Datering Ög 174

[Tomte]

Hej! Jag uppmanades härom veckan av en hembygds- och kyrkaktiv dam i Skärkind här i Östergötland att skriva något kortfattat om vart och ett av de tre runstensfragmenten i Skärkinds kyrka (Ög 174, Ög 175 och Ög ATA4654/74) och mejla det till henne. Hon ville nämligen verka för att de tre fragmenten ska få en plats i kyrkans museum eller vapenhus i stället för att ligga under en massa bråte i förrådet, vilket är fallet idag, och hon smittades av mitt runstensintresse. Texten jag skrev skulle användas på små informationsskyltar vid fragmenten. Hon har nu pratat med kyrkoherden och med en stiftsantikvarie om saken och den senare skulle komma dit och titta på det hela i augusti. Stiftsantikvarien hade dock ställt sig något tveksam till ett dateringspåstående från min sida och jag är nyfiken på vad ni som är arkeologer tror om det hela. Stenen det gäller är Ög 174 (Se bild.)

Mitt påstående var att runstenen, med tanke på inskriftens utformning med två parallella rader med gemensam begränsningslinje och med tanke på bruket av kortkvistrunor på en runsten, skulle kunna vara från 900-talet (eller till och med 800-talet), till skillnad från majoriteten runstenar som ju är från 1000-talet. Jag har frågat en arkeolog som är intresserad och insatt i runor men inte direkt runspecialist/runolog i egentlig bemärkelse och han trodde på 8/900-tal.  Det vore intressant att höra vad någon av er som verkligen är runspecialister (t.ex. Jan O) tror. Är "kan vara från 900-talet" ett rimligt påstående?

Det kanske är mindre relevant men Brate påpekar likheten mellan denna inskrift och Ög 117 när det gäller "inskriftens anordning", och Ög 117 (http://sv.wikipedia.org/wiki/Fil:Ostergotland117.JPG) brukar dateras till 900-tal. Båda stenarna har kortkvistvarianter av alla runor utom h och använder trepunktstecken som skiljetecken. Största skillnaden i arrangemanget är att skiljelinjen mellan skriftraderna på Ög 117 är baslinje för båda raderna, medan runorna på Ög 174 är vända åt samma håll på båda raderna. Ög 117 har dessutom dubbelsidiga kortkvistbistavar.

[Jan Owe]

Ja, spontant skulle jag nog också anta något sådant kring dateringen. Men jag skulle i första hand undersöka  Ingrid Sanness Johnsens avhandling från 1968, Stuttruner i vikingtidens innskrifter. Där behandlas denna och andra runinskrifter med kortkvistrunor. Tyvärr har jag inte den hemma, men leta gärna upp den på något bibliotek. (Den ska enligt Libris finnas t.ex. på KB, Stockholms universitetsbibliotek, Vitterhetsakademiens bibliotek och Linköpings universitetsbibliotek.)
Se också till att de tar kontakt med Länsantikvarien (som kanske i sin tur kontaktar Runverket).
/Jan

[Tomte]

Citaten nedan är vad Sanness Johnsen skriver om Ög 174. Där runtecken är tryckta i texten har jag i stället lagt in hakparenteser med beskrivningar av vilka runtecken det rör sig om.

"23. Skärkind är ett mycket skadat fragment, där det idag inte är möjligt att säga om det står [runa med två nedåtriktade högersidiga bistavar (som o)] eller [runa med två uppåtriktade högersidiga bistavar (som b)]. Inskriften låter sig inte läsas och kan inte användas för något runologiskt ändamål"

"Ingen tydning kan ges. Kortkvistrunorna i inskriften tillhör grupp C." (Det senare syftar på ett indelningssystem för kortkvistrunrader i boken.)

"Runorna är inte 'rena' kortkvistrunor, varken [normalrune-h] h eller [normalrune-t] t är vanliga i svenska kortkvistruneinskrifter. Någon datering är inte möjlig, inskriften kan också vara från en senare tid och ha upptagit några kortkvistrunor i ett alfabet av normalrunor. Men både Bugge och Brate har läst den som en kortkvistruneinskrift..."

Angående det första, att det inte skulle gå att avgöra om andra runan har o- eller b-form, så verkar ju inte den som gjort uppmålningen ha tvekat. Och Brate beskriver bistavarna som nedåtriktade högersidiga. (Därför känns translitterationen b fel, även om det skulle stå klart att ristaren menat b. När det råder klarhet i att en runa med a-runeform uppenbart står för n brukar den ju trots det translittereras som a; (sun : sia ser man ju ibland), därför vore väl o rätt translitterering i det här fallet).

Vad tänker ni om det hon skriver? Och vet man något om grunder för datering idag som man inte visste 1968, då boken skrevs; kände man t.ex. till hur stilgruppering (RAK, Fp, Pr etc) kan användas som dateringhjälp på den tiden?