1) Hade inte vikingarna ett eget runtäcken tillsvarande F, som i Futhark?
2) Påstår man att F heller inte fanns i talspråket, dvs. som fonem?
[f] fanns ju definitivt, och hade egen runa. Men det här gäller ju [v], som är den tonande motsvarigheten till [f]. De båda ljuden är labiodentala (underläppen mot överkäkens framtänder), medan [w] är en halvvokal, i vilken läpparna dras ihop (rundas). Och det faktum att Sm 5:s ristare valt labiodentalen
f i stället för den läpprundade vokalen
u för
v i
vaR får Ragnar Kinander att anta att
v i denna trakt vid denna tid verkligen uttalats [v] och inte [w], vilket han framhåller som något speciellt, något annat än det vanliga.