Mit bud er at tordengudens søn Thor (Þor) er den udødelige erindring af den dødelige hersker og hesteopdrætter "Erikhithonios, Ericthonios, Ericthonius, ERIXΘONIOS" (oldgræsk, etruskisk) eller "*Ei+Ríkr+Þor = *Eiríkr-Þor, *Altrådende Thor". I folkesagn fra Skandinavien er denne person muligvis identisk med "Gamle-Erik".
Han kendes i Ældre Edda med to heite: ”Jarðar burr” & ”burr” (første-fødte).
Utmärkt arbete. Relationen mellan det antika Norden och det antika Hellas är ganska tydlig. Likaså likheten mellan nordens "hedna" och grekernas "trojanska" kultur. Dom tillhörde båda den s.k. fruktbarhetskultur, oxå beskrivit som "soldyrkan" (astronomi) "naturdyrkan" (naturvetande) och "förfädradyrkan" (historia). Grekiska och keltiska kunskapskulturer torde vara väl känd sen bronsåldern...
I diskussionen om silverfiguren från Lejre försökte jag hitta paralleller till den nordiska "godinna" som sitter på tronstolen i Lejre. I Hellas (och Finland!) heter hon Maia (Maja) - med tillnamnet Maiestetas (Ilmatar). Annars kallas hon också Hera, Kybele, etc. Som drottning/godinna kallas hon Maia Maiestetas ock kan knytas till kungen Erik/Erikthonus. Sen är det klart att en jämförelse mellan utvecklingen av Nordens gamla Erik - hednakungen som gjorde Eriksgata och E-Riksdag - och Tor, Odens 'förstfödde' och 'företrädare', som en kunglig person.
Uppfattar man Asarna som en historisk, ursprunlig dynasti, tillhör Tor (Àku-Tor, Vic-Tor, etc.) den äldsta, först av alla familjer, som "kungarnas kungar". Som äldsta son fungerar Tor som "Asarnas företredare" - bärande "segerskransen - en gyllene ring och en klubba/hammare. I "Egirs gåastabud" tilldelas Brage denna roll som företrädare. Av den orsak har jag framsatt hypotesen att Lejre-figurinen framställer Brages konsortia, Idun, heller än Siv/Siva, Tors "fru". Det borde betyda att "Brage", "Forsete" och "Tor" är en funktion som hör till den förste och främste son av farsgubben i Asgård.
Sagans Brage och Idun framstår alltså som känningar för Tor och Siv. Dom symboler som hör till den representerande majestet kan hittas åter, om man kombinerar Tors och Brages symbolvapen. Just som man får lägga Sivs gullhår och gyllene horn till Iduns 6 guld-äpplen för att återskapa den nyckelgestalt som i antikens Europa kallades Maia/Hera/Kybele/Fortuna.
Figurinen i Lejre får alltså bära två namn - om man vill förstå gestalten på basis av Snorre.
I det keltiske Nord-Europa, också efter romarnas intåg, kunde den bevingade ('flygande', 'åkande') Åku-Tor utföra representerande funktioner hemifrån - där han tog emot och skålade in våren under namnet 'Forsete'. Hel-go-land kallades förövrigt "Forsetes land".
På kvinno-sidan hade Siv/Idun samma funktion - åkande ikring till dom kvinnliga högheter hos Asarnas närmaste ättlingar. Som "Oestra" anlände hon till påskmånadens berömda ritualer - med fruktbarhetens äpplen, jämte horn och kittel, i heliga lundar och blå kullar. Gemensamt för Tor/Brage/Forsete och Siv/Idun/Oestra är att dom båda bär Månen som symbol - som "mångode" och "mångodinna" - Medan Oden/Frigg kallades 'himlagodar' och Balder/Nanna fick vara 'solgodar' ser man Tor/Forsete/Jupiter och Siv/Oestra/Hera kallas 'mångodar'.
Under romarnas tid i det galliska Europa ser man dom Sabinska romare heliga samma Idun/Oestra heligad under namnet Antonia, enligt gammal, Sabinsk tradition. Det gamla kulturella gemenskap i Europa - från Östersjön till Medelhavet - har varit ett omdiskuterad ämne sen renessansens dagar. En av dom större arbeten från våra bräddgrader blev slutfört i Lund redan år 1687.
http://www.dacia.org/lundius/clundius-eng.htmlNy medvetenhet om sambandet mellan Östersjön och Medelhavet har gett nytt intresse för Transylvanien och historiens Frygia/Dacia/Thrakia:
http://www.dacia.org/