Östgoterna kallades för Greuthungi vilket betyder de som bor i den steniga trakten. Jordanes nämner intill Gautigoth (Götarna) stammen Eua Greotingi. Detta blir på nusvenska rakt översatt Örgrytingar och betyder de som bor i den steniga trakten vid vatten, vilket ju passar mycket väl. Detta passar också in på Beowulfs havsgötar.
Man kan ju tänka sej att eurgreotingar fanns blant dom 'vatten-götar' som följde Bjovulv. Även ordet 'vesi' (som i vesi-goth) är relevant i sammanhanget, eftersom ’vesi’ betyder 'vatten' och 'vattenlik' - bland alla finsk-språkliga.
CT precisering betr. örgrytornas utbredning och mantal talar ju för en sådan möjlighet.
Hur kommer då sagornas begrepp Alver och Älvagrimar in? Kanske är Alver samlingsbegreppet på ett stamförbund där Havsgötarna var en komponent? Beowulfs stam (före han tar över makten för Götarna) kallas ju förutom Havsgötar även bl a Vädermarksbor (Wederas). Beowulf är förutom Havsgöt/Vädermarksbo även Älvahärens härskare senare även Götarnas konung.
Det lär ha varit ett eget landskap - i form av ett större län - som gått ut från fjällen norr i Värmland och Härjedalen; mot sydost efter Trysilälven-Klaran till Vänern och därifrån efter Älvens norra sida till havet. Det är detta senare område som kallas "Alvhem" i kungasagorna. Mot sydväst gick gränsen mot raumernas älv "Rauma" - nuv. Glomma - från Hedemarken i Norge till Markerna i Bohuslän.
Här fins en gammal arkeologisk gräns-zon i just dessa hedemarker - mellan den skandinaviska vs. arktiska bronsåldersteknologin. Området är fortfarande en vattendelare och en politisk gräns-zon – numer mellan dagens Sverige och det nuvarande Norge.
I dom äldre sägnerna nämns detta Alfheimr endera gånger – och ansågs vara en gren från dom äldre vanerna. Såvitt minnes var Olav Haraldssons farmor - Olav Geirstad-alvs fru - dotter av Alfhems adliga regent.
Kopplingen mellan alverna och 'vanerna' – styrker givetvis det euhermistiska perspektiv att även den förnemligaste av alla ”ätter” och den högste av alla ”godar” fick ha benen på jorden. I så fall får vi uppfatta den ”ätt” man beskrev som ”vaner” – som en normal kognat till 'vener' och 'vender'. Spåren efter denna 'vendiska' inlandskultur finns numer efter älvarna norr om detta Alvhem - genom Härjedalen och Värmland till Vännäs eller Alfta - och "Helsingja haf”. I fall Colbeks historiska karta från 814 stämmer så gick det en språklig möt-zon efter Älven, där finsk-språkliga norrifrån bor grannar med vatten-götar och örgrytingar.
I det samband kan man upfatta Vättern som ett götisk namn på "götarnas (egen) sjö" - medan Vänern kan vara dom samma götarnas namn på den sjö som (också) hör till venderna/vänerna/vanerna. Det är liten tvekan om att också dessa vender, alferna, bedrev handel med havsgående fartyg. Altså kunde dom från Vänern nå via Bohus till Ven-syssel. Namnlikheten törs knappast vara tillfälldig. Precis som runstenenes Tjodrek lär ha varit en riktig ”stor-göte” kan Bjovulv ha varit en gammal ”storfinne” – med fysiska färdigheter - från Älvens norra sida.