"Överdrift"?
Tja - det beror ju på endera faktorer.
1) Det gamla hantverket är ju fortfarande levande i södra Oceanet. Här ser man ju 14 x 2 personer som padlar en och samma kano - urhuggen från ett träd. Notera att här finns 13-14 passagerare med på kuppen...
http://www.teara.govt.nz/en/waka-canoes Hemsidan ger förövrigt en rad intressanta uppgifter om ett hantverk och en martim kultur som utvecklade stockbåtar till havgående skepp redan för 4000 år sen. På sisstonde har man även påstått att man nått Polynesiens öar redan för 8000 år sen...
http://www.teara.govt.nz/en/waka-canoes/1Hantverket och seglingskulturen i södra Oceanet går alltså tillbaks till yngre stenålder/äldre bronsålder. Det är väl just på den tiden våra hällar och bergväggar utsmyckades med tallösa bilder av båtar OCH skepp...?!
Man har tydligen användt ek som material, eftersom den kan ha en större brädd en furutall ocg gran. Sen har man hursomhelst utvecklat båtar av "stor-furu" och gran. Tallen blir, som du skriver, inte mer än 30 meter hög. Granarna däremot, när dom står i luna dalgångar, kan bli upptill 60.
Till dom sjögåande båtar vi känner till från järnåldern används gärna ek til köl och spant, men tall til bord och gran till mast. På älv- och inlandsbåtar använde man gärna gran till allt, eftersom granen är 30-35% lättare än tallen.
Slutligen vet vi fortfarande inte mycket om när våra nordiska förfeder - eller deras kusiner ikring Östersjön - började utvekla båtsöm och bordgångar. Här har frånvaron av fynd i lång tid tolkats som bevis för att sömmade (ävt. klinkande) båtar
inte fanns "innan vikingtiden". Det samma fenomenet har uppstått ikring diskussionen om när Nord-Europeerna började använda segel. Även om endera hällristningar visar båtar med långa och tydliga köllinjer OCH master med mindre segel, kan man alltså påkalla det "forn-nordiska mörker" och behandla bilderna som "opålitliga" och masterna som "symbolska".
Poängen är väl att vi inte riktigt VET när dom maritima kulturer ikring Östersjön/Nordsjön började segla över hav. När man nu har klara bevis för havseglatser mellan Hawahii och Tahiti under äldre bronsålder så kan vi ju åter fråga om denna teknologi var exklusiv för detta område och dessa folk. Det finns ju ett antal tydloiga indikationer på havseglatser också i vårra nordliga farvatten under samma tid. Kulturerna på Shetland och Okenöarna byggde ju domer redan före bronsåldern...
Vad beträffar nödvendiga kunskaper och dito verktyg så finns det ju ett alldeles utmärkt exempel på söm i träd från äldsta stenåldern - från nord-östra delen av Finska viken. Konsten att göra skidor är tydligen 9.200 år gammal. Dessutom hade man förmågan att sätta två skidor sida om sida och sömma fast dom i ett stag och en ram - så att dom kunde spåra jamsides och parallelt genom snön. Slutligen byggde man så en plattform med säten därovanpå och kallade slutprodukten "släde".
Den drygt 9000 år gamla hundsläden från Korpela använde alltså "katamaran-prinsipen", redan. Sen använder man samma teknik på två, relativt smala stockbåtar och vips - så kan man segla över havet. Dessa dubbelkölade båtarna kan också finnas i Oceanet - och man räknar med att det är främst denna modell man användt när man hämtat den rakvassa vulkanstenen från Hawahii hem till Tahiti.
Kombinerar man dessa uppgifter borde det vara möjligt att förstå att Plinius' uppgifter knappast var nån nyhet för den maritima kultur han hänvisade till - men, möjligen för hans hemmapublik. Hans politiska åsikter om dessa 'germaner' är ju iofs. tydlig. Vid sidan av att vara 'primitiva' - gentemot den romerska kultur - omtalas dom redan som "pirater". Kampen om handelsvägarna i norra Europa hade tydligen fått en ideologisk plattform redan - och dom germanska handelsmän blivit uteslutna från sina gamla destinationer i Medelhavet.
