Män kan ha blivit begravda utan vapen – och kvinnor kan ha blivit begravda med vapen, detta av många olika skäl.
Jag tror att dåtidens människor var ungefär som vi, lite mer religiösa, lite mer troende på skrock, trolldom, andar och skogsfrun mm. samt att det mesta hade liv, även många döda saker.
Men, det fanns säkert vapenvägrare redan då, giriga, våldtäktsmän, tjuvar och bedragare, likaväl som det fanns själutplånande ödmjuka människor som hjälpte andra och som försökte mildra nöd och svält. Sexuella minoriteter av olika slag fanns naturligtvis eftersom de finns även idag. Även under de hårdaste tider fanns det säkert folk som nekade att göra andra illa och som ville ge trälar fria av humanitära skäl eller av jämställdhetsskäl. Kort sagt, vi var en härlig mix redan då. Troligtvis begravdes vi även efter vår personlighet – eller de sörjandes samlade personligheter.
I vår historia kan vi ha haft Drottningar istället för Kungar. Både enstaka – och under perioder. Jag ser det som en möjlighet. Källornas och sagornas kvinnoland/kvinnorike skulle då kunna förklaras. Det kan ha varit under en tidsperiod, låt oss säga 4-6 generationer, alltså 150-200 år. Tillräckligt lång tid för att skapa ryktet om ett Kvinnostyre i den då kända världen. En sådan grav är då Västhögen i GU, en annan, kanske, Ottars hög i Vendel. Kanske är majoriteten av storhögarna kvinnogravar? De kom ju till under en ganska kort period.
I Badelunda var alla båtgravar över kvinnor – i Vendel var alla båtgravar över män. Var kommer denna skillnad ifrån? Hade man Drottningar i Badelunda och Kungar i Vendel? Eller finns andra förklaringar?
Kanske kan DNA hjälpa oss att könsbestämma en del gravar – men inte alla gravar. Kanske bör vi gräva ut en storhög någon annanstans i riket för att se vad vi hittar?
Thomas
