Sten är det är det äldsta och livskraftigaste mediet för konstutövning, då vi fortfarande t.ex. kan se hällristningar och runstenar i omgivningarna efter tusentals år.Ett annat exempel är klottret på väggarna i Pompeji, som har lärt oss mycket om antikens kultur- och samhällsliv.
Jag kan stundtals fascineras av av graffittins djärva bildspråk, och budskap som ligger i tiden, och därför är det synd att den som konstform (på förekommen anledning och givna förutsättningar) är så kortlivadsom den är.
Somliga vill kalla det för klotter, men tänk på att vi fortfarande kan läs klottret i Pompeji efter nära tvåtusen år! Husägarna var säkert inte speciellt glada åt denna form av skadegörelse på sin egendom, men idag är den ovärdelig. Jag antar att det som verkligen fick mig att bestämma mig för att en gång verkligen bli arkeolog, var när jag såg Indiana Jones antagonist hålla upp en klocka och säga något i stil med:
"Betrakta detta fickur! Tämligen värdelöst idag, men om jag kastar ut den i öknen, och någon hittar den om tusen år, så kommer folk vara beredda att mörda för att få äga den!"
Och vad vill jag nu ha sagt med detta? Jo, att det vore bra för både dagens och framtidens samhälle om dessa utåtriktade konstutövare/klottrare införskaffade varsin klubba och huggmejsel och gav sig ut i naturen, där det finns gott om lämpliga ytor att föreviga sina visioner på.
