Ett stort problem med kulturpolitiken, i den mån den förekommer, är att den snarare handlar om teatrar, musik, konst och i några fall utställningsverksamhet och ytterst sällan arkeologi. Detta tror jag beror på att exploateringsarkeologin å sin sida snarare borde falla under planverksamhet/miljövård eller naturvård och forskningsarkeologin under högskole- och forskningsfrågor. Idag kommer vi bästa fall med i andra hand i ett fack som sällan eller aldrig bryr sig om våra frågor medan vi själva är ytterst undermåliga på att lyfta fram dem, undertecknad inräknad, just eftersom att vår verksamhet är svår att passa in tillsammans med kulturyttringar som är utåtriktade på det sätt som annan kultur är. Jag tror att vi skulle ha lättare att lyfta våra frågor i gemenskap med andra samhälleliga enheter såsom miljö, naturvård eller planverksamhet eftersom att många av våra problemområden snarare sammanfaller med den än de som de utåtriktade kulturbärarna. Vi arbetar i regel snarare som en del av samhällsmaskineriet än som utåtriktade kulturarbetare även om det ligger i vårt uppdrag att förmedla våra resultat och jämför man med naturvården och miljövården ligger vi tyvärr långt efter idag.
Magnus Reuterdahl
