Inga djur lever på glaciärer. Det fanns ingen sammanhängande "glaciärvägg" över Atlanten. Det är osäkert om det ens fanns sammanhängande shelfis i Norra Ishavet, men om det gjorde det så låg den långt norrut i Barentshav-Framsundet. Vi vet nämligen att det fanns åtminstone lite öppet vatten sommartid i Norska Havet även vid istidsmaximum.
Däremot var det ont om isfria kuster. Grönland, Island, Svalbard och Färöarna var täckta av iskalotter modell Antarktis.
Däremot var delar av Irland och troligen Rockallplatån isfria.
Det är alltså frågan om att korsa ca 3000 km drivisfyllt hav från Rockall till Grand Bank mot vind och ström. Om det var möjligt tycker man att det borde ha blivit en väldig trafik över Nordatlanten under Holocen då man ju hade både Grönland, Island, Färöarna och Shetlandsöarna att "mellanlanda" på.
Förvisso kan man göra förvånande långa resor i små båtar. Under Lilla Istiden hände det några gånger att det dök upp enstaka vilsekomna inuiter i kajak på Island, Färöarna och t o m Shetlandsöarna. De hade förmodligen drivit till havs från Östra Grönland med havsisen, som vissa år under Lilla Istiden faktiskt nästan nådde ned till Färöarna. Eller kanske var de på flykt, eftersom inuiterna på östra Grönland dog ut under Lilla Istiden.
Men inuiterna hade tillgång till den mest avancerade teknik för att förflytta sig och jaga i arktiska hav som finns på den här planeten. Och, som sagt, för att permanent kolonisera en kontinent krävs ett antal människor av båda könen.
Det skulle ju förresten gå bra att prova. Det är bara att paddla från nordvästra Island till New Foundland i en kajak längs iskanten någon vinter. Det blir ungefär samma sträcka och väder och isförhållanden. Fast det blir litet lättare eftersom man kommer att hjälp av strömmen nästan hela vägen.