Maglarps kyrka får rivas

[Gorm]

Hammarlövs församling får riva Maglarps nya kyrka utanför Trelleborg. Regeringsrätten menar att det inte finns något skäl att avslå rivningstillståndet av den hundra år gamla kyrkan. Kyrkan är inte använd sedan 1976 och har sedan dess fått förfalla. En restaurering hade kostat upp till 31 miljoner kronor.

Läs mer här och här.

Vad tycker ni? Är det rätt att riva kulturminnen som dessutom är skyddade av Kulturminneslagen? Hade man kunnat agera på ett annat sätt?

[Sven lagman]

Hej,
Råkade se detta gamla inlägg och känner att jag måste besvara det. Jag är själv byggnadsarkeolog men måste erkänna att i fallet med Maglarp nya kyrka är min inställning solklar: Riv eländet.

Vad som inte framgår av tidningsartiklarna är att den fullständigt unika medeltidskyrkan i socknen är bevarad bara några kilometer från detta relativt nya tegelåbäke. För Söderslätt är detta förhållande mycket ovanligt. Här rev nämligen de stenrika bönderna de gamla kyrkorna för att uppföra nya skrytbyggen i slutet av 1800-talet - ca 1900. Kyrkorna står där nu som enorma tegelkatedraler vilka givetvis är kulturexponenter för sin tid även om det ligger nära vår nutid. Men i fallet Maglarp finns den vackra kyrkan från ca 1200 helt intakt, en av Skånes märkligare i sitt slag. Det har t.o.m. skrivits en doktorsavhandling i medeltidsarkeologi om denna kyrka. Jag förstår den stackars församlingen som ska bekosta två kyrkor i samma socken. Dessutom är den nya rena byggfusket. Väggarna är svårt söndervittrade och kyrkan stängdes p.g.a. rasrisk.

I de andra fall av kyrkor som länsantikvarien åberopar som varande i riskzonen är det ingen dubblettkyrka i respektive socken. Jag förutsätter att han därför tämligen lätt kan rädda dessa utan att dra paralleller till Maglarp. Ibland undrar man faktiskt vad höga vederbörande tänker på. År 1984 besökte jag t.ex. S:a Rådas fantastiska träkyrka från tidigt 1300-tal i södra Värmland. Vid besöket frågade jag vaktmästaren varför det inte fanns sprinklersystem installerat. Svaret var att församlingen velat ha det men att Riksantikvarieämbetet inte ville bekosta de ca 100.000:- som det då skulle ha kostat. Under åren besökte jag kyrkan med den unika kalkmålningsskatten många gånger och varje gång fick jag beskedet att man från höga antikvariska myndigheter inte ansett det motiverat att sätta in sprinklers. Så tände någon tosse eld på kyrkan för några år sedan. Då plötsligt blev kolhögen så värdefull att man var beredd att betala miljoner för en rekonstruktion!

Satsa våra kulturmedel på vettiga saker – till detta hör inte en fallfärdig, hundraårig tegellada i skånska Maglarp.

[Gunnar Creutz]

Det billigaste är ju att låta Maglarps nya kyrka fortsätta att förfalla. Det alternativet tilltalar i alla fall mig och vissa av mina ruinromantiska vänner i branchen.  

Hälsningar
Gunnar

[Gorm]

I detta fall rör det sig ju dessutom om en församling som har åtta (!) kyrkor att ta hand om. Hur skulle ämbetet reagerat från början, innan det gick så här långt? Flyttat den till Skansen?

/Johan

[Reuterdahl]

Skall man bevara för bevarandets skull eller skall man bevara det som bevarandsvärt?

Frågan är vad som är bevarandsvärt, på 1800-talet tyckte man inte att de medeltida kyrkorna var bevarandsvärda vilket ledde till att man rev eller byggde om ett stort flertal. Ändå finns mycket av det medeltida kulturarvet kvar, i form av kyrkor, inventarier, avbildningar och dokumentation. Kyrkor i landskapet är trevligt men om församlingarna och samhällena inte anser sig ha råd att nyttja och sköta om dem, vem skall då ta detta ansvar. Följdfrågan blir vill vi ha ett antal kyrkoruiner som står mitt i samhällen och på våra kyrkogårdar? I vissa fall tror jag att vi måste låta församlingarna få riva kyrkor, det är dock viktigt att RAÄ och andra kulturmiljövårdande instanser håller koll på vilka kyrkor eller andra byggnader som kan vara av särskild vikt att bevara. Både gällande dess lägen som arkitektuella eller kulturhistoriska aspekter.

Den kanske viktigaste premissen torde vara: Under vilka omständigheter skall man godkänna rivningar av dylika byggnader? Om man talar för att man inte skall få riva så måste man uppenbarligen förändra påtryckningsmedlen gällande hur man handhar dessa byggnader.

Kyrkan är inte använd sedan 1976 och har sedan dess fått förfalla.

Dvs skall man som i detta fall få låta förfallet gå så långt så att man inte har råd att renovera den eller uppehålla dess skick så att den inte behöver rivas.

Magnus Reuterdahl

[Gorm]

Frågan är vad som är bevarandsvärt, på 1800-talet tyckte man inte att de medeltida kyrkorna var bevarandsvärda vilket ledde till att man rev eller byggde om ett stort flertal.

Kan man inte säga att vi gör samma sak nu? På 1800-talet var det ok att riva en medeltidskyrka. Vad kommer man att tycka om 100 år gällande vår behandling av dessa "tegelkatedraler"? Jag kan hålla med i motiveringen av rivningen men även principfrågan är viktig. Hur ser vi på vårt kulturarv? "Ju äldre desto bättre?"

/Johan

[Reuterdahl]

Jo, detta kan vara början på en liknande trend. Den behöver dock inte vara fatal, även om man rev och förändrade många kyrkor så har vi ändå mycket kvar att studera och njuta av idag. Utav de kyrkor som inte längre står att finna eller känna igen, kan vi i många fall gå tillbaka till bilder och annan dokumentation och bilda oss en uppfattning.

Samtidigt som en sådan utveckling kan vara farlig så måste också samhället få leva och utvecklas, allt kan inte bevaras utan vi måste ha bra verktyg för att sålla vad som är bevarandsvärt.

Frågan rörande "ju äldre dessto bättre?" är viktig att ställa och högst relevant. Även om ålder ofta blir en faktor får det inte vara den enda, utan placering, arkitektuell hänsyn, kulturhistorisk hänsyn mm måste också tas.

Reuterdahl

[Gorm]

Detta är ju dessutom ett särfall eftersom det rör sig om en liten församling med många kyrkor. Problemet är ju att det är församlingarna som skall betala för den löpande vården av "sina" kyrkor vilket är ett problem med allt mindre församlingar. I vissa fall kanske staten måste gå in och lyfta den ekonomiska bördan från församlingarna om det finns behov.

Gällade Maglarp kyrka så får man väl göra det bästa av situationen, dokumentera det som finns kvar och sedan ta bort.

/Johan

[raglar]

Varför skulle inte kyrkan rivas ? .Jag kan förstå det historiska värdet i att behålla en gammal kyrka. Men åt andra sidan finns det mycket äldre byggnade såsom bostads hus och andra byggnader som förfaller i privat ägo eller Totalrenoveras i "modern" stil .
Bara för det är en kyrka så känns det som om detta skapar större rubriker än om en 1700-1800 tals byggnad på landet skulle rivas.
Men det är så att det inte rivts kyrkor i modern tid vad jag vet .
/ Ragnar

[Reuterdahl]

Personligen har jag inget emot att man river just denna kyrka. Risken är dock att man i och med detta beslut öppnat dammluckorna, då det finns ett flertal församlingar med dålig ekonomi som har mer än en kyrka. Om alltför många kyrkor försvinner så försvinner en del av kulturhistorien. Markörer som uppförts och fungerat som centrala knutpunkter försvinner och med dem en del av det kulturlandskap som visar på 1700-1800-talets bebyggelse och kulturarv.

Det är sällan som bostadsbyggnader på samma sätt fungerar som lika centrala markörer i landskapet som kyrkor men jag håller med dig om att det finns många andra typer av byggnader som är värda att bevara. Stationsbyggnader, herrgårdar, torpmiljöer, industribyggnader mm. Samtidigt är det genom att studera hur dessa byggnader periodvis misskötts eller fått renoveras alltför kraftigt som man kan ana vart det kan barka om låter alltför många kyrkor rivas eller kraftigt ombyggas. En annan problematik med bostadshus eller andra nyttobyggnader inne i städer/samhällen etc. är att de ligger inom en annan typ av brukarområde än kyrkor, vilket gör att man måste tillåta ombyggnader och renoveringar/rivningar på lite andra premisser då vi inte har råd att låta städer bli till friluftsmuseer. med brukar område menar jag att nyttjas som butikslokaler, kontor, bostäder etc. medan det i regel finns färre områden att nyttja en kyrka. Ett av de stora problem är de oftast inte kan byggas om till så mycket annat då det i anslutning till kyrkan finns en kyrkogård. Detta omöjliggör i många fall ombyggnader som kan leda till att lokalen kan nyttjas i andra kommersiella syften. Möjligen måste vi bättre på att finna sådana lösningar till dessa församlingar. En tanke är göra om dem till lokaler som rymma verksamhet som inte störs av kyrkogårdarna alternativt av verksamhet som inte störs av omgivningen, t ex konsertlokal, ateljéverksamhet, lager/arkivhanterings lokaler, utbildningslokaler för t ex Komvux etc. Det är viktigt att kulturvården fungerar i symbios med det övriga samhället och inte hamnar i otakt, om så händer kommer vi få ytterst svårt att få acceptans för det vi vill bevara till eftervärlden.

Magnus Reuterdahl

[raglar]

Förvisso så finns risken att det öppnar så att säga dammluckorna. Men all rivning och renovering av äldre och nyare byggnader bör kontrolleras ordentligt. Ofta så är det inte det att de sk centrala markörerna som skapar mest tomrum i miljöbilden .Utan atarmningen av den äldre By / stadsdelen .
Visserligen försvinner en del av kulturhistorien om vissa kyrkor rivs men jag har mer oro över att den lokala biten försvinner. Att de äldre stadsdelarna och bydelarna sakta försvinner. Folk behöver den lokala rotningen i att komma ihåg byggnader för att få en anknytning till historien. Sedan är det alltid en avvägning i vilken omfattning man skall bevara för eftervärlden. Vad som kan tänkas vara intressant att bevara.

Ragnar

[Gorm]

Bara för det är en kyrka så känns det som om detta skapar större rubriker än om en 1700-1800 tals byggnad på landet skulle rivas.

Detta beror dels på att det har varit en lång utdragen "strid" om just Maglarps kyrka samt att kyrkorna i regel anses vara en del av det "officiella" kulturarvet. Detta behöver dock inte innebära att andra byggnader är mindre värda att bevara. Kulturellt värdefulla byggnader går att få byggnadsminnesförklarade och kulturmiljöer kan bli förklarade som riksintresse eller kulturreservat vilket ger dem ett visst skydd mot t ex ogenomtänkta renoveringar och byggnationer.

Frågan är hur man bör ställa sig till det faktum att Länsrätten har valt att stå över lagen i detta fall och vad detta kan innebära för andra kulturmiljöer som anses problematiska i ett bevarandeperspektiv.

/Johan

[Sven lagman]

Jag tycker det är ett intressant perspektiv att ett av skälen till att Maglarp verkar vara intressant för myndigheterna att bevara är det faktum att den är en kyrka som tillhört svenska statskyrkan. Bara i Malmö har under de senaste trettio åren 2, kanske 3, frikyrkobyggnader som varit äldre/lika gamla som Maglarp rivits utan ifrågasättande av länsstyrelsen. Hur med alla missionskyrkor i Norrland som gått ur bruk? Har inte dessa börjat rivas? Är inte dessa kyrkor viktiga för vårt kulturarv. Religiösa kulturmiljöer handlar inte bara den statskyrka som Gustav Vasa inrättade för egen vinning skull?

[Gorm]

Det är en intressant fråga du ställer Sven eftersom det endast är kyrkor "som före den 1 januari 2000 har invigts för Svenska kyrkans gudstjänst och den 1 januari 2000 ägdes eller förvaltades av Svenska kyrkan eller någon av dess organisatoriska delar." (KML 4 kap 2§) som automatiskt skyddas av Kulturminneslagens fjärde kapitel. Dessutom så skyddas ju i regel inte kyrkor som är byggda 1940 eller senare av denna lag.

Självklart bör även andra kyrkobyggander bevaras, t ex genom skydd med byggnadsminnesmärkning.

/Johan

[Helge Råhn]

..nya tegelåbäke.  Här rev nämligen de stenrika bönderna de gamla kyrkorna för att uppföra nya skrytbyggen i slutet av 1800-talet - ca 1900. Kyrkorna står där nu som enorma tegelkatedraler vilka givetvis är kulturexponenter för sin tid även om det ligger nära vår nutid. Men i fallet Maglarp finns den vackra kyrkan från ca 1200 helt intakt, en av Skånes märkligare i sitt slag.

Satsa våra kulturmedel på vettiga saker – till detta hör inte en fallfärdig, hundraårig tegellada i skånska Maglarp.

Intressant resonemang. "De stenrika bönderna" uppförde "skrytbyggen och rev äldre kyrkor". Det stämmer till viss del, men nu är det ju inte så att enbart 1800-talets människor är skyldiga till att riva kyrkor. Kyrkor har rivits i alla tider och man kan inte förminska det kulturhistoriska värdet på Maglarps kyra på grund av vilka som byggt den och döma deras intention. 1800-talets rivningvsvåg var ju, även om den var omfattanade, verkligen inte den första och är irrelevant i frågan om en byggnad är mer eller mindre värdefull på grund av att den är byggd i samband med den.

Om en byggnads värde minskar på grund av att det är ett "skrytbygge" kan man ju undra om inte samtliga av stormaktstidens slott som exempelvis Drottningholm, Mälsåker, Skokloster mfl som uppfördes för att markera Sveriges nya ställning som stormakt kan ignoreras eller vad menar du? Som byggnadsarkeolog måste du väl ändå ha förståelse för att oavsett vem eller varför någon byggt en byggnad så är det ju inte det som ska avgöra om den är värdefull eller inte. Det är vad den betytt för människor genom tiderna och idag som spelar in och vilka värden den har rent konsthistoriskt anser jag.

 
Och vad är en "tegellada"? Är det byggnader som uppförts av människor som i våra ögon idag framstår som nyrika eller vadå? Hela synen på 1800-talets andra hälft och den styvmoderliga behandlingen av nystilarna är ytterst osaklig och förvånande. Framförallt är ju uppfattningen ett resultat av att det ligger för nära vår tid och att den moderna konsthistorien till stor del är skapad av människor som växt upp i det sena 1800-talet och därmed hade ett slags "generationshat" mot det. Eller varför är det först idag som nystilarna accepteras som en epok? Vanligen var de ett avsnitt man gärna hoppade över och kallade för stilförvirring i litteraturen?

Naturligtvis är det underbart att Maglarps gamla kyrka finns kvar och den har säkert mer konkreta kulturhistoriska värden än "tegelåbäket". Men faktum kvarstår att kyrkor står som en av de viktigaste symbolerna för en bygd och är monument över våra förfäder, religionen och deras insats och är skådeplatsen för många stora händelser i människors liv, och där är det inte alltid åldern som spelar roll.

Dessutom så tycker jag inte att man ser långsiktigt om man river Maglarps nya kyrka. Idag kanske inte behovet finns, men framtiden?
Det här blir första gången sedan 1800-talet som en statskyrka rivs i Sverige.

Sen är det verkligen en pinsam lucka i lagen om kyrkobyggnadernas bevarande att inte frikyrkor och andra religiösa tempel finns med då dessa spelat minst lika viktig roll även om många av dem kanske är av enklare slag.

Dock håller jag helt med om att medlen fördelas märkligt inom vården av gamla byggnader från länsantikvariskt håll.

MVH Helge Råhn

[Sven lagman]

Hej Helge Råhn, kul att du anslutit till forumet.

Vad det gäller ivern att uppföra tegelkyrkor under slutet av 1800-talet inte minst på Söderslätt hängde detta i allra högsta grad samman med de rika bönderna och, inte minst, nära tillgång till arkitekter som närmast massproducerade sådana kyrkor vid sina skrivbord. Visst är det trevligt om vi kan bevara så mycket som möjligt av det gamla men ekonomin sätter givetvis stopp för sådant. Därför är det viktigt att prioritera värden i kulturlandskapet som gör att alla tidsperioder får speglas. Eftersom kanske 75% av sydvästra Skånes kyrkor revs eller kraftigt förändrades under 1800-talet måste det finnas ytterst starka skäl att utnämna just Maglarps nya kyrka som speciellt bevarandevärd. Dessa skäl finns inte, exponenter för denna kyrktyp finns i mångfald i närområdet. När dessutom den äldre stenkyrkan är bevarad i socknen minskar också, sett i detta sammanhang, behovet av att bevara.

Vad gäller Maglarps nya kyrka var denna i bruk under endast kanske ett 70-tal år. Jag har svårt att se vilka viktiga symboler för en bygd som denna moderna tegelbyggnad skulle kunna ha inbyggd för att motivera den enorma kostnad en renovering skulle innebära. Mitt begrepp ”tegelåbäke” utgår ifrån det byggfusk som uppenbart kännetecknade uppförandet av kyrkan i början av 1900-talet.

Ja du Helge Råhn; kanske är det så att det är första gången sedan 1800-talet man river en tidigare statskyrka i Sverige. Vad så! Som du själv säger är rivande av kyrkor något som går hand i hand med den kristna religionen här i Norden. Inget står för evigt.

[Gorm]

För den som är nyfiken på i vilket skick kyrkan är så finns det en del bilder i denna länk som postades i länktipsforumet.

/Johan

[Lars Helgesson]

Hej!

Skulle det inte gå att använda denna kyrka till något annat, exempelvis bostäder? Eller skulle det bli för kostsamt att bygga om? Då skulle den i alla fall finnas bevarad för framtiden, även om stora förändringar skulle vara nödvändiga.

Mvh,

Lars

[Sven lagman]

Risken för ombyggnad till andra funktioner än samlingsrum blir att det hela kan komma att användas på ett "oetiskt" sätt. Har sett exempel från bl.a. England där t.ex. koret på sålda kyrkor gjorts om till både kök och badrum. Känns inte bra. Då är faktiskt rivning ett bättre alternativ som inte på samma sätt skändar den liturgi som platsen en gång invigts till.

[Kenaz]

Det är en intressant problematik som diskuteras ovan... Man kan ju inte bara bevara för bevarandets skull, samtidigt som jag nog ändå instämmer med det som någon skrev ovan om att risken kanske finns att detta öppnar upp dörren för andra församlingar att få tillstånd att riva sina "tegellador". För det här är långt i från den enda fattiga församlingen med alltför många kyrkor att underhålla. Rent allmänt finns det dessutom en problematik kring församlingarnas användande av de stora 1800-tals kyrkorna - den vanligaste formen av ansökan om förändring av kyrkorna torde vara att få ta bort bänkar, eftersom det idag är få människor som kommer till kyrkan, och hav av tomma bänkrader knappast främjar gemenskapen... (rätta mig gärna om jag har fel) Även om församlingen får bidrag till restaureringar och förändringar får de ändå skjuta till en del av beloppet själva. I vissa fall kanske inte församlingen ens får lov att göra de frändringar de vill (se t.ex. trefaldighetskyrkan i Karlskrona) men måste ändå underhålla alla sina kyrkor. Är det i ett sådant läge rätt att församlingen skall stå för utgifterna? Varifrån skulle pengarna annars kunna komma? I exemplet Karlskrona har fallet nu gått upp till regeringsrätt eftersom församlingen anser att de inte kan bruka kyrkan om de inte får ta bort delar av bänkinredningen, och därför vill de att staten ska ta över trefaldighetskyrkan. Vad anser ni om problematiken? Vem ska stå för kostnaderna för underhåll av "våra" kyrkor?

/Sara (som hoppas att inlägget inte blev alltför ostrukturerat...)