Detta är egentligen två frågor: dels vanlig jämstäldhet, det vill säga att kvinnliga arkeologer har samma möjligheter som manliga; vilket inte var fallet i Italien och ännu mera Grekland där kvinnor ibland behandlades nedlåtande, men som jag tror vi i Sverige har mindre problem med.
Däremot är problemet ett annat med presentationen av arkeologi och historia för barn och ungdommar:
Jag tar upp vad vi vet om både vikingatidens pojkar och flickor när jag tar upp ämnet för barn och ungdommar (flickor utgör en stor majoritet av de generellt intresserade, pojkar mera intresserade av vapen). Däremot är jag mycket skeptisk till att det någonsin getts ett forntida jämställt lyckorike under asatiden eller tidigare där skriftliga källor saknas.Självklart har kvinnans ställning varierat genom tiderna, men det är inte givet att den skriftlösa, hedniska tiden alltid var bättre än senare tider. Min förre docent Charlotte Wikander jämförde fruktbarhetsgudinnorna med den senare Mariakulten.