Redan på början av 800-tallet har ärkestiften i Achen resp. Bremen en väl etablerat bild av "världens yttersta gränser". I berättelserna om Nordens första apostlar räknas även Færøyene och Grönland upp, vid sidan av Norge og Finland;
Påve Gregory IV, (827-844); “Farriae, Gronlondon, Islondon, Siride-vindum, Slavorum necnon onmium septerntrionalium et orientalium nationom quocumque modo nominatarum delegavit. Et posi to capite et pectore super corpus et confessionem sancti Petri apostoli, sibi suisque successoribus vicem suam perpetuo retinendam publicamque euvangelizandi tribuit auctoritatem.” (Codex Monasteriensis)
Påve Nikolas I (858-867); “Sueonum, Danorurn, Farriae, Norweorurn, Gronlondon, Islondon, Scride-vindun, Slavorum necnon septentrionalium et orientalium naponurn quocumque modo nominatarum delegamus et sibi suisque successoribus vicem nostram perpetuo retinendam publicamque evangelizandi tribuimus auctoritatem.” (Codex Monasteriensis)
Strategin för att bemäktiga sej dessa land och deras resurser fortgår ända in på 1000-talet, då Nordens kungadömen - med alla deras förgreningar - läggs under den tysk-romerska kejsarmakt. För att slutföra erövringen av Norden, vart Estland, Finland och Kvenland ("Kvinnolandet") återstod, får Svein Estridsson och Anund Jacob påvens lovnad om ett eget ärkestift för Norden, oavhängigt från Hamburg-Bremen. Eftersom ett eget stift också betyder egen kontroll över egen kyrkskatt (tionden) så motiverades såväl Svein som Anund Jacob till att skicka iväg härtåg - typ Yngvarståget - i österled.
Efter att Estland, Finland och Kvenland ("Kvinnolandet") är erövrad och undertvingad vänder emedlerstid erkebisp Adalbert på steken. När Sven Estridsson ankommer Hamburg, ca. 1051-52, för att hämta belöningen nekar emedlertid den mäktiga ärkebiskopen i Hamburg-Bremen att avskriva sej kontrollen med kyrkans nya domener, norr om Östersjön. Adam beskriver situationen så här:
"Danekongen ønskede, at der maatte blive oprettet et Ærkebispedømme i hans Rige nu, når Kristendommen var blevet udbredt lige til Jordens Grænser. At dette skulde gennemføres, var iøvrigt næsten bestemt ved det apostolske Sædes Tilladelse i Overensstemmelse med de kanoniske Dekreter; der ventedes kun paa vor Ærkebiskops Samtykke."
En del av dom romerska senatorsfamiljer överlevde Romarikets fall - i Frankrike. Efter att dom gotiska dynastier kastats från tronan i Rom kom dom gamla senatorsfamiljer tillbaks till maktens tindar - och i samarbete med Medelhavts handelsfurstar, grundade dom Roms nya ideologi och maktbas - i Vatikanen. Då hade dom redan god koll på den beboeliga världens nordligaste gränser. När karolingerna kapade makten i Frankrike innebar det att dom övriga, gallo-romerska familjer kunde återta makten i dom gamla provinser - i Frankrike och syostliga England.
Bakåt i tid finns det endera källor som är mindre omtalad. Efter en diskussion i Sci-fi-forums gjorde man nått år sen en lista över (latinska/kyrkliga) källor som omtalar Norden innan karolingernas maktövertagande i Frankrike. Spåren går tillbaks till Gregory av Tours och skrifter som "Ora Mensura" och "Ora Maritima" - den senare författat av Avienius ca. 380.
http://homepages.tesco.net/~trochos/primesauce/earlier.htm
