, jämte Skåne. Kan det tänkas att Adam slarvat eller fuskat - eller reflekterar hans beskrivning den politiska realitet efter Emund Gamles död och Harald Hardrådas fall?