"år 1845 anträffades vid Hvidegård på Seeland det märkvärdiga fyndet af en läkares qvarlefvor. det låg i en grafkista, på hvars botten var utbredd en skinnfäll och derofvan en yllekappa af nära 8 alnars längd. Vid ena sidan låg en bronzvärja i sin skida, och vid den andra ett läkarebestick, nemligen en liten skinnpung, som förvarade en väl omlindad rakknif, en lancett i sin skida, en pincett samt en med skinn öfversydd flintknif, som ej kunde blottas från sin beklädnad, och som således var med endast såsom amulet." (Axel Em. Holmberg, Nordbon under hednatiden 1852)
Rätta mig om jag har fel, men så välbevarade lämningar hittar man inte längre!?
Frågan jag ställer är i vilket skick vora stora, outgrävda fornminnen, t.ex. storhögar kan vara ovh hur länge till vi kan vänta med att gräva ut dem, INNAN det sura regnet har förvandlat allt till smulor och skrot? Ska man lägga på en stor pressening under torven, eller kanske kalka gravarna? Och hur mycket påverkas kulturarvet av ett vulkanutbrott av Eyatjatlajökkuls dignitet?