Inga stora migrationer? Nja! Ett s k tåg (grekerna uppgav att det var vad kelterna själv kallade det) var mycket välorganiserat, i varje fall till 100-talet f kr. Ledarna, oftast en karismatisk kungakrävande hövdingson (dotter), som inte skulle få ärva) annonserade via de medel som fanns att tåget skulle ske och varifrån det startade och när. Sedan avtalade man med en mottagare (kung/klanledare) om att få slå sig ner i en del av dennes region och var denna region omstridd, så avsåg de ta området med våld. Man gjorde också noggranna marchplaner med avtal om att få passera klanområden längs vägen och försörjningsplaner. De fick köpa livsmedel i värsta fall, men de flesta härskare verkar frivilligt hållit livsmedel tillgängligt längs vägar lokalbefolkningarna accepterat, d v s styrt tåget så att de gjort minst "skada", d v s inte behövde plundra sig fram.
De kända tågen till Mindre Asien skedde ju på "inbjudan" av lokala härskare och det är ju möjligt att avtalen kom till stånd eftersom kelterna hade rutinmässiga handelsutbyten med befolkningarna här.
Vi VET att tillvägagångssättet var just det beskrivma. Det finns (delar) av planer bevarade och en plan i nästan helhet även om inte i originalform. Denna var skriven på Ogham och Ceasar låter översätta större delen i sina memoarer. Planen togs från ett sådant tåg, som slogs ned i Belgica, vilket var på väg mot västra delarna av Centralmassivet. Ceasar hade ännu inte passificerat detta område och ville nog inte att härskaren skulle få truppförstärkning. I planen anges exakt hur många individer som deltar och det var bra många tusen. Naturligtvis kom samtliga inte från samma region, utan merparten ansluter på vägen.
Ovanstående är EN typ av händelser, som alltså INTE avfolkar någonstans, utan snarare utjämnar.
Det finns ytterligare en anledning till att det lätt blir misstag i romerska källor (har vi andra källor?). Det är att landen accepterade härskare ur en av klanerna inom landet. Ibland kallas de kung (drottning) ibland annat. Men antalet karismatiska klaner var avsevärda, så "regeringsskiften" förekom frekvent. Romarna ställs alltså inför situationen att ett år möta stammen "Lucier" i ett land och några år senare så uppger man sig möta "Rigier". Det är i varje fall vad personer man träffar uppger och det troligaste är att man träffar representanter för härskarklanen. Så aktuell härskarklans namn bli i romerska sammanställningar stamnamn. Vad stammen eg kallas får vi aldrig veta. Ibland tr'äffade rommarna på Lucierna i en del av regionen och i andra fall i en helt ny region. I sista fallet, så tycker nutida forskning slentrianmässigt att det handlar om folkvandring, medan allt fler numera menar att luciernas ledande klan (några 100 kanske 1000 individer) flytt för livet p g a att Rigier kapat åt sig makten. I första fallet, så kan det handla om maktskifte inom klanen, varvid Luciernas gren tillåts bo kvar, eller så har Lucierna lyckats försvara sig i regionen de återfinns.
Ovanstånde är hypotetiska namn, det förstår väl alla. Gothernas, Vandalernas m fl vandringar har samma karaktär, som ovan beskrivna, men här förekommerv även inslag av vild flykt.