Tanken har nog slagit mig flera gånger i vuxen ålder, men aktualiserades senast under en animerad diskussion på krogen om huruvida man kunde säga att människan utvecklats eller ej. En kompis tyckte att det var hemskt att man kunde gå ut i skogen och bli uppäten av rovdjur, varpå jag replikerade att det är bra mycket mer naturligt än att bli nersparkad eller knivhuggen i tunnelbanan.
Det är också lite den tanken jag var ute efter; är vi så himla utvecklade egentligen, kanske så "civilisationsskadade" att vi inte skulle överleva i vårt naturliga tillstånd så att säga?
Det där med att hoppa bungyjump eller klättra i berg lämnar jag med varm hand åt andra mer hågade, men att vara med om en "tidsresa", ensam eller med andra, skulle verkligen vara intressant. Jag tackar och bockar för tips och respons!
P.S. Jag tappade ordet "grottor" efter "fuktdrypande" i mitt första inlägg, men det gavs sig kanske av sig själv? D.S.