Vad Svealand hette, innan det fick namnet Svealand under 1400 talet, är intressant.
• Uppsvear kallades de som bodde ”där uppe”.
• Nordanskog kallades detta område lite senare.
• Uppsala Öd nämns första gången under 1200 talet i landskapslagar och i ett
diplom från 1345.
• Uppland namngavs 1296. (Före 1296 fanns alltså inte Uppland som namn)
• Svealand namngavs på 1400 talet. (Före 1400 talet fanns alltså inte Svealand
som namn).
Under lång tid användes begreppet Sunnanskog och Nordanskog vilket jag ser som att man omtalar en helhet. Samma folk, men i två olika områden som avskiljdes med stora skogar.
Hade vi inte varit en enhet hade särskiljande namn på respektive område vuxit fram snabbt.
Den enda förklaringen jag kan hitta är att man hade landskapsindelning och att detta räckte – och att landskapen ingick i landet Svitjod.
Redan på 600 talet fanns i Nordanskog: Närke, Södermanland och Västmanland. Utöver dessa fanns Folklanden Tiohundraland, Fjadryndaland och Attundaland, oftast med egna Kungar. Något egennamn/samlingsnamn för dessa tre folkland fanns alltså inte före 1296.
Eftersom man ”tillhörde” ett landskap, och att dessa ingick i Svitjod, behövdes inget egennamn för hela det område som efter 1400 talet namngavs till Svealand. I stora begrepp räckte det med att säga att man var från Nordanskog.
I Sunnanskog fanns samma indelning. Man var Västgötar och Östgötar och Smålänningar, man kom från Sunnanskog och man bodde i landet Svitjod.
Notera att inte heller Götaland hade ett egennamn. Götaland är en geografisk beskrivning och ett samlingsnamn på Väst- och Östgötar, Värmlänningar, Dalslänningar samt delar av Småland, alltså, Sunnanskog. Något egennamn som rike hade alltså inte heller Götaländerna – eftersom man var indelad i landskap - samt tillhörde landet Svitjod.
Sveakungen var den som styrde över Svitjod. Han stod över Landskapskungarna, ungefär som Riksdagen står över Landshövdingarna idag. Han höll ihop Svitjod, han garanterade lag, ansvarade för religion, mm. Men hans inflytande över landskapens inre styre var troligen svagt.
Att Svear enbart skulle komma från Uppland ser jag som en myt vars ursprung är att man blandat ihop Uppsalakungen med Sveakungen och ansett dessa vara en och samma maktsfär.
Sveakungen var Kung över Svitjod. Uppsalakungen var en Landskapskung bland andra landskapkungar. En Sveakung kunde komma från vilket landskap som helst, påfallande ofta röstades landskapskungar från Götaländerna fram som Sveakungar.
Återigen, OM nu Svear enbart var från Uppland – varför röstade de då, gång på gång, fram Götar till att bli Sveakungar. Hade de inte några egna Uppländska kandidater? Detta är en viktig fråga eftersom den faktiskt avgör frågan om vilka som var Svear – och vilka som eventuellt inte var det.
Som jag ser det har vi alltså missat hela ”Kungaorganisationen” i vår historia – och det är därför vi diskuterar som vi gör fortfarande efter flera hundra år. ”Sveaskolan” håller stenhårt på att Svear enbart var Upplänningar, att en Uppsalakung var Kung över hela landet - och att Svearna besegrade alla andra landskap i krig.
Läser vi vår Kungaorganisation rätt så fanns sammanhållande Sveakungar redan på 200 talet, ett starkt Svitjod där fred rådde och Landskapen samarbetade för folkets bästa – och därför överlevde vi som nation – mot alla odds.
Vi kan också placera ut alla dessa ”medregenter” som landskapkungar och börja förstå ett skeende som tidigare inte gått att se eftersom vi har läst vår Kungahistoria efter fel förutsättningar. Vi kan t.ex. förstå varför ingen bråkade över namnet Sverige, vi var ju alla Svear – och vi hade i över tusen år haft en gemensam Sveakung – nu permanentade Birger Jarl detta, helt enligt urgammal Svitjod tradition.
Thomas
