Vilka var egentligen "svearna" under vikigatiden?

[Boreas]

En enande och "enväldig" storhövding lär ha residerat i Uppsala, enligt Snorre, ända sen Odens tid och intill bränden i Uppsala under kung Ingjalds tid:

Ingjaldr, son Önundar konungs, var konungr at Uppsölum. Uppsala konungar váru œztir konunga í Svíþjóð, þá er þar váru margir heraðskonungar, frá því er Óðinn var höfðingi í Svíþjóð. Váru einvaldshöfðingjar þeir er at Uppsölum sátu um alt Svíaveldi, til þess er Agni dó.

En þá kom ríkit fyrst í brœðraskipti, svá sem fyrr er ritit, en síðan dreifðist ríki ok konungdómr í ættir, svá sem þær greindust;

(Konung Anunds son Ingjald var konung i Uppsala. Uppsalakonungarna var de mest högättade i Svithiod, då där var många häradskonungar, från då att Oden var hövding i Svithiod. Där var envåldsherrar där som satt i Uppsala och rådde över hela Sveavälde, till dess Agne dog.

Först då kom riket först att skiftas mellan bröder, som förut är skrivet, och sedan skiftades rike och konungadöme ytterligare i ätten, så som den förgrenade sig;)

http://www.heimskringla.no/wiki/Ynglinga_saga

Ätten är alltså förenad till en början - sen delas den upp och splittras mellan bröder -  som i in tur gör nya avknoppningar som blir lokala små-kungar - under det nya, romerska imperium som träder fram i Frankrike på 700-talets mitt - och näst efter Tyskland, Holland och Friesland omsider lyckades erövra Danmark - och därmed få makten över Götaland, Svealand och Norge under 1000-talets början.

Innan dess hade alla dessa land egna kungalinjer, som sprang ut från den äldsta av dom familjer som tillhörde samma ätt/stam/folkgrupp/etnicitet. Det står på flera ställen i samma Heimskringla - och förklaras även av Jordanes och Tacitus.
 
Därmed är vi åter tillbaka vid den femdelade socialstratigrafin - med ett enande överhuvud i mitten, kallad "einvaldshofding" eller "kung".  Huvudsaken är att det ger en kulturellt, ekonomisk och politisk stabil storfamilj/ som kan växa över en mängd generationer och bli en större ätt, stam, folk och rike - utan att splittras under vägs.

Hur förklarar man annars framväxten av en stam, en etnicitet och ett kungarike?! 

[Vetgirig]

Dom människor som införde det intensiva jordbruket kan nu knytas till specifika haplogrupper. Det innebär att den ätt - och dom ättlingar - som befolkade dessa stora, öppna och flata ytor tillhörde en och samma kultur- och folkgrupp. Därmed blev dom syd-skandinaviska slätterna en naturlig domèn för den kultur som utvecklade det intensiva, skandinaviska jordbruket.

Dom kallades tidigare för "svear" och uppträdde som en nordlig - och egen - gren av det lantbruk som bredde sej i Europa för 7.000 år sen. Jämför gärna med den danska, tyska och franska bondekulturen som befolkade dom stora, flata landskapen som steg ur havet - söder om Öresund.

Jag har många synpunkter på de senaste typ 10 inläggen, men har inte tid just nu.

För att ta detta med (tidigt) jordbruk och "flata" ytor. Det funkar inte så. Få in det i huvudena.

Om vi tar SV Skåne, d v s det ursprunliga Skåne (det var inte större än så och nuvarande region har tillkommit i mer modern tid av historiska skäl), så var terrängen sådan att flacka ytor var ohälsosamma TRÄSK. Inget jordbruk där alltså, möjligen boskapsskötsel. Nu är terrängen inte helt flack vid närmare detaljgranskning. Mellan de flacka ytorna finns lutande terrängavsnitt, vilket innebär bättre (naturlig) dränering och det är i regel här jord brukas och bebyggelser anläggs. Givetvis finns också rena åsar som kan odlas på sluttningar och toppar. Kan ni tänka er vilken enorm massa mygg och knott som borde finnas i en sådan miljö jag beskriver. Nära vattendragen, sjöarna havets stränder ville man nog endast bo på uddar eller små höjdlägen som rensats från buskar och sly, så att vinden kommer åt.

Nu finns en underskattad brukningsmetod som sällan diskuteras effekter av när det gäller "jordbruk". För det första, så ger svedjebruket 30-37 ggr kornet redan i äldsta tider mot de fastboendes skördar på typ 7-12. Betänker man att en boplats troligen även innebär en ansamling av ohälsosamma avfall från människa och boskap, så får man ytterligare incitament för att flytta sina boplatser något lite men regelbundet. Bofasthet är alltså något som i norra Europa/Norden inte är av samma typ som t ex England. Spåren av de "vandrande byarna" är legio i S Skandinavien/Danmark tiden väl före år 0. För det andra brukade jägar-samlarna eld i så hög grad för att bereda sina jaktmarker att vegetation, insekter efter 1000-tals års eldbruk anpassade sig och detta är en orsak till att så många rara växter och insekter idag är rödmärkta. Vi får ju inte eldbereda marker sedan mitten av 1700-talet, därför har skogarna ändrat utseende radikalt till vår egen tid (modernt skogsbruk har förståss bidragit än mer). Även kreaturshållning ute i markerna har gett sådana spår, d v s att längs kreatursstigarna växte/levde de rödlistade och de kommer fram direkt kossorna trampat upp (ko-) stigen igen (eller längs ett endurospår, MTB-spår etc) ute i skogen.

Det är eldbruken och befolkningstillväxt som långsamt bryter ned de sumpiga områdena genom att man gör (många) små dräneringsinsatser och får några nya tegar brukningsbara för varje generation. Men det tar 1000-tals år. Det är först från mitten av 1700-talet (i synnerhet från mitten av 1800-talet) en samordnad dräneringsinsats på allvar börjar skapa dagens "flacka" jordbruksmarker i norden.

[Skoglar]

Därmed är vi åter tillbaka vid den femdelade socialstratigrafin - med ett enande överhuvud i mitten, kallad "einvaldshofding" eller "kung".  Huvudsaken är att det ger en kulturellt, ekonomisk och politisk stabil storfamilj/ som kan växa över en mängd generationer och bli en större ätt, stam, folk och rike - utan att splittras under vägs.

Hur förklarar man annars framväxten av en stam, en etnicitet och ett kungarike?! 

Jag kan inte bedöma giltigheten i den femdelade modellen du beskriver, men även om den är korrekt, finns väl inget hinder mot att enskild lokal underhövding bryter sig ur beroendet till "överkungen", blir erövrad av annan kungaätts styrkor eller t o m utmanar överkungen? Detta måste ha hänt massor av gånger genom seklerna.

Ynglingasagan beskriver skedena samlat svitjod, splittrat, återigen samlat.

Så sent som 1914-18 hade vi ett krig som till stora delar utkämpades mellan tre kusiners riken (Tyskland, Storbrittanien och Ryssland). Mönstret kan brytas, m a o.

I Sveriges fall kan man konstatera att mönstret har brutits. Flera gånger. Koppplingen Bernadotte-Ynglingarna är inte direkt spikrak.
Mot det kan jag samtidigt konstatera att Danmarks drottning kan leda sina anor tillbaka till Gorm...

[vemvet]

Det här är ju ett så kallat "straw man argument", alltså ett påstående eller argument som bygger på en missrepresentation av andra sidans åsikter.

Högarna i Uppsala betraktas inte som viktigare än storhögar någon annanstans. Jag har i alla fall aldrig hört någon säga att högarna i just Uppsala skulle vara viktigare än högar någon annanstans. Högar har ju förstås ingen inneboende "viktighet".

Däremot så kan man inte separera själva högarna från platsen de ligger på och kontexten de finns i. Högarna i Uppsala ligger på en plats som rent arkeologiskt, men även källmässigt, utmärker sig från de allra flesta platser där det finns storhögar, vilket betyder att de förstås kommer dra till sig mer spekulation och diskussion än storhögar på platser som vi vet mindre om.

Jag tycker inte det är ett "straw man" argument. I så fall ber jag om ursäkt för det. När jag skrev det så var det två inlägg (ett i den här tråden) där jag uppfattade att högarna i uppsala användes som argument för att gamla Uppsala var speciellt jämfört med andra områden. Hade andra områden i Sverige vårdats på det sätt som Uppsala så skulle Uppsalas högar inte framstå som lika unikt.

[Vetgirig]

Jag kan inte bedöma giltigheten i den femdelade modellen du beskriver, men även om den är korrekt, finns väl inget hinder mot att enskild lokal underhövding bryter sig ur beroendet till "överkungen", blir erövrad av annan kungaätts styrkor eller t o m utmanar överkungen? Detta måste ha hänt massor av gånger genom seklerna.

Pritsaks klanteori skulle väl kunna vara lika god. Hans teori är visserligen utforskad/bevisad på basis av boskapsnomadernas liv inom en stor region nord och öster Kaspiska- resp Svarta Haven, men det beror bara på att det var där han hittade tillräcklig skriftlig dokumentation tillräckligt lång tid tillbaka.

Studerar man historiska företeelser inom Europa och vårt eget norden, så är det märkligt hur lika man kan skönja befolkningarna uppträder med Pritsaks boskapsnomader. En del i dennes teori är att det krävs tributer från bofasta befolkningar och handelshus för att upprätthålla en klan. Det innebär att handelshusen (ofta urbanbefolkningarna) också borde fungera klan-enligt liksom de fastboende, men Pritsak drar inga sådana slutsatser, vilket jag tycker han borde haft fog för att göra.

Vår historia idag är ju ett arv från den historia/propaganda Romarna presterade helt ur sin synvinkel, men som vi tagit till oss som vår egen. Begreppet stam är ju romerskt ur deras synvinkel, men varför inte lika med en klan ur vår nordeuropeiska synvinkel. Detta skulle förklara hur befolkningarna norr limes ständigt byter namn sett ur romersk synvinkel. Nya klaner, dv s ledare innebär nya stamnamn. Från 500-talet tar Romersk Katolska kyrkan över denna historieskrivande roll och förser oss med en ny historia som döljer den verkliga historiska utvecklingen till vad det blev. Inte minst överfördes historiska företeelser till att bli något positivt för Romersk Katolska kyrkan, väl vetandes att det kyrkan föranstaltade om att skriva ned efter några generationer skulle ta över kunskapen om vad som verkligen hände eftersom de gamla skulle dö undan. Om man samtidigt undertryckte kunskapen om det gamla genom att peka ut det som trolldom, hedniskt etc, och förföljde kunskapsbärarna. I nästa steg, så kom 1800-talets nationalister och skrev om historian ytterligare (för att passa sina budskap). De behövde motivera nationalstaten genom att presentera historia där deras "folk" hade en sagolik storhet i forna tider och även motivera varför en viss region borde styra övriga regioner i nationalstaten.

Och nu är vi kvar i dessa 3 stegs historiska tvångströjor där bara mindre detaljer behöver vara sann historia.

[vemvet]

Våra historiska kungar, inklusive de i Ynglingatal, tycks i huvudsak ha varit götska. Det var götarna som var statsbyggare. Det var götarna som byggde och kontrollerade tidiga städer i mälardalen som Birka, Sigtuna och Stockholm. De byggdes som en del i en götisk expansion norrut.

Jag menar att det var götarna som drev enadet av Sverige. Götaland var tidigt relativt enat i två större områden VG och ÖG och ev sydgötaland (småland, Olaus Magnus) som samarbetade via alla götars ting. Uppland var däremot uppdelat i många mindre länder. Under 1100 och 1200-talet var det de Erikska och Sverkerska ätterna som kämpade om makten och ett antal krig utkämpades. Var var svearna då? Borde inte dom utse kung? De götska kungarna förde också krig och korståg österut. Det hade nog varit svårt utan att ha kontroll över Roden.

Mälarregionen har historiskt haft svårt att försvara sig, både Birka och Sigtuna förstördes av "pirater" österifrån trots sina skyddade lägen. Man var upprepade gånger kontrollerade av götska och danska kungar. Götarna (Birger Jarl) såg senare till att bygga en borg kring Stockholm för att skydda Mälaren. När vägarna österut stängdes efter vikingatidens slut blev också intäkterna mindre för de kungar och sjökungar som verkat i mälardalen.
 
Svealand var en del av götarnas intresseområde och kontrollerades av Götska stormän. Kungen kunde ha olika säten, men ofta var det Visingsö. Nästan samtliga kungar och jarlar kom från götaland. Placeringen av domkyrkan i Uppsala och den växande svenska staten gjorde det strategiskt att senare flytta kungens huvudsäte till Uppland.

[AndreasE]

Våra historiska kungar, inklusive de i Ynglingatal, tycks i huvudsak ha varit götska. Det var götarna som var statsbyggare. Det var götarna som byggde och kontrollerade tidiga städer i mälardalen som Birka, Sigtuna och Stockholm. De byggdes som en del i en götisk expansion norrut.

Eh, några källor till det här? Hur menar du att kungarna i Ynglingasagan skulle vara "götiska" om de nu är historiskt autentiska? Och på vilket sätt byggdes de tidiga städerna i Mälardalen av götar? Vilka källor har vi till det? Ingen vet ju vem som "byggde" Birka, Sigtuna grundades troligtvis av Erik Segersäll vars ursprung vi inte känner till osv.

Jag menar att det var götarna som drev enadet av Sverige. Götaland var tidigt relativt enat i två större områden VG och ÖG och ev sydgötaland (småland, Olaus Magnus) som samarbetade via alla götars ting. Uppland var däremot uppdelat i många mindre länder. Under 1100 och 1200-talet var det de Erikska och Sverkerska ätterna som kämpade om makten och ett antal krig utkämpades. Var var svearna då? Borde inte dom utse kung? De götska kungarna förde också krig och korståg österut. Det hade nog varit svårt utan att ha kontroll över Roden.

Några källor till dessa enade götaområden och detta alla götars ting? Och till detta uppdelade Uppland utöver den traditionella uppdelningen i folkkländer? Och åtminstone den Erikska ätten är svår att kalla för götisk, då vi faktiskt inte vet var Erik Jedvardsson kom ifrån.

[Vetgirig]

Eh, några källor till det här? Hur menar du att kungarna i Ynglingasagan skulle vara "götiska" om de nu är historiskt autentiska? Och på vilket sätt byggdes de tidiga städerna i Mälardalen av götar? Vilka källor har vi till det? Ingen vet ju vem som "byggde" Birka, Sigtuna grundades troligtvis av Erik Segersäll vars ursprung vi inte känner till osv.

Alla "städer" runt Östersjön har en uppenbarlig gemensam nämnare. Det handlar om detaljer som huvudgata parallellt med stranden där bryggor finns. Det handlar om måttenheten, som är (öst-) romersk aln. Tomtningarnas storlek och principiell användningslayout. Överhetens representation nära eller i orten. Alla anläggs under loppet av ca 50 år, där Köpingsvik avviker med att ligga ca 100 år före. Det finns ett skilje någonstans väster om Oder, samt avseende Björköstaden (birca) och möjligen Köpingsvik (birca) och det är att alla övriga städer har en tydlig gutnisk närvaro (enligt kvinnogravarna) av en utländska befolkning. Eftersom Björköstaden inte är utgrävd i sin helhet kan fortfarande motsvarande gutnisk närvaro komma i dager. Vad gäller Köpingsvik, så är gravarna förstörda utan att i någon utsträckning kunnat undersökas, så här blir det ett frågetecken.

Efter ca 808 (Godfreds härjningar?) förses alla städer med en stadsvall och i, bredvid eller inom några kilometer, så anläggs en borg för en garnison för samtliga "städer". Allt är så samordnat att det inte bör vara effekter av slumpen.

Det finns bara en handelsförande "nation" inom Östersjöområdet vid tiden och det är Gutarna. Det s k "Vendland" (vindland/Finland) omnämnt av Olaus Petri som ett av de forna 4 rikena skulle möjligen, underskattat av dagens svenska historiker, ha kunnat spela en roll i uppbyggandet av handelsnätet eftersom Gotland kan ha varit en del av denna federation, sett mot att detta rike enligt en del (och allt fler) finska historiker kanske är de Rohs, som byggde upp Stora Svitjod.

Adam skriver "Gother" och detta kallar svenska historiker "Götar". Bullshit! För den tiden var Gother detsamma som Gutar och det är det för tyskar än idag. Det är bara Adam som nämner detta Gother och han är tysk i en tysk miljö och dessutom uppfostrad med de klassiska geograferna och deras "Gother", vilka alltså knappast av klassikerna är kopplade till "Götar".
Är det någon som besvärat sig med att utröna vad tyskar kallade "götar" vid tiden eller västgötar i Västergötland?

[Skoglar]

AndreasE: det finns i alla fall ett rätt i Vemvets text. Alla götars ting nämns i VgL (1220) och antagligen låg det nära Skara. Även om i alla fall jag utgår från att det är avsvärt äldre. Namnet till trots förefaller det avse endast alla (väst)götar. Östgötarna hade nog sitt eget vid Lionga (Linköping)

[AndreasE]

Jag tycker inte det är ett "straw man" argument. I så fall ber jag om ursäkt för det. När jag skrev det så var det två inlägg (ett i den här tråden) där jag uppfattade att högarna i uppsala användes som argument för att gamla Uppsala var speciellt jämfört med andra områden. Hade andra områden i Sverige vårdats på det sätt som Uppsala så skulle Uppsalas högar inte framstå som lika unikt.

Nu har ju GU inte vårdats särskilt väl... 80% av alla gravar är ju tex bortplöjda eller överbyggda av villor.

AndreasE: det finns i alla fall ett rätt i Vemvets text. Alla götars ting nämns i VgL (1220) och antagligen låg det nära Skara. Även om i alla fall jag utgår från att det är avsvärt äldre. Namnet till trots förefaller det avse endast alla (väst)götar. Östgötarna hade nog sitt eget vid Lionga (Linköping)

Men detta ting är ju då inte nämnvärt bättre belagt än motsvarande ting i Mälardalen. På vilket sätt bevisar det vemvets teori?

[Vetgirig]

AndreasE: det finns i alla fall ett rätt i Vemvets text. Alla götars ting nämns i VgL (1220) och antagligen låg det nära Skara. Även om i alla fall jag utgår från att det är avsvärt äldre. Namnet till trots förefaller det avse endast alla (väst)götar. Östgötarna hade nog sitt eget vid Lionga (Linköping)

* Götaland=Skara stift, d v s landen runt Vänern mm.
* Vad finns öster om Götaland? Svealand kanske, d v s landet öster om Götaland d v s "Öster Götaland" precis som namnet utsägs. Alltså inte säkert Götar. Tidigaste tingsplats borde alltså sökas i det ursprungliga landet (V halvan av senare landskapet). Vid tiden för upprättandet av Lionga stift, så bör tingsplatsen flyttats till dess närhet.
* Längs Östersjökusterna finns ett antal länder, som inte ursprungligen är Götiska, d v s Vikbolandet, Tjust, Sevede, Handbörd resp Möre. I varje fall dessa bör vara icke götiska.
* Gränsen mellan ett Svea resp Göta rike enligt Olaus Petri borde alltså gå mitt i Vättern  och väster Asker.

Inget hindrar att de släkter (varav några har band till Öland och flyttar sina sätesgårdar successivt  ca 1026-1150 till Ögl), som med utgångspunkt från (landskapet) Ögl leder enandet av Sverige faktiskt är vad historikerna kommit fram till, d v s Svear. Det har bara fått det där med (öster-) Götar om bakfoten av diverse skäl.

I o m kristendomens utveckling upplöses de gamla folklanden över Skandinavien.

[dersa]

Skoglar, du verkar vara säker på att du vet vilka svearna var under vikingatiden, svara då enkelt på frågan, och berätta sedan vad som hände med svearna då det uppenbarligen inte finns svear idag?

[Skoglar]

Men detta ting är ju då inte nämnvärt bättre belagt än motsvarande ting i Mälardalen. På vilket sätt bevisar det vemvets teori?

Det bevisar ingenting. Av allt det som vemvet skrev, är det bara uppgiften om att ett Alla götars ting (VGL Rättlösabalken) har existerat som det verkar finnas belägg för.

Skoglar, du verkar vara säker på att du vet vilka svearna var under vikingatiden, svara då enkelt på frågan, och berätta sedan vad som hände med svearna då det uppenbarligen inte finns svear idag?

För att undvika alltför mycket upprepningar, läs gärna #4434 och #4486. Det andra av dem var mitt svar på en ungefär likadan fråga du redan ställt. Folket har alltså inte försvunnit, eftersom det alltsedan vikingatiden har varit en kontinuerlig bosättning i Svealand. Det är bara benämningen som fallit ur bruk. Likaså, vem anser sig vara göte idag? (alltså utan tillägget väst/öst för att markera landskapstillhörighet). Hur många danskar presenterar sig som varande dan idag? Vird? Ranriking? Frank? Saxon? Helvetier?

[dersa]

Nej Skoglar ditt resonemang är alldeles för tunt här, så du menar på fullt allvar att sveabegreppetr helt utplånades på några hundra år, varför försvann då inte götarna??

[Ättelägg]

Tämligen enkelt, svear bekom svenskar som även inbegrep väst respt östgötar. Frågan är om någon kallar sig göt idag? Ungefär som franker bekom fransman som även inbegriper andra folknamn idag, som burgunder.
En vanlig utveckling.

[Carl Thomas]

Visst kan man kalla sig för Göt, Dan, norrman, osv än idag , men, det är sällsynt.

Problemet är att man knte kan kalla sig för någonting som det inte finns ord för. Svear finns bara i plural. Svear i singular finns inte.

Att singular av Svear knte finns beror naturligtvis på att inget behov har funnits av ett singular. Hade ett behov funnits hade vi haft ett ord i singular för Svear.

Då blir frågan, vad svarade man på frågan vairfrån man kom? Jag är Svensk? Jag tillhör Svearna? Jag ör Löngrinnare (senare Mälargalning).

Nästa problem är att: om jag säger att "jag är Svensk" så ÄR jag någonting och jag står öppet för vad jag ÄR. ingen Svensk skulle säga " jag tillhör Svenskarna" eftersom man då inte ÄR någonting, man enbart tillhör någonting - och då behövs det följdfrågor för att klargöra vad man ÄR.

Svear verkar för mig vara någonting som man kallade andra för -inte vad man kallade sig själv för.

En Göte kunder precisera vad han ÄR till Väst- eller Östgöte. Han rillhör alltså Götarna - men ÄR Östgöte.

Med samma princip kan man alltså tillhöra Svearna - men man ÄR ....vad då? Här saknar vi då namn i singular. Ett stort problem är ju att Mälardalen norr om Mälaren faktiskt saknar områdesnamn. Söder om Mälaren finns Södermanland. Norr om Mälaren finns de tre folklanden, de bebos av Uppsvear.

En man från Södermanland, vad ÄR han? Jo, han ÄR Södermanlänning. En man från Västmanland ÄR Västmanlänning. En man från Närke ÄR Närking, eller Närklänning. en man från Hälsingland är Hälsing, eller Hälslänning.

Tiohundralänning kanske har funnits men jag tror inte det. Däremot kan jag tänka mig att det man kallade sig själva för, alltså Uppsvear,  var så erkänt att man kallade sig själva för upplänningar, singular Upplänning - vilket 1296 var så självklart att man döpte sitt landskap till Uppland.

Thomas

[Skoglar]

Visst kan man kalla sig för Göt, Dan, norrman, osv än idag , men, det är sällsynt.

Man kan kalla sig precis vad som helst i en fri värld, men benämningen svear, liksom franker, daner och seldjuker, har - som man säger - fallit ur allmänt språkbruk. Återigen, som Ättelägg undrar; vem i hela friden kallar sig "göte" idag? Studentikosa skämtare undantagna.

Problemet är att man inte kan kalla sig för någonting som det inte finns ord för. Svear finns bara i plural. Svear i singular finns inte.
Att singular av Svear knte finns beror naturligtvis på att inget behov har funnits av ett singular. Hade ett behov funnits hade vi haft ett ord i singular för Svear.
Då blir frågan, vad svarade man på frågan vairfrån man kom? Jag är Svensk? Jag tillhör Svearna? Jag ör Löngrinnare (senare Mälargalning).
Svear verkar för mig vara någonting som man kallade andra för - inte vad man kallade sig själv för.

Sveamän, danamän, norrmän. Vad är problemet med att uttrycka detta även i singular? Byt ä mot a...

En Göte kunde precisera vad han ÄR till Väst- eller Östgöte. Han rillhör alltså Götarna - men ÄR Östgöte.

Med samma princip kan man alltså tillhöra Svearna - men man ÄR ....vad då? Här saknar vi då namn i singular. Ett stort problem är ju att Mälardalen norr om Mälaren faktiskt saknar områdesnamn. Söder om Mälaren finns Södermanland. Norr om Mälaren finns de tre folklanden, de bebos av Uppsvear.

En man från Södermanland, vad ÄR han? Jo, han ÄR Södermanlänning. En man från Västmanland ÄR Västmanlänning. En man från Närke ÄR Närking, eller Närklänning. en man från Hälsingland är Hälsing, eller Hälslänning.

Tiohundralänning kanske har funnits men jag tror inte det. Däremot kan jag tänka mig att det man kallade sig själva för, alltså Uppsvear,  var så erkänt att man kallade sig själva för upplänningar, singular Upplänning - vilket 1296 var så självklart att man döpte sitt landskap till Uppland.

Norr Mälaren? Först Svitjod. Sedan när Uppalakungens makt omfattar större områden, folkländerna eller kanske Uppland. (Att begreppet Uppland inte är belagt före 1296 innebär inte att det omöjligen kan vara äldre. Vi vet inte).

Det faktum att namnen på de två "andra" två landskapen är Söder- och Västmanland, ger mig känslan att de "tillkom" senare.
Fjadryndaland (Västmanland) kanske kom till senare än Attundaland, men före Södermanland. Men som sagt, vi vet inte.

F ö har jag hittat min pekpenna. Kanske blir det mindre skrivplatterelaterade fel framöver. Tack för tipset.

Dersa: Har egentligen inget att tillägga utöver det Ättelägg skrev. Om du vill ha något slag av "bevisning" för hur det gick till när begreppet svear kom att förlora sin relevans, tja, vad kan jag göra åt det? Jag har inte fler tankar än de jag redogjort för.
Men vi kan väl vara överens om att idag är begreppet svear inte i allmänt bruk OCH det var vanligen förekommande i äldre källor. Så någonting har ju hänt...

[Ättelägg]

https://sv.wikipedia.org/wiki/Svear

wiki, förhatligt och förkastligt men dock en snabb väg, den språkliga bildningen Svear är relativt ny. Även om många sätter i halsen genom att använda wiki som referens så är den dock på svenska, om den upprörde vill kan han söka på svear, sviones osv och hitta fler siter, även icke svenska med ung samma språk historik.

Svear är pluralis eftersom de källor vi har benämner ett (annat) folk utifrån. De inhemska i termer av kung över... osv vilket av naturliga skäl är i pluralis. Vi har helt enkelt ingen källa som benämner en svee. Kunde man inte? Omöjligt?

Själv är jag ingen språkforskare men klart är att folknamnet är uråldrigt vilket även speglar sig i källorna men enkelt om man var en del av sueonas (anglosaxiska (Beowulf)) kan man då inte vara en sueon?

[Marty]

En person i Göteborg kallar sig för Göteborgare eller svensk om en utlänning undrar. I Skaraborg skulle nog de flesta anse sig vara Västgötar om du frågar dom. Antar att Gotlänningar anser sig vara just Gotlänningar. Jag ser Götaland som ett land "som nästan blev". Fabech har ett projekt som hon kallar "folket mellan Svear och Daner" (Götarna). Hela Norden kunde ha blivit Danmark eller Sverige vid olika tidpunkter. Tror nog att det begrepp/grupp/förbund som var närmast att bilda nation utan att göra det var "Götarna". I tidig medeltid var "götiska" släkter i förarsätet och man undrar ju hur lång borta det var att Sverige blev "Götaland" med Jönköping/Linköping/Skara som huvudstad

[Ättelägg]

Marty, håller helt med. De mordärna statsnamnen är lika mycket en slump som konsekvens. Och ett Gotarike skulle inte låta helt fel, eller Götrike kanske?