Visst håller jag med dig i allt vad du skriver om faror för forskningen och den enskilde akademikern, men jag förstår ju ändå inte. Du verkar vara milt sagt skeptisk till att kannibalism eller våldshandlingar förekom bland tidiga människor, men du har inga problem med att hänvisa till vitas grymheter mot amerikanska ursprungsbefolkningen. Gör inte det dig till samma hycklare?
Eller kanske inte; ditt sista stycke osar ju ironi, så jag vet egentligen inte vad det är du menar. Men det kanske var syftet?
Sista sentensen - märkt med smiley - var givetvis ironisk. Även självironisk.
I den ovanstående del av kommentaren har jag dock svårt att förstå vilka ord som skulle "osa" av ironi. När jag t. ex. skriver att;
"Motiven för cyniska prestationer kan variera, men det handlar i allmänhet om att nå ego-relaterade mål." så lägger jag definitivt inget ironiskt i det. Vad jag vänder mej mot är ju cyniskt beteende. Exemplen finns ju överallt, från politikens irrgångar till reklambranschens kampanjer och akademiska argument som motiveras av sociala eller andra utomstående skäl.
När man minns social- darwinismens antropologi under början på 1900-talet så torde den cyniska 'vetenskap' som opportunt stödde och stöddes av tidens politska vindar, vara ett varnande exempel. Vi kan alla falla för frästelsenm att "sänka gardet" mot politisk eller social opportunism - och agera cynisk eller hyklerisk "för att nå ego-relaterade mål".
I rubriken för social opportunism kan man så lägga till att även positiva grundvärden, som "kollegial lojalitet", kan bli ett kontra-produktivt när det används som medel för att ivarata ens egen sociala ranking, karriär och materiell trygghet. I dessa sammanhang uppträder ofta ett underliggande motiv, där man manipulerar eller låter sej manipulera (och uppträder opportunt). I båda fall behövs en grad av fusk, vilket i detta sammanhang kan kallas cynisk.
Cynism formas alltså av en intention och ett motiv, snarare än i den påföljande handling. En konsekvens därav är att premediterade och affekterade lagbrott bedöms och straffas på olika villkor Som en parallell kan man påstå att medveten vs. omedveten cynism får bedömas olikt. Är det möjligen den omedvetna formen du kallar 'hyckleri?
---
När vi pratar om krigets historia så har vi en tidsram på 4500 år. Vad som hände dessförinnan VET vi oerhört lite om, från arkeologiska källor. Vad tty här brakt fram är mycket relevanta fynd, men dom är fortfarande få - och vi fick nyligen ett exempel från Tyskland på att "säkra bevis" för kannibalism inte var "säkra" allafall.
Vad jag anfört är att vi som utgångspunkt kan använda biologins definitioner på människan, som ett produkt av den större natur. Biologiskt hör vi till den delen av djurriket där man har starkast behov för social närhet och omsorg, för att överhuvudtaget överleva för att inte nämna antalet år man behöver för att bli fullväxt och fullmogen. När vi mänskor dessuton har format naturens mest komplexa kulturformer - i sällskap med en rad andra mammaler - så får man utgå från att våra NATURLIGA instinkter och emotioner är mammalernas, vilka alla är programmerade på social stabilitet, trygghet och kultivation. Att vi lärt oss tala bestyrker ju denna evolution. En enkel uppfattning av evolutionsteorin blir därmed att
cynisk aggression och förödande av egen art INTE hör till evolutionens mönster. Speciellt inte bland mamaler och primater.
Så - nej, tror fortfarande vi kan hänföra systematisk aggression och mord till en långt senare fas av mänskans historia. Vilket betyder att vi kan definiera krig som fenomen från en kultur, inte vår natur. Sen kan envar akademiker förhålla sej aktivt eller passivt till frågan - så länge man inte handlar av ekonomiska eller andra cyniska skäl. Ämnets karaktär inbjuder inte precis till hyckleri