"Förgudandet" av människor, beskrivet i Euhemeros skrifter, kräver ännu högre abstraktionsförmåga; så tycker jag.
Att högakta en farfar eller farmor är något dom flästa barn upplevt. Varje år sitter milliontals barn fortfarande å väntar i spänning och förväntan på att den gamla arketypen på den Gode Fader skal dyka upp, med säck och stav, röda gevanter och sitt yviga och välansade vita skägg. Sen kan vi fortsätta fira julgubben och julgumman medan vi leker julbockar, stjärngossar och lusse-tärnor, etc. - allt enligt gammal säd.
Denna traditionen anses även ha sitt ursprung i Skandinavien - med rötter som pekar tillbaks till den gamla allfadern, också kallad Oden, Jolnir. Dessa traditioner bygger alltså på dom fragment av den gamla, hedna högtiden - där familjens äldre firar dom yngre och dom yngre lär sej vörda och akta dom äldre på ett positivt sätt.
När man nu vet att denna tradition härstammar från hedenhös - alltså före religionens ankomst till Fenno-Skandia - kan man numer förklara traditionen med fullt ut adekvata och rationella termer, där högaktning var någotr man visade levande människor och naturgivna förebilder. Bland dessa fanns alltså kungar och drottningar, prinsar och prinsessor, hertigar och hertiginnor, jarlar och jarlkvinnor i spetsen för alla husbönder och husfruar.
Endera av dessa institutioner/titlar har även överlevt religiösitetens maktambitioner och finns fortfarande att beskåda, observera och bedöma - som högst konkreta varelser i en rejäl och historisk kontext. Hur det kräver "ytterligare abstraktioner" är svårt att förstå...
I ett tidigare inlägg avfärdade du termer som 'sakral' och 'helig' som "icke-vetenskapliga".
* Betyder det att du inte uppfattat att hov, tempel och andra helgedomar som rationella dimensioner - och hyllningen av gemensamma förfäder och arnmödrar, genom samtida hovgodar, drottar och drottningar, som historiska realiteter?
* När Eriksgatan är över och en ny kung redo att insättas, hyllas, salvas och helgas - är inte det en högst rationell och konkret form för 'gudadyrkan' - där kungen representerar mittpunktet för oss alla, som sanhälle och enhet?
* När vikigatidens lokala helgedomar kallades "Ett Vi" (Vie) - kan det inte tenkas att dets sakrala värde låg i själva samvaron - där alla bygdens män och/eller kvinnor förväntades närvara och gestalta den nödvändiga hel-het som gjorde "oss" til en hel-ig term?
* När laget i Viet gjorde en Lag och detta stadgades på et Ting, kan man inte då påstå att tinget var 'heligad'?
* Enligt en variant av sagorna ville Val-kyriorna och deras tärnor samlas i Val-hall när dom skulle bekäntgöra och bekräfta valet av den man dom ville ha till Fader åt sitt framtida barn. (Samma rit fick man senare utföra i kyrkan, genom såkallad 'giftermål'.) I en kultur der människolivet helgades som det 'allra högsta' ville man kalla denna stund en sakral handling - då beslutet att skapa ett nytt människobarn stadfästes inför allas ögon.
Den gången helgades alltså Livsfröet sida om sida med Livmodern. När abstraktionens mästare sen slog sej fram och den 'Heliga Anden' tog över dessa funktioner blev det plötsligt omöjligt att beskriva den nakna sanningen om livets början. Sen religionernas regim har man tydligen haft svårt för att diskutera människans reproduktionsfas som annat än ren biologi. Därmed har våra post-religiösa historiker svårt för att anamma vilka sakrala värden och helgade riter som i forntiden omgav vår egen fruktbarhet, befruktningar och fortgång - som familj, ätt och art.
Den tid bevhövdes ingen rymdvarelse för att erklära det heliga och förklara livets ursprung och historiens gång. Det räckte länge med samspelet mellan antikens fem element - som Solen, Månen och stjärnorna i hopes med Moder Jord och hennes syre, vete och vatten.