Det brukar debateras livligt hur mycket en äldre författare själv har lagt till, och hur mycket han baserar sig på äldre källor. Det kan gälla allt från Marcusevangeliet till Snorres kungasaga.
Jordanes Getica (500 e Kr9 är ett föredömme. Han inleder med att han sammanfattar efter minnet Cassiodorus tolv böcker om goterna. Men han tillägger:
Till innehållet har jag fogat åtskilligt från grekiska och latinska historieskildringar som passar in på min redogörelse.Jag har dessutom lagt till egna ord i början och slutet och åtskilligt mitt i verket..
Detta måste vara en önskeförfattare för källkritiker, han redogör tydligt för sina källor.
