Men, ett problem med, exempelvis dina ord om Birka, är att ur ett nordvästeuropeiskt perspektiv är det inte en fantastisk plats. Visst finns där fina gravar, men ta exempel som myntning, som förekom i mängder av olika Wics runtom Nordsjön. Dorestad, York, Ribe, Hedeby, förefaller där alla vara mer avancerade än Birka.
Vari ligger det avancerade med myntning? Handelsmonopol och feudalism?
Ser man ur ett modernt perspektiv tror jag att man måste svara jakande på den frågan. Någon plats i Skåne kan ha haft liknande funktioner. Och vi har även, som setts i tråden, platser i Göta älvdal och på öarna i öster, där handel och annat har förekommit.
Givetvis. Götarna var ju värst på hantverk, handel och handgemeng. Svearna var ju i princip lugna, platsbundna lantbrukare och primär-producenter...
Kanske på högan tid att dom som intresserar sej specifikt om Götaland egenart koncentrerar sej mindre om den passiviserade Uppsala-skolan, som efter kriget knappt torde tänka högt. Det gick givetvis utöver Götalands och Gotlands historieforskning, men sanningen är att det passiviserade den svealändska
nästan like mycket. Hade man inte haft exploateringar och dylikt i 08-området hade man knappt fått fram någon starkare arkeologi där än man haft på Gotland. Öland och delar av Götalanden. Tittar man på insatserna i Norrland, Västmanland, Sörmland, Närke och Värmland, så står där inte mycket bättre till än på Gotland, Götaland och Skåne. Snarare tvärt emot. Nu finns det ju snart fler som forskar i desa landskap än det är i Mälardalen.
Sen kan ju den som vill ta tag i götarnas och goternas historia speciellt. I så hänseende kan man ju med fördel kolla in
dagens Uppsala-miljö, där
bl. a. Anders Kaliff länge varit en "frisk pust" - och under åren gjort ett betydligt arbete.
Vill man framåt i frågan får man fokusera på
dagens forskning - och kanskje själv försöka bidra till att framtidens götiska och gotiska historieskrivning blir väsentligt klarare och bättre än forntidens. Då blir det kanske lättare att verkligen glädjas över dom uppenbarelser som undertiden dyker upp i Uppland - också.
Hur en man vrider och vänder på det så är det hur-som-hälst i detta område att det gemensamma kungadömet hade sitt huvudsäte under Olof Sköldkonung, Anund Jacob, Emund Gamle och Erik Årsäll. Sen blev Mälarns gräns mot saltvatnet det naturliga val när man gjorde det förenade Sverige-Götaland-Finland, anno 1250. Utan denna allians - och ett eget, inrikes kungadöme hade vi i dag pratat danska, haft katolicismen som statsreligion och stått väsentligt längre från den kultur våra götiska, svenska, finska, kvenska och samiska förfäder lyckades fortföra - från bronsålderns början till medelålderns slut...