Vilka var egentligen "svearna" under vikigatiden?

[vemvet]

Oavsett hur man ser på ålder gällande begrepp är det ett faktum att vi har ett Västmanland, Södermanland, Norrland och Östland (inte Estland utan ett namn på Finland). Centrumet blir tämligen klar utifrån dessa geografiska namn, inte mälaren, Västmanland ligger norr om mälaren utan Svearnas upp-land, Uppland, som bekom namnet på de tre folklanden vid omorganisationen, tidig medeltid.
...

En sådan här namngivning är ju ett tydligt exempel på en erövrares namnsättning på sina nya territorier, Södermanland, Uppland, Västmanland, Norrland och Östland.

[Vetgirig]

Emund Slemme!
När enandeprocesserna diskuteras så måste man hålla i minnet den avgörande idéskillnaden mellan de nya kristna furstehusens ageranden och de gamla landens eliters ageranden.
Det som gör Romersk Katolicismen attraktiv för överherrarna (och den blivande högadeln) är att en härskare anses regera över ett TERRITORIUM (romersk lagsyn) och därmed alla människor och fysiska resurser det kan uppbådas inom detta territorium.
De gamla landens eliter leder däremot MÄNNISKOR (eller är allierade med människor), d v s andra eliter, som i sin tur har sig människor underställda eller allierade med alla de resurser varje människa intill yttersta led disponerar. Visserligen kommer en sådan elit att dominera vissa regioner totalt, medan i andra regioner det finns en blandad lojalitét till olika (över-) herrar. Det är då tingsinstitutionen får sin stora betydelse, som problemnlösare mellan olika grupperingar med skilda lojalitéter.
Förhållandet var också en av anledningarna till att t ex de Gotiska stamförbunden hade så lätt för att bryta upp. De var inte bundna av torvan, bara sammanhållna av en strikt lojalitét ledare till ledare. Den nya idéen innebär att lojalitéten omriktas mot en funktion "staten", vars ledning utövas av en kung.
Nu blir det kompromisser mellan idéerna till en början då erf institutioner i staten inte omedelbart får styrka.

Oavsett hur man ser på ålder gällande begrepp är det ett faktum att vi har ett Västmanland, Södermanland, Norrland och Östland (inte Estland utan ett namn på Finland). Centrumet blir tämligen klar utifrån dessa geografiska namn, inte mälaren, Västmanland ligger norr om mälaren utan Svearnas upp-land, Uppland, som bekom namnet på de tre folklanden vid omorganisationen, tidig medeltid. Uppsvear är helt enkelt de som bor i upp-landet. De övriga länen/regionerna tämligen enkelt väst-syd-norr och öst, svear.

Jag hoppas du läst min syn på förhållandena runt 1000. Den avviker avsevärt från din. Din syn kan möjligen gälla tillståndet efter 1350.

Dalarna var en förlängning av Västmanland och norrland, landet norr om uppland, mao inte dagens vidsträckta område utan snarare Gästrikland odyl.

Alla dokument pekar på att Dalarna går från att vara ett autonomt område till ca 1100, därefter blir den tredje tredingen i ett för-Västmanland, för att efter 1350 framträda som ett eget land (underställt centralmakten) med eget ting.

Härvid har vi också förklaringen av de fyra rikena, Mälardalen med dess förlängningar norrland och östland är ett av rikena, svearnas och otroligt nog så är det även ung dagens Svealand (förutom norrland och våra förlorade östra delar).

Vilka 4 riken avser du?
När framträder Norrland, som identifierbart ersättare för begreppet Helsingland?
Hur förklarar du kopplingen mellan Hamburg-Bremens stiftsorganisation under 1000-talet? Särskilt de minst 3 stiften i Mälarområdet.
Uppenbarligen anser t ex inte Olaus Petri att det existerar varken Norrland eller Österland. Han kallar områdena Helsingland och Vendland. Enligt flera finska forskare, så är Vendland ett avsevärt större område än bara närmaste av dagens Finland. Språkmässigt utvecklas namnet Vendland, via ett "Vindland" till dagens Finland.

[Vetgirig]

Forts----

Bittert kanske men ändock tämligen klart och logiskt. När skapades dessa begrepp är svårt att säga men åldern på begreppen är nog tämligen ålderdomliga med tanke på sagorna. Problemet är Uppland som är en senare konstruktion men speglar nog Svearnas evolution med de tre folkländerna som kärna för att med tiden även omfatta Mälardalen och än senare norr och öst. Öst delen är något svår att tidsbestämma eftersom vi har klara kulturella likheter mkt tidigt med Eg Finland så frågan borde vara öppen men traditionell finsk historia erkänner inga andra element än från korstågstiden men man kan ju undra.

Just det. Ditt förslag stupar på "Uppland", vilket tillkommer någon gång mellan 1248 och 1296. Vad säger att det är folklandens "svear", som evolerar? Om Birger Jarls parti OCKSÅ är ättlingar till den gamla elit som kallat sig svear? Är det uteslutet att det funnits svear i andra regioner av Östersjöområdet än vad vi utan vidare förutsätter? Kan en del av de Vendiska regionerna haft en ledning av svear eller varför kan inte hela befolkningen varit svear?
Du talar om traditionell SVENSK historieskrivning för Finland. Jag misstänker att historikerna i Finland har en HELT ANNAN syn på sin historia före serien med korståg från väster förrödde landen, även om de väldigt försynt påpekar en del konstigheter i historieskrivningen i Sverige. Vanligt är t ex att man säger "Svear, vilka svear? Från oss sett så bor det Sitoner bortom Roden!" De vill väl inte stöta sig allt för mycket med den gamla storsvenska historieskrivningen.

Men visst har norra delen av Vendland en lång tid med gemensam historia med det nya Riket, Sverige. Men då är svearna också historia.

Flera böcker i Finland tar t ex upp just Vendland och dess utsträckning långt åt söder, samt finska språkets starka koppling till gammelgutniskan (dock förfinskad). Gammelgutniskan har satt stora spår i finskan, vilket svenskan däremot INTE har gjort (däremot har svenskan lånat en del ord från finskan). Det är en språkforskare (och historiker) i Helsingfors som skriver så (minns dock inte namnet).

[Ättelägg]

Vetgirig, det jag säger är min tolkning av det magra material som finns. Din tolkning utger sig för att vara en sanning. Du lägger ord i finska forskarnas mun, finnland om något är relativt tydlig i sin uppfattning om sakernas tillstånd gällande sin historia. Dock finns det oklarheter som kan tolkas och då pratar jag inte om korstågstiden och där efter. Frågan är om kusttrakterna i eg Finland under järnåldern och ev tidigare.

[Yngwe]

Egentligen spelar det ingen roll om "centrum" ligger i Tiundaland eller mitt i Mälaren, som du menar. Oavsett vilket så är namnen V/S-manland endast relevanta om de ingår i ett sammanhang där de utgör den västliga och sydliga delen av ett större sammanhang.

Det tolkar jag som ett erkännande att man inte kan utgå ifrån att Södermanland och Västmanland måste utgå ifrån Uppland, och än mindre någon politisk styrning därifrån. Vilket allsång var hela min mening.




Återstår då ändå det faktum att Uppsvear knappast indikerar centrum hos svearna... Eller hur?

[Carl Thomas]

Vem vet - en ny tanke, kul!

Fram till och med 1200 talet användes begreppet "Land". Runt år 1300 skapades ett nytt begrepp, "Landskap" som också namngavs. Västra Götaland blev t.ex. landskapet Västergötland. Uppland blev ett helt nytt landskap.

Kan vi spåra ett nytt namngivande i samband med att landskapslagarna skrevs?

Vad hette t.ex. Landskapet Södermanland på 1200 talet. Var det inte "Sydermännens Land" eller något snarlikt.

Vöstmanland bildades av att man från Fjädrundaland tog bort, om jag minns rätt 8 hundare, och bildade Västmanland av dessa - kvar fanns 4 hundare som då blev Fjädrundaland. Jag minns inte när denna delning gjordes, men det kan ju vara värt att plocka fram källor om.

Makten flyttade från Näs upp till Stockholm under sista halvan av 1200 talet, landskapen bildades, landskapslagar skrevs, är det detta vi ser spår av i mamngivningen runt Mälaren?

Thomas

[Boreas]

Intressanta tankar. Ser du 'hund' och 'kind' som synonymer till härad, eller är de speglingar av en annan (eller två olika) indelningsprincip(er)?

Ättesamhället ger ju underlag för ordet 'kind' - i relation till old-engelskans cyn och forn-nordiskans cynn/kinn - ett ord och begrepp som ännu lever i väst-nordiska dialekter - som konn, kynn, kinn och kind. I dagens öst-nordiska får man gärna använda synonymet 'slag' - vilket tydliggjör att innebörden rör sej om 'likartadhet' - definerande i form eller fason, relaterad till olika slag av litteratur, musik, kläder, folk eller djur.

Sviakind och Göta kind torde altså reflektera två 'slags' människor - dom ena svear dom andra götar. Hur man skillde på dom kan vi ju enbart gissa hejvillt om - med mindre vi hittat en logisk anknytning mellan dom centrala begrepp som bildar den forn-svenska konstitution under YJ. Att vi använder information om grannländens samhällsformer under samma period torde enbart styrka det lilla vi vet om svear och götar, både som enheter och som samvaro. I så fall kommer vi tillbaks till den urgamla, patrilinära principen som verkar ha legat till grund för såväl paleolitiska som mesolitiska samhällen.

När istiden är över fanns här mycket få människor. Enligt senaste mätningar lär större delen av NV Europas befolkning härstamma från enbart TRE olika förfäder. Det innebär att alla dessa tre har fått börja var sin lokal storfamilj - varifrån dom lyckas förmera sej i kvanter och i små och stora kvantsprång nått befolka stora områden - och sålunda bli en landsdeckande och med tiden mycket folk-rik ätt.

---

Nu verkar det som götar, daner och svear alltid haft ett gemensamt språk. Ord och begrepp som "Härad" finns - även som kognat och gemensam, politisk term - i hela Norden under YJ. Häradet beskriver i regeln ett större, lokalt landskap - och får sitt namn från den herre eller dom herrar som gör rtåd - och 'råder' över området. Vi kan alltså tala om heradet som en administrativ enhet, definierad av landskapsgränser och en intern infrastruktur för ekonomiska, socio-kulturella ocxh politiska samhandlingar.

---

En hundare är också en administrativ enhet - fast etymologin ger den ett annat utgångspunkt än häradet.

Medan 'häradet' har 'ätten' och 'marken' som definitionspunkter lär 'hundaren' ta utgångspunkt i 'mannskap', 'funktioner' och arbetsuppgifter - precis som 'rotel', 'rode' och 'kår'. En hundare lär definera sitt antal - och har alltså en helt annan förhistoria än ett härad.

Första gång man hittar 'hund' som titel och 'hundare' som indelning är då den svenska ledungen organiseras. Över hela Norden föregick detta härad för härad, vartefter man fjorde "fylkingar". Ett rikt län med många folkrika häraden kunde så bygga upp ett större antal 'hundare' - och samla dessa i mannstarka 'fylkingar'. För att få till dessa åtgärder fick varje gård i varje härad delta.

Deltog man inte med vaåen och män kunde man betala ledungsskatt. När vikingakungarna förlorade sin självstädnighet skulle folkets skatter numer tillfalla landets nya herrar -  vilket gjorde gamla hov- och ledungsskatter om till kyrkoskatter. Därmed blev det gamla indelningsvärkets termer gällande vikingatidens millitära mobilisering - kvar som administrativa termer i det kristnade Norden och England - där man fick fortsätta svara skatt som för - efter hundraden och fylken. På så vis kom endera kristna statschefer kalla län för 'fylken', medan andra fick omtala sina häraden som 'hundare'.

I övrigt som på sidan 164-173:
http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,4226.msg56839.html#msg56839

Hundare/skeppslag:
http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,5837.msg57327.html#msg57327

Hundare/Rodar/Rotlar:
http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,4277.msg35951.html#msg35951

[Skoglar]

Det tolkar jag som ett erkännande att man inte kan utgå ifrån att Södermanland och Västmanland måste utgå ifrån Uppland, och än mindre någon politisk styrning därifrån. Vilket allsång var hela min mening.

Återstår då ändå det faktum att Uppsvear knappast indikerar centrum hos svearna... Eller hur?

Men om vi kan komma överens om att västermännen rimligen bodde väster om centrum och södermännen söder om centrum, hur lång lista på alternativ har vi?

Om vi utgår från att Mälaren och inte Uppland är utgångspunkten får vi väl negligera det faktum att fornlämningar av elitkaraktär är fler och äldre i folklanden än på Mälaröarna (Gödåker, Valsgärde, Vendel, GU och så kan vi väl slänga in Håga också, för skojs skull).

Vi får vidare konstatera att antingen har vi ett försvunnet "Norrmanland" utöver de två namn som vi redan känner för området, dvs. Folklanden och Uppland, eller så tyckte man inte att landet norr om "oss" behövde namnges i konsekvens med de andra två landskapen?

Sedan har det till och från i tråden dykt upp resonemang om att eftersom det fanns "uppsvear" så måste det finnas "nedsvear" (senast Vetgirig). Varför då?

Om ett lands kust är organiserad i skeppslag, vad skulle vara ett enkelt och naturligt namn på landet innanför kusten??? Följ gärna länken nedan.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Uppland_(landomr%C3%A5de)

Uppland behöver inget "Nerland" lika lite som Norges Oppland behöver det. Kanske inte så bra att hitta på landskap eftersom man tycker sig behöva dem för att "bevisa" sin tes...

[Vetgirig]

Jag ställde en fråga om hur gamla namnet Södermanland resp Västmanland är? Något svar ha inte inkommit.  Uppland är ju från tiden 1248-1296, så dessförinnan borde inte Västmanland resp Södermanland vara påtänkt. Men 200 år tidigare, så finner Romersk Katolska kyrkan det lämpligt att knyta ett stift till var sitt autonomt område inom Mälarområdet (totalt 3 stift). NÅGOT måste detta betyda och detta måste tillföras varje inlägg i diskussionen. I så fall finns det förutom Svitjod (de förenade folklanden) 2 andra från varandra autonoma områden i Mälarområdet.

Hur gamla är t ex de enskilda folklanden? Någonstans för länge sedan läste jag om tankar att det en gång funnits en annan administrativ indelning, som sedan utvecklas till ett folkland. Roden måste ju räknas bort och denna existerar fr o m Gästrikekusten till minst Kolmården. Tierp bör räknas bort. Sedan bör antalet hundare i ett folkland vara jämt delbart med 3, vilket bara tiundaland blir, om Tierp dras bort. Folklanden är alltså skumma indelningar.

Återigen. Bara för att vår tids människor ser geografin utifrån grafisk utgångspunkt (karta), så såg inte gamla tiders människa geografin på detta sätt, eftersom de inte visste vad en karta var. Dock visste de vad väderstreck var. Man angav en punkt (alla borde känna till) och pekar ut riktningar till andra utmärkande platser runt punkten med väderstreck och avståndsuppgift. Sedan förflyttar man sig bortom en av de angivna punkterna och gör om samma osv. Man hade inte något upp eller ned i tankevärlden, annat än som höjdskillnader.

Upp i Uppland borde alltså ha med annat att göra än kartnorr. Det bör även Opland ha, t ex det högre belägna landet eller landet bland fjällen. Upp-svear bör heller inte ha att göra med något typ "norr om". Kanske Uppsala-svear nedkortat. Vad gäller "upp-svear" kanske även översättningar bör kollas. Vem bestämde att ett ord på latin betyder uppsvear?

[Castor]

Sedan bör antalet hundare i ett folkland vara jämt delbart med 3, vilket bara tiundaland blir, om Tierp dras bort. Folklanden är alltså skumma indelningar.

Inget av dem hade ju ursprungligen ett antal som är delbart med tre, däremot med två: Fjädrundaland hade fyra, Tiundaland hade tio och Attundaland hade åtta.

Upp i Uppland borde alltså ha med annat att göra än kartnorr. Det bör även Opland ha, t ex det högre belägna landet eller landet bland fjällen. Upp-svear bör heller inte ha att göra med något typ "norr om". Kanske Uppsala-svear nedkortat. Vad gäller "upp-svear" kanske även översättningar bör kollas. Vem bestämde att ett ord på latin betyder uppsvear?

Var det inte Snorre som körde med benämningen "uppsvear"? Ovisst om han med det syftade på just upplänningarna. Kanske det ursprungliga Uppland var övre Fyrisåbäckenet. Där det än i dag finns en ort med namnet Upplanda. Namnet kan sedan ha utvidgats till hela Tiundaland och sedan till de tre sammanslagna folkländerna.

[Kungsune]

Kompassnålar började väl spridas från 1300-talet och vanan att sätta norr uppåt på kartan anses börja kring mitten av 1400-talet. Även om man haft koll på norr även tidigare gjorde ju kompassen att man vred kartan. Dessförinnan och ett tag till dominerar dock öster som "uppåt" på kartor. I reseskildringar betyder ovan och upp i regel hög terräng, ex Småland eller fjällen. Saxo använder uppsvear men i ett sammanhang som sammantaget tyder på att han just där syftar på östgötar. Skulle kunna vara att Saxo hade ett kartbegrepp med öster uppåt. Begreppet owanskogs förekommer i ett brev SHDK 9850 daterat 1371 kopierad av Olavi Petri på 1500-talet. Förmodligen har Olaus bytt ut nordan till owan när han kopierade.  Även saxos och snorres uppsvear kan vara korrigerade från nordsvear på 1500-talet. Vi har ju inga äldre versioner. Även Upplandslagen innehåller som bekant uppsvear. I det fallet kan det antingen vara en mycket tidig användning av norr i betydelsen upp eller att invånarna i Upplands inland Tiundaland betraktades som Uppsvear i förhållande till ex. Roslagen.

[Skoglar]

Jag ställde en fråga om hur gamla namnet Södermanland resp Västmanland är? Något svar ha inte inkommit.  Uppland är ju från tiden 1248-1296, så dessförinnan borde inte Västmanland resp Södermanland vara påtänkt.

Snorre skriver om kung Granmar från Södermanland, så namnet är minst lika gammalt som Snorre, men antagligen äldre.

Hur gamla är t ex de enskilda folklanden? Någonstans för länge sedan läste jag om tankar att det en gång funnits en annan administrativ indelning, som sedan utvecklas till ett folkland. Roden måste ju räknas bort och denna existerar fr o m Gästrikekusten till minst Kolmården. Tierp bör räknas bort. Sedan bör antalet hundare i ett folkland vara jämt delbart med 3, vilket bara tiundaland blir, om Tierp dras bort. Folklanden är alltså skumma indelningar.

De tre folklandens benämningar är ganska "administrativa" till sin karaktär. Inte något som låter som om de vuxit fram spontant. Därför tror jag inte att de är väldigt gamla, tidigast vikingatid. Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på Satakunda (hundra gårdar/byar) när jag hör namnen. Kan det likartade namnbruket vara ett eko av gamla kontaktvägar?

Antalet hund i respektive land kan variera över tiden, t ex kan en del sydliga hund ursprungligen ha varit skeppslag (Färentuna, Trögd, Bro?) men inget av namnen är, om man så uttrycker det, delbara med tre.

Upp i Uppland borde alltså ha med annat att göra än kartnorr. Det bör även Opland ha, t ex det högre belägna landet eller landet bland fjällen. Upp-svear bör heller inte ha att göra med något typ "norr om". Kanske Uppsala-svear nedkortat. Vad gäller "upp-svear" kanske även översättningar bör kollas. Vem bestämde att ett ord på latin betyder uppsvear?

Eller landet uppströms, eller upplandet (jfr engelska Hinterland). Se mitt förra inlägg. Jag visste inte att någon hade skrivit något på latin om just uppsvear. Vem/när?

[Kungsune]

Utdrag ur SHDK 9850 "Alle clerka och leekmän owan skoogh Tiwidh och Kolmåårdh boande, sende allom them som boo och byggia nidhan förnemda skogha, helso med Gudhi. Wold och orätt, träldom och omilde som J och wij och aller Suerikes almoge tolt haffuom aff tyskom mannom sedhan hertoghen aff Mekelborgh och hans son herre Albrect som wår konunger skulle wara"

Ett bra exempel på hur man förr i tiden formulerade sig.  "J och wij och aller Suerikes almoge ".
Det var kutym att upprepa sig. I och wi utgör självklart en part av Suerikes allmoge på samma vis som götar utgör en betydande del av svearna. Det är samma standard som när Västgötalagen talar om böter för mandråp och Saxo talar om svensken och gothen om samma person i ett och samma stycke.
Enligt vissa här i tråden om de var konsekventa, skulle "I och Wij inte vara suerikes almoge" eftersom det står ett "och" emellan.

[Castor]

Snorre skriver om kung Granmar från Södermanland, så namnet är minst lika gammalt som Snorre, men antagligen äldre.

I Olav den heliges saga är han noga med att framhålla att Södermanland och Västmanland är biskopsdömen. Stiften är ju dock större än landskapen (Strängnäs stift omfattar både Sörmland och Närke, och Västerås både Västmanland [med Fjädrundaland?] och Dalarna). Kanske är Södermanland och Västmanland inmutningar som skapades av missionärerna. Tänk Sunaman, Vinaman och Unaman. Kanske var Eskil en "sunaman" och David en "vinaman".                   

[Yngwe]

Om vi utgår från att Mälaren och inte Uppland är utgångspunkten får vi väl negligera det faktum att fornlämningar av elitkaraktär är fler och äldre i folklanden än på Mälaröarna (Gödåker, Valsgärde, Vendel, GU och så kan vi väl slänga in Håga också, för skojs skull).

Så i grund och botten så är det alltså Kunshögarna i GU du har som argument, runt dessa måste världen snurra.


Nåväl, som alternativ till GU och Mälaren själv så framför jag då Birka med Adelsö. Det borde vara pampigt nog och en god kandidat som centralpunkt.

[Emund Slemme]

Troligtvis så fanns det ju också från början bara ett stift - Sigtuna. De andra stiften kan knappast beläggas som grundade samtidigt som Skara, utan nämns först på 1100-talet, någonting som arkeologin inte har talat emot ännu i alla fall.

Bispesædet i Sigtuna blev vel stiftet omkring år 1060. Biskop ’Adelward den Yngre’ blev sendt til bygden for at opbygge en mission, hvilket ikke fik den succes, som Bremerkirken havde forventet. Et diplom fra ærkebiskop Adalbert fortæller, at Adelward har forladt sit bispesæde i Sigtuna til fordel for Götaland. Han mente stillingen var vakant, da ’Adelward den Ældre’ var død ca. 1064 og hans efterfølger Acilinius aldrig tiltrådte sit embede.

Ærkebiskop Adalbert var utilfreds med denne handling og beder i diplomet om bisp Vilhelms (af Roskilde) hjælp til at kalde ’Adelward den Yngre’ hjem til Tyskland. Teksten fortæller, ”at det barbariske folk (barbara gens) ikke ville have ham som overhoved”.

Adam skriver ca. 10 år senere ’De Hamburgske Ærkebispers Historie'. Heraf fremgår en fortælling om en blind mand, der blev seende, da han bliver kristnet (mirakel-legende) - samt mange omvendte kristne. Hertil en fiktiv historie om et gyldent hedningetempel. Alt som bevis for Bremer-kirkens succes med sin mission samt en forklaring (templet) på Sigtuna kirkens besværlige hedninge.

Adam gør sit for at sløre og fordreje sandheden, nemlig, at ærkesædet i Hamborg ikke havde den ønskede kontrol med Mälardalen. Baggrunden var, at Hamborg-Bremen kirken på det tidspunkt var trængt i konkurrence med Kølner-stiftet. Hamborg-Bremen har således ikke på tidspunktet, hvor Adam skriver, en biskop i Mälardalen.

Arkæologen Else Nordahl har argumenteret for, at der før den nuværende stenkirke i Gamle Uppsala, der dateres til første halvdel af 1100-tallet, stod en trækirke på samme plads. En sådan trækirke kommer kronologisk til at ligge tæt på Adams tid.

Kilde: Thor-kult i vikingetiden, Ph.d. Lasse Christian Arboe Sonne, 2013.

Det tyder ikke på at kongemagten i Skara og Sigtuna havde nogen form for (sam-) koordinering af kirkens mission? Etablering af en kirke har brug for en donation samt jordbesiddelser for at kunne eksistere, men ifølge Adelward den Yngres handling og tiltrædelse i Skara ser det ikke ud til, at der fandtes støtter hos stormændene i Sigtuna, mens kirken i Skara tilsyneladende fungerede. Det tyder ikke på en tidlig spirende fælles samfundsstruktur?

[Emund Slemme]

Löfving har denne konklusion: ”man skall inte diskutera territoriella enheter utan att samtidigt ha en uppfattning om den maktstruktur som håller ihop dem”.

Löfving påpeker en av de enkle, saklige premisser det syndes mest imot. Det var også poenget med min krav til etterproøvelse av hr. Lunds utlægning i sakens anledning, hvor han fortsatt mangler noen enkle, men avgjørende byggeklosser i den modell han antyder som utgangspunkt for den "emanicipering", "riks-samling" og "statsdannelse" man ser kan tenke seg - på bakgrunn av et sparsomt og tildels uklart/usikkert faktagrundlag.

Jeg har her professor Niels Lunds 17 sider, hvor han redegør for sit syn på, hvordan Danmark, Sverige og Norge blev til stater. Han undrer sig bl.a. over hvorfor Skandinavien udviklede sig til tre riger og ikke et? Synd den er udsolgt, da det er en indsigtsfuld analyse som jeg har læst igen og igen – mange gange.

”Man skrev jo samme sprog; man skal være kender for at se forskel på 1000-tallets runeindskrifter i Danmark, Sverige og Norge; kunsten var fællesskandinavisk og for udlandet var vi alle normanner”.

[Ättelägg]

Intressant frågeställning men avstånd och delvis olika intresse områden spelade väl in, även kristnandet vid olika tidpunkter. Har begrundat lite kring 900-1000 talet där olika kungar av såväl Sveonskt som Dansk förankring verkar i det närmaste ha vikarierat i respektive länder. Båda hade dessutom starka och långvariga kontakter med slaverna med bla ingiften. Båda kungahusen var befryndade medels ingiften och dessutom någon form av mytologisk gemenskap i termer av Jordanes utsaga och Snorres Asavandring.

[Ättelägg]

Dessutom har båda länderna de två främsta religiösa centralorterna, tillika en rumslig manifestation av Asgård. Gudme-Lejre och Uppsala.

[vemvet]

Det vore intressant att få en källa på att hundaresystemet var uppbyggt för ledungen på 900-1000 talet. Med tanke på hur ofta Ester brände Birka och Sigtuna så kan man ju inte ha varit speciellt framgångsrika.

Man kan inte undgå att se likheter mellan organisationen av folklanden och England. I England har vi Essex och Wessex (Östra och Västra Saxland), East Anglia etc. Det kan då jämföras med Södermanland, Västmanland etc.

Hundaresystemet byggdes också upp av saxarna i England. Samma system infördes i folklanden. Förutom i folklanden infördes även Dalarnas hundare och även i Gutasagan talas det om hundares ting.

Det är min övertygelse att när svearna (i praktiken götarna) erövrat folklanden på 1000-talet så fick området heta Svealand med tiden (jmf England). Folklanden och Roden byggdes organisatoriskt som en utpost och fick en ny organisation som blev en språngbräda för erövringen av norra Sverige, Finland och Estland till den svenske kungen och till kristendomen. Nu talar vi i första hand om 1100-talet och framåt. Adam nämner inga folkland, men däremot florenslistans tillägg.

Med tiden kom Uppsala att bli svearnas kärnområde. För att rättfärdiga erövringen av hälsingar, skridfinnar och andras land måste man skapa sig en lång och ärofull historia i sitt nya centralområde. (spekulativt men rimligt)