Begreppet Uppsala

[Yngwe]

Helt riktigt Ola. Hur tolkar man dessa motsägelser? Det ger ett högst förvirrat intryck! 

Olav Heliges saga finns väl i olika versioner och dessutom i olika översättningar har jag för mig, tror vi diskuterat det i annan tråd gällande Agnafit.  Kan nån hitta den tidigaste texten för att se om man här översatt taskigt, eller om det helt enkelt är så att Snorre rört ihop det rätt rejält.

[Boreas]

Vad som händer 985-1050 är en rad obehagliga sammanbrott och påtvingade ändringar i dom nordiska samhällen. När en Olof Skottkonung plötsligt ger upp sitt historiska, lagstadgade arvode - och kullkastar sin kulturhistoriska filosofi, sin politiska grundsyn och sina konstitutionella funktioner - så fick det samhälle som omgav kungen hitta endera åtgärder för att såväl adel som allmoge skulle tackla ändringarna - utan att förvärra skadan genom inbördes konflikter och sådant mer.

Efter Danevirkes sammanbrott (985), invationen av Danmark och Haralds knäfall - hade inte grannkungen i Svealand något rejält, politisk alternativ. Efter att storfyrst Vladmir, Linga-ättens överhuvud i Ryssland, också fick acceptera kristna kyrkans övermakt (987) stod i princip det hedna Sverige utan andra allierade än balterna, finnarna och norrmännen.

Tyvärr fick kung Olof svälja några oerhört sura piller för att få herrens välsignelse och undvika hans vrede - genom att förneka sin lagligt stadgade fru Edla och hennes barn, kronprinsen Emund och kronprinsessan Astrid. I stället fick han acceptera påvekyrkans rätt att överpröva kungalinjens val av "äkta" maka och drottning av riket. Genom att insistera på att han "menade allvar" krävdes det tydligen att Olof visade omedelbar lydnad - och strax förneka den gamla Svealagen och lyda Kristi lagar. Det innebar att han äktade en ny, fru - som var "acceptabel" enligt kardinalernas bedömning.

Genom att acceptera dop om omgifte bröts ju ett kärnelement i dom gamla lagarna - där arvsföljden ansågs vara en naturgiven lag - blev det omöjligt för Olof att fortsätta som hovgode i kulturcentret Uppsala, där dom hedna lärosäten, lagmännen, riksråden och övriga dignitärer er cirkulerade. (Dessutom hade dom ju kontakter med andra, hedna tempel, hov och herrgårdar i dom delar av Norden som fortfarande torde hålla dom traditioner och riter som hörde gammalkulturen till...)

Efter detta fick Olof fortsätta som kung i namnet och utåt, från Sigtuna och Skara. När hans kristnade fru och kristnade barn växer till blir biskopen i Skara fort mycket mån om att få kungens yngste son korad till kung - i Sithune och Skara. Kröningen sker ändock 3 år innan Olofs död, när Anund Jacob är knappt 12 år.        

I mellantid kunde hans äldre son Emund fortsätta att fungera som hovgode i Uppsala, där dom gamla lagarna fortfarande hölls och man samlade representanter från såväl Götaland, som Gotland, Svealand och Hälsingland. Utväxling av diplomater och akademiker föregår fortfarande - och under riksdagar får även den kristnade kungen Olof närvara vid tinget i Uppsala. Om man skall tro Sagan om Olof den Helige - den kompromisslösa svärdsonen...
 
Dom senare kungarna kom alla att acceptera kristendomen. Därför kom ingen av dom (pluralis) att residera  i Uppsala - efter Olofs tid. Däri ligger den historiska vattendelarn som skiljer Uppsalas hedniska filosofi och dop-riter från Skaras och Sigtunas kristnade filosofi och prim-signade dopriter.  

[Anganatyr]

Dom senare kungarna kom alla att acceptera kristendomen. Därför kom ingen av dom (pluralis) att residera  i Uppsala - efter Olofs tid. Däri ligger den historiska vattendelarn som skiljer Uppsalas hedniska filosofi och dop-riter från Skaras och Sigtunas kristnade filosofi och prim-signade dopriter. 

Det är en intressant tanke du har där Boreas. Att när kungamakten blir kristen vill den inte längre förknippas på samma vis med det av tradition hedniska Uppsala. Är det därför som kungarna nu allt mer dyker upp i Götaland istället för i det traditionella Uppsala?

[Yngwe]

Nej, Uppsala behöver ej vara i plural även om det finns flera.  Just som i meningenarna jag tog som exempel.

Japp, kungarna skulle i så fall ha något slags religiöst bemyndigande eller iallafall en allians med det mystiska. Knappast en ovanlig konstellation, snarast den mest vanliga skulle jag tro.

Helt riktigt, tanken om flera "hednatempel" av olika form, storlek och status är knappast kontroversiell även om det ibland hävdas motsatsen.  Vi saknar väl spår efter sådana men det gör vi ju från Uppsalatemplet också! Men tanken på bara ett centralt tempel är kontroversiell om man jämför med hur det ser ut i övriga världen. Tyder det arkeologiska materialet på en unison religiös utövning inom området, eller finns det variationer mellan regionerna?

[Yngwe]

Det är en intressant tanke du har där Boreas. Att när kungamakten blir kristen vill den inte längre förknippas på samma vis med det av tradition hedniska Uppsala. Är det därför som kungarna nu allt mer dyker upp i Götaland istället för i det traditionella Uppsala?

men om vi ska använda Snorre som källa för så långtgående resonemang så måste vi väl ändå rimligen ta ställning till varför Snorre så klart säger emot sig själv och det till och med i samma kapitel. Vi kan inte välja att använda en av meningarna för att sedan totalt förbise den andra.

[Anganatyr]

I Svithiod var det gammal landssed, så länge hedendomen rådde där, att ett huvudblot skulle äga rum i Uppsala i goe månad1. Man skulle då offra för fred och för seger åt sin konung,, och dit skulle folket komma från hela Sveavälde. Där skulle också alla svears ting hållas. Där var då också marknad och köpstämma, som varade en vecka. Sedan kristendomen hade kommit till Svithiod, bibehöllos likväl lagting och marknad där. Men nu, efter det att kristendomen har fullständigt segrat i Svithiod och konungarna ha upphört att ha sitt säte i Uppsala, har marknaden blivit flyttad och hålles nu vid kyndelsmässan. Den har hållit sig alltsedan, men varar nu icke mer än tre dagar2. I Uppsala är svearnas ting, och dit kommer folket från hela landet.

Sveavälde består av många delar. En del är Västergötland och Värmland och Markerna3 och det som hör därtill, och det är ett så stort rike, att elva hundra kyrkor lyda under den biskop som är satt däröver. En annan del av landet är Östergötland; del utgör ett annat biskopsdöme. Dit höra nu Gottland och Öland, och allt detta tillsamman bildar ett ännu mycket större biskopsdöme. I själva Svithiod finnes en landsdel som heter Södermanland; det är ett biskopsdöme. En annan del heter Västmanland eller Fjärdhundraland; det är ett biskopsdöme. Den tredje delen av Svithiod heter Tiundaland; den fjärde heter Åtthundraland; den femte är Roden och det som tillhör denna österut4 längs havet5. Tiundaland är den förnämsta och bästa bygden i Svithiod. Därunder lyder hela riket; där är konungasätet och ärkebiskopsstolen och därefter är Uppsala öd benämnd; »Uppsala öd» kalla svearna sveakonungens egendom6.

Varje del av landet har sitt eget lagting och sin egen lag i många stycken7. Över varje lagsaga är en lagman, och han har den största makten över bönderna, ty det skall vara lag, som han låter uppläsa. Om konungen eller jarlen eller biskoparna fara genom landet och hålla ting med bönderna, så svarar lagmannen å böndernas vägnar; de stödja honom alla, så att dylika stormän knappast töras komma på deras allmänna ting, om icke bönderna och lagmannen tillåta det. Men i allt, vari lagarna skilja sig från varandra, skola alla rätta sig efter Uppsalalagen, och alla de andra lagmännen skola vara underordnade den lagman som är i Tiundaland8.

Kanske har kungasätet flyttat från Uppsala till Sigtuna? Då har kungasätet flyttat från Uppsala, men är kvar i Tiundaland. Det är den tanke som slog mig. Om det är korrekt vet jag inte.

[Castor]

Sigtuna ligger i Attundaland.

[Ola Nilsson]

Isländska är inte min starka sida, men jag har roat mig med att jämföra isländska och olika svenska översättningar. Det det gäller är de 2 olika omnämnandena om "säte i Uppsala" från Kapitel 77 i Olav den heliges saga. Om isländskan jag råkat stöta på är modern, halvmodern eller medeltida vet jag inte, men jag förutsätter att den är mycket närmre originalet än de svenska översättningarna:

"Upphört att ha säte"
Källa: http://cornelius.tacitus.nu/heimskringla/olav-helige/71-80.htm#77

Sedan kristendomen hade kommit till Svithiod, bibehöllos likväl lagting och marknad där. Men nu, efter det att kristendomen har fullständigt segrat i Svithiod och konungarna ha upphört att ha sitt säte i Uppsala, har marknaden blivit flyttad och hålles nu vid kyndelsmässan

Detta motsvaras på isländska av:

En er kristni var í Sviþjóð, thá hélzt þar þó lögþing ok markaðr. En nú síðan er kristni var alsiða í Svíþjóð, en konungar afræktust at sitja at Uppsölum, þá var færðr markaðrinn ok hafðr kyndilsmessu;

I Hildebrands översättning (tryckt 1869, tillgänglig på Google Books) blir detta:

Men när kristnan infördes i Svitjod, höll man der likaväl lagting och marknad. Nu sedan kristnan var på alla håll i Svitjod och konungarne försummade att sitta i Uppsala, flyttades marknaden till kyndelsmessa;

Den väsentliga skillnaden verkar vara tempus. Om jag tolkar isländskan rätt så är den översta svenska översättningen inte så bra. Om man istället skrivit "Men nu, efter det att kristendomen hade fullständigt segrat i Svithiod" hade tempus bättre stämt med isländskan, (och med Hildebrands översättning). Då blir ju betydelsen också en helt annan i sammanhanget. Plötsligt är det inte längre någon motsättning mot den andra utsagan att Uppsala (eller ev någon annan plats i Tiundaland) nu (dvs 1200 tal) är kungasäte. Dessutom tror jag att "försumma" är en bättre översättning av "afrækja" än det mer neutrala "upphöra". Det öppnar också för tolkningsmöjligheten att det var ganska tillfälligt som kungarna lämnade Uppsala. Lars Gahrn har föreslagit att det skall tolkas "icke längre stadigvarande vistades i Uppsala" (Sveariket i källor och historieskrivning, 1988).

"där är konungasätet"
Källa: http://cornelius.tacitus.nu/heimskringla/olav-helige/71-80.htm#77

Tiundaland är den förnämsta och bästa bygden i Svithiod. Därunder lyder hela riket; där är konungasätet och ärkebiskopsstolen och därefter är Uppsala öd benämnd;

Detta motsvaras på isländska av:

Tíundaland er bezt ok göfgast bygt í Svíþjóð; þangat lýtr til alt ríkit; þar eru Uppsalir, þar er konungsstóll, ok þar er erkibiskupsstóll, ok þar er viðkendr Uppsala auð

I Hildebrands översättning blir detta:

Tiundaland är bäst och gäfvast bygdt i Svitjod. Dit lutar allt riket, der är Uppsalarna, der är erkebiskopens stol och derefter har Uppsala öd fått sitt namn

Intressant här är "þar eru Uppsalir" som helt saknas i översättningen på tacitus.nu. Hildebrands översättning blir "Uppsalarna". Om den isländska böjningen -ir innebär att Uppsala i detta sammanhang inte kan vara ett ortnamn vet jag inte. På svenska blir det ju galet att böja ett ortnamn såhär. Någon annan här är kanske bättre än jag på isländska?

[supergeten]

Isländska är inte min starka sida, men jag har roat mig med att jämföra isländska och olika svenska översättningar. Det det gäller är de 2 olika omnämnandena om "säte i Uppsala" från Kapitel 77 i Olav den heliges saga. Om isländskan jag råkat stöta på är modern, halvmodern eller medeltida vet jag inte, men jag förutsätter att den är mycket närmre originalet än de svenska översättningarna:

"Upphört att ha säte"
Källa: http://cornelius.tacitus.nu/heimskringla/olav-helige/71-80.htm#77
Detta motsvaras på isländska av:
I Hildebrands översättning (tryckt 1869, tillgänglig på Google Books) blir detta:
Den väsentliga skillnaden verkar vara tempus. Om jag tolkar isländskan rätt så är den översta svenska översättningen inte så bra. Om man istället skrivit "Men nu, efter det att kristendomen hade fullständigt segrat i Svithiod" hade tempus bättre stämt med isländskan, (och med Hildebrands översättning). Då blir ju betydelsen också en helt annan i sammanhanget. Plötsligt är det inte längre någon motsättning mot den andra utsagan att Uppsala (eller ev någon annan plats i Tiundaland) nu (dvs 1200 tal) är kungasäte. Dessutom tror jag att "försumma" är en bättre översättning av "afrækja" än det mer neutrala "upphöra". Det öppnar också för tolkningsmöjligheten att det var ganska tillfälligt som kungarna lämnade Uppsala. Lars Gahrn har föreslagit att det skall tolkas "icke längre stadigvarande vistades i Uppsala" (Sveariket i källor och historieskrivning, 1988).

"där är konungasätet"
Källa: http://cornelius.tacitus.nu/heimskringla/olav-helige/71-80.htm#77
Detta motsvaras på isländska av:
I Hildebrands översättning blir detta:
Intressant här är "þar eru Uppsalir" som helt saknas i översättningen på tacitus.nu. Hildebrands översättning blir "Uppsalarna". Om den isländska böjningen -ir innebär att Uppsala i detta sammanhang inte kan vara ett ortnamn vet jag inte. På svenska blir det ju galet att böja ett ortnamn såhär. Någon annan här är kanske bättre än jag på isländska?

Bra och intressant inlägg! Påvisar även det smått absurda i att prata om andrahandskällor.

...undrar när jag ska få tid över att lära mig isländska :/

[Anganatyr]

Tack Castor och Ola Nilsson för att ni fixade till mitt misstag.

Bra och intressant inlägg! Påvisar även det smått absurda i att prata om andrahandskällor.

...undrar när jag ska få tid över att lära mig isländska :/

Det hade givetvis varit önskvärt, men det skulle i praktiken innebära att alla arkeologer och historiker skulle vara tvugna att lära sig isländska, latin mm. Väldigt svårt att genomföra i praktiken.

[Yngwe]

Men nu, då kristendomen hade är åtminstone med dagens mått riktig dålig grammatik. Förklaringen känns då något forcerad.

Om vi dessutom ställer det mot fakta så faller det ju igen. För ingen kan väl längre tro att under första halvan av 1200-talet sitter kungen i Gamla Uppsala eller någon annan stans i Tiundaland. ? Om det är någonstans de sitter så är det på Näs och makten utgår utan tvivel ifrån Götalandskapen.   Galet igen alltså och frågan är då om man ska vrida ut och in på tempus eller om man helt enkelt ska anse det här stycket som allt för motsägelsefullt för att användas som argument för någon åsikt.   För mig känns det så!

Hela stycket är mycket märkligt, varför finns det i Olof Heliges saga, varför detta fokus på Uppsalas hävd?

[Boreas]

Det är en intressant tanke du har där Boreas. Att när kungamakten blir kristen vill den inte längre förknippas på samma vis med det av tradition hedniska Uppsala. Är det därför som kungarna nu allt mer dyker upp i Götaland istället för i det traditionella Uppsala?

Ändringen från den antika till den teosofiska kulturen är genomgripande och i många hänsyn radikal. Utvecklingen av nordiska stridskrafter och mobiliseringen av ledungar under 700- och 800-talet hade en överordnande åsikt, nämligen att värna dom Nord-Europeiska folklanden från romersk herradöme. Vi slutet på 900-talet var hursomhelst motståndet brutet, då såväl England som Skottland, Frisland, Holstein, Saxland, Jylland och Danmark fått strecka vapen.
    
Skillnaden mellan dom gamla, antika kungarna och dom nya härskarna var radikal och grundläggande -eftersom man fick ett politisk systemskifte, där också alla juridiska och ekonomiska institutioner ändrades - från rotstarkt, lagregelärad ätte-samhälle till ett rot- och laglöst feudalsamhälle. Motståndet mot den nya kulturen var givetvis starkt också i folket. Antikens kulturhistoriska traditioner hade långa rötter också i norr, vars kulturhistoriska kärnelement utvecklat det antika ("barabariska") Europas avancerade konst-, hantverks- och kunskapstraditioner.

Reaktionerna i landet var tydligen högljudda och starka. (Under 1100- och 1200-talet kom även inbördeskrig.) Inte nog med att man skulle beskattas för varje fisk och fång korn man producerade, men man fick också lära sej lyda bud, påbud och filosofier som bröt mot både traditioner, kunskaper och egen sund förnuft. Bland adel och akademi var reaktionen också svår - eftersom dom klassiska kvaliteter - som tanke- och talfrihet, jämte dito akademi, forskning och vetenskap - också förbjöds.

I en grym politisk atmosfär försöker Ynglinga-ätten hålla ihop riket. Sen 400-talet hade Sveriges krona haft översyn med Gotland och därför också representerat Götaländerna och Hälsingland - utåt. Regionernas autonomi är dock tydlig och en av orsakerna till att Väst-Götaland blev en tidlig "buffertzon" - och sen "infallsport" för den kristna "missionen" på den Skandinaviska halvön. I slaget vid Svolder tar dock Olof och Sverige tydlig sida MOT påvekyrkan och hennes överlöpande tronrövare Olaf Tryggvasson. Åtta år senare ger Sveakungen likväl upp, låter sej döpa "Herra Frauns" namn - och med en allians avvärja en större invasion svensk jord. Dopet var den gången ett mycket starkt och tydligt politiska redskap - utvecklat för att regelera erövrade befolkningar och göra dom till lydiga och profitabla undersåtar.

När Olof blir sittande i Sigtuna och senare i Skara är det alltså av två hänsyn:
1. Dom gamla kulturbärarna - adelns godar och skalder, jämte lagmän, sejdmän, djäknar, dägnar och övriga dignitärer - kan inte ledas av en kung som avsvurit sej traditionen, vilket bryter mot deras grundlag.
2. Påven kan enbart fördra att han dyrkar kristna värden och katolska ritual. INTE deltar i dom gamla, traditionella ritualen - i hov, salar och tempel. Man kunde alltså inte förrätta hedniska ritualer och delta i kyrkliga ritualer på samma tid...

Lösningen blev därför en kung och en kronprins som levde efter kyrkans påbud medan större delen av adeln - och all allmoge - kunde fortsätta dom gamla traditioner. Utåt var Sverige nu ett kristet land - och gutniska handelsskepp kunde handla på dom kristna köpstäderna i Danmark, Norge och Friesland.

[Herulen]

Ingen ifrågasätter Birger Nermans lokalisering av Uppsala säger du Herulen....    är det månne för att man aldrig hunnit dit, att all ork är slut redan.  Birger spenderade tydligen mycket tid på att förklara för världen vem som låg begravd i Uppsala högar. Det hade han listat ut med Snorres hjälp. Birger försökte också tala om för världen att Svearnas stat var färdigbildad på 700-talet och att den var äldst i Europa. 

Birger innehade sedan följande poster

Museidirektör för Statens Historiska Museum 1938 - 1954
Ordf. Svenska Fornminnesförenningen 1939 - 1969
Ledamot Vitterhetsakademin från 1934

Detta är ett mycket tydligt exempel på varför vi måste granska fakta istället för att ha auktoritetstilltro. Beirger Nerman har säkert skrivit mycket bra, men han har också visat sig bygga historier på väldigt lös grund. Sammantaget med att han haft en betydande roll i flera årtionden gör det det hela uppenbart att det är befogat att granska även så kallade grundläggande sanningar!

Att Nerman hade viktiga poster är inget skäl för varför man måste ifrågasätta hans påstående. Sådant kan endast göras utefter vetenskapliga belägg. Och som du säger har man ju ifrågasatt mycket av Nermans tankar, vilket väl visar att man inte alls är styrd av honom. Vad saken gäller är att hans tal om att källornas svear var ett folk i Mälardalen, huvudsakligen i dagens Uppland, och att Uppsala låg i dagens gamla Uppsala, är det ingten forskare som finner någon vetenskaplig anledning att ifrågasätta.

[Boreas]

Vi saknar väl spår efter sådana men det gör vi ju från Uppsalatemplet också! Men tanken på bara ett centralt tempel är kontroversiell om man jämför med hur det ser ut i övriga världen.

Kända 'tempel' från forn-nordiska dagar är sällsynta. Ynglingarnas tempel i Uppsala är dock inte ensam om att vara "nationala heligsomar". Liknande heligdomar har stått på Gotland och i Götaland, i Lejre och på Thisö i Danmark - i Oslofjorden och i Tronheimen - där Håleygättens tempel på Märe är vida känd.

http://en.wikipedia.org/wiki/Bl%C3%B3t

När Olav Tryggvassons kristendom anlände brändes templet på Märe. Vad som hände med Tronheimens hovgodar - forntidens heliga män - framgår av följande klargörande fynd:
http://www.t-a.no/kultur/article143363.ece

Tyder det arkeologiska materialet på en unison religiös utövning inom området, eller finns det variationer mellan regionerna?

Likheter i symbolbruket finns i en vida omkrets ikring Östersjön. Från Öst- och Västgötaland till Oslofjorden, Vestlandet, Lofoten, Finmark, Finland, Karelen och Baltikum - ända ner till Weichsel, Tyskland, Danmark, Bornholm och Gotland.

Dom har tydligen dyrkat Tor och Odin, hamrar och skäror, korpar och bockar - allihop. Även när dom haft olika språk har dom haft samma pantheon, liklydande mytologi och ett gemensamt, geografiskt ursprungsområde...

[Karlfredrik]

Jag håller inte riktigt med Boreas. Det kan mycket väl hända att det i Skandinavien, liksom i antika Rom, fanns en del som inte trodde på den gamla religionen (utan att för den skull vara kristna)
men utövade de hedniska ritualerna för den makt det medförde.

[Yngwe]

Att Nerman hade viktiga poster är inget skäl för varför man måste ifrågasätta hans påstående. Sådant kan endast göras utefter vetenskapliga belägg. Och som du säger har man ju ifrågasatt mycket av Nermans tankar, vilket väl visar att man inte alls är styrd av honom. Vad saken gäller är att hans tal om att källornas svear var ett folk i Mälardalen, huvudsakligen i dagens Uppland, och att Uppsala låg i dagens gamla Uppsala, är det ingten forskare som finner någon vetenskaplig anledning att ifrågasätta.

Nej, men om Nermans teorier i sig är starkt ifrågasatta samtidigt som han haft ett antal förtroendeposter av hög rang är det en stor anledning att inte lita till vare sig hans auktoritet eller hans samtida forskarbröder, om de ifrågasatt honom vetenskapligt skulle hans grund för dessa poster inte finnas.   Om du då håller fats vid hans teori att svearna var ett folk just vid mälardalen så står du inte oemotsagd längre, och argumenten mot din sak är mycket stark.  Den här tråden handlar inte om detta , men klart är att Nerman är otillförlitlig som källa, vi kan inte lungt anta att hans rön i detta stämmer när så många andra är så uppenbart fabulerande.

[Herulen]

Herulen. Du väljer att negligera att vi i annan aktuellt tråd visat att vi inte alls kan definiera svearna specielt klart. än mindre deras land. Du väljer också att negligera att Uppsala kan vara ett begrep och alltså inte en enskild plats. Istället hänvisar du till vad  "all forskning" hävdar, utan att återge denna unisona forsknings resultat ens i en rad.

Så en rak fråga. Hur ställer du dig till möjligheten att det funnits flera olika Uppsala?

Vi känner bara till ett Uppsala med anor äldre än medeltiden, svear bodde nära Birka och Sigtuna, platser som låg i dagens Uppland där också Uppsala ligger. Det är detta man omöjligen kan negligera. Man kan spekulera, men då måste man ha med ovan nämnda företeelser.

Jag håller med Magnus Alkarp att Uppsala som företeelse har blivit ett slags klotterplank där allehanda teorier och spekulationer tillåts härja fritt som om de vore dags sanning och där vetenskapligt synsätt förkastas, ja rent av ratas.

Och svar nej, mitt huvudsakliga forntidsintresse är inte området kring Mälardalen, utan i västsverige, närmare bestämt Halland eller Nordhalland för att vara ännu mer precis. Världens centrum för forntiden är i Fjärås Bräcka. Var och en som varit på platsen vet vad jag talar om.

[Herulen]

Nej, men om Nermans teorier i sig är starkt ifrågasatta samtidigt som han haft ett antal förtroendeposter av hög rang är det en stor anledning att inte lita till vare sig hans auktoritet eller hans samtida forskarbröder, om de ifrågasatt honom vetenskapligt skulle hans grund för dessa poster inte finnas.   Om du då håller fats vid hans teori att svearna var ett folk just vid mälardalen så står du inte oemotsagd längre, och argumenten mot din sak är mycket stark.  Den här tråden handlar inte om detta , men klart är att Nerman är otillförlitlig som källa, vi kan inte lungt anta att hans rön i detta stämmer när så många andra är så uppenbart fabulerande.

Nu är det ju inte så att Nerman hade fel i allt han sa, vilket man kan tycks tro av hans kritiker. Nermans Die Vendelzeit Gotlands är fortfarande ett ofta citerat arbete liksom flera av hans andra texter. Sant är att han var nationalist, men likväl inte lokalpatriot. En viktig skillnad som flera inte verkat ha noterat.

Det är som du säger att Nerman inte är ämnet för tråden. Men trots att han är en av de mest utskällda arkeologer och att han var en uttalad nationalromantiker, så är det åter igen ingen forskare som ifrågasätter hans ståndpunkter var svearnas kärnområde låg eller var källornas Uppsala var belägen. 

[Yngwe]

Det är ingen som ifrågasätter att det fanns ett Uppsala i Uppland Herulen, frågan är vad ett Uppsala är och om det kan ha funnits flera.  

Jag tar då häsnyn till det du nämner, jag säger att det engelska Uppsal borde vara förmedeltida då skandinavisk kolonisation är förmedeltida, jämför gärna omgivande ortsnamn.
Återigen, svear är inte enbart ett folkslag i Uppland som det verkar. Och då igen, du kan inte använda ett Uppsalas faktiska existens för att bevisa att det inte finns några andra.

Du åberopar vetenskapliga synsätt, så jag ser fram att du förhåller dig vetenskapligt till till ovan.

Halland ja. en fin gammal del av Småland, borde ha legat under Bolmsös styre då det begav sig!  

[Anganatyr]

Det är som du säger att Nerman inte är ämnet för tråden. Men trots att han är en av de mest utskällda arkeologer och att han var en uttalad nationalromantiker, så är det åter igen ingen forskare som ifrågasätter hans ståndpunkter var svearnas kärnområde låg eller var källornas Uppsala var belägen. 

Dick Harrison skriver på sidan 34 i "Sveriges historia 600-1350" från 2009 följande:

Förr var historien om götarna och svearna oproblematisk. På 1800-talet och under en stor del av 1900-talet ansågs det självklart att svearna var den germansk-språkiga urbefolkningen i Svealand och götarna den likaså germanskspråkiga urbefolkningen i Götaland. Svear tolkades i regel som en samlingsterm för de folk som levde kring Mälaren. Det hände även att man gjorde gällande att termen främst syftade på upplänningar. Götarna skall ha levt "sunnanskog", dvs. söder om Kolmården och Tiveden. Det var också en vanlig uppfattning bland historiker och arkeologer att götar och svear hade politiska och militära organisationer som tidvis låg i konflikt med varandra. Svearna skall, enligt denna hypotes, till slut ha underkuvat götarna och därmed gett namn till riket Sverige.
      Så tror vi inte i dag. Vad som framför allt stjälper hypotesen är den totala bristen på belägg. Det är omöjligt att acceptera att Sverige skall ha grundats och namngivits genom att ett folk erövrat ett annat trots att inte en enda källa nämner erövningen. Men problemet är större än så. Vad var egentligen svear och götar? Vilka grupper, och vilken typ av grupper, avsågs med sådana termer? Vilka människor hade intresse av att kalla sig svear respektive götar?

Här är en forskare som ifrågasätter svearna. Jag tycker de flesta forskare idag gör det.