Finns det några regler eller principer för hur svårt man får göra det för allmänheten att besöka runstenar och andra fornminnen på ens mark? Jag ville titta på en runsten i lördags i en slottsträdgård. Slottet har tidigare varit något som visats upp för allmänheten och skyltats som sevärdhet, men är numera privat och hela området är inhägnat med taggtrådsstängsel och grindar som måste öppnas med kod.
När jag hade gett upp och börjat gå därifrån såg jag dock en bil svänga in på en bondgård intill och jag gick fram till personerna som klev ur bilen och frågade om de kände folket på slottet. Det gjorde de, varpå jag fick mobilnumret till en dam som bodde där. Hon var visserligen vänlig och lät mig komma in på området och titta på runstenen, men det kunde jag få göra först nästa dag, för just då var hon inte hemma. Ska det få vara så här krångligt att få se på runstenar? Jag hade ju tur som lyckades få ett telefonnummer. (Det skulle visserligen finnas en sorts anropa-funktion på koddosan utanför grinden, men den verkade vara ur funktion; annars kanske man skulle kunna någon kod för att använda den också.)
Runstenen var för övrigt till mycket stor del täckt med lavar och inte mycket röd färg återstod i runorna. Bredvid satt en liten trasig och skrynklig informationsskylt som någon hembygdsförening satt dit på 1970-talet.
Jag har inget ont att säga om slottsfolket, eftersom jag fick se runstenen, och damen lät trevlig, men jag vill minnas att jag hört någon stans att det finns principer om att allmänheten ska ha tillträde till att besöka sådana här fornlämningar. Hur är det med den saken?
Kan man som privatperson göra något för att få RAÄ att flytta stenen till utanför grindarna och sätta upp en informationsskylt? Och kanske påskynda en titt på om den behöver vårdas lite snart?
