När man betalar pengar för att gå på Tivoli är motivet att barnen och en själv skall underhållas - inte att utvidga sin kulturella horisont, kolla in ortens kulturlandskap eller få en blick in i regionens forntid. Som "modul" på ett Sommarland blir tyvärr Karlson-modellens "Vikinga-hus" snabbt en Ikea-variant, som i bästa fall fungerar som lekgrind och stor-kiosk, där utklädda sommarvikarier underhåller (passar) barnen och säljer svärd, hjälmar och annat krams, gärna i plast.
Man kan naturligtvis hoppas att detta kommer tända barnens intresse för vikingar. Samtidigt kan man påstå det motsatta, att ytliga värden och svaga historier av-tänder ungdomens nyfikenhet och potentiella intresse. Alternativt kan man sätta pengarna på autentiska fyndorter och kulturminnen, baserad på en lokal entusiasm. Vill man väcka rejält interesse för forntid och historie får tyvärr börja i den långa änden och utveckla rejäla, faktiska fynd och kulturminnen till levande attraktioner.
Det kostar givetvis mer och kräver även en lokal entusiasm. Men, sålänge man använder offentliga medel bör stöden ges till dom projekt som bygger på autentiska fynd och regionalt engagement - av männskor som önskar förmedla sin egen forntids och distriktets histoira.
Publik som får betala inträde vill givetvis se mänskor och prylar som ger en rejäl blick in i ortens autentiska historie och fornmänniskors vardag. Problemet är givetvis att sådant kräver större investeringar, längre tid och en miljö av modiga och tålamodiga resurspersoner. Därnest kommer professionella kunskaper om vikingatidens människor, språk och filosofi - vid sidan av autentiska hus, kläder, mat, värktyg, hantvärk, lekar och annat. Slutligen kommer den viktigaste biten för själva förmedlingen - dom berättelser (sagor) man framför i denna re-enactment.
I en autentisk miljö kan även temporära långbänkar och den enklaste kålsoppa smaka succé. Men - skal utvecklingen bli stabil behövs en lokal entusiasm för att skapa det miljö som kan framstå som autentisk, rejält och varigt. Utan beståndighet är det mycket svårt att skapa dom hjärtliga återseende som kan ligga och restimulera ett växande intresse - och ge ett stabilt ökande besökstal, över tid.
Det är snabbt gjort att lära unga ferievikarier koka kål. Något helt annat är att erbjuda fransosen en lokal Soup Garboure på enkla trädbänkar - men likväl i en kontext som ger mening och en atmosfär som upplevas som en autentisk upplevelse av forntid. Det är så man kan få gäster att återvända - med grannen och grannens barn - året efter. Det uppnår man inte på ett Sommarland där kommersen är övertydlig.