Frågan är väl om slavar varit den viktigaste handelsvaran, som han påstod.
Dessutom har ju hans kunskaper och tolkningar i slavfrågan ifrågasatts av en del debattörer.
Det fanns en rad varor som var betydligt mer profitabla än slavar. För det första var dom arktiska områden världens ända producent av ren lampolja, vilket utvinnas av sälspekk. Sen var man ensam om att producera benredskap från val, älg och ren, jämte skinn, pälsvärk och rep från arktiska djur. Med tiden blev Norden också stor exportör på metaller, speciellt järn.
Sen kan man beakta att det var dessa de samma miljöer som utvecklade båt-, sambands- och handelskulturerna efter älvleden mellan Östersjön och Medelhavet, Svarta havet och Kaspihavet - ända sen bernstenshandelns tid.
Dom första berättelser om "vikingar" som handlar med "slavar" skriver sej - så långt jag vet - från dom arabiska källors beskrivningar om "Rus-folket". Men då skriver vi redan 800-talet, då beväpnade vikingar - efter Rurik - dök upp norrifrån för att bistå och försvara sina sarmatiska och skytiska handelspartners vid Svartahavet och Kaspihavet.
Att dom stigmatiserats av fientliga araber, avarer, perser eller turkmener är kanske inte alldeles konstigt. När Ibn Falladn - som uppenbart inte sett allt av vad han beskriver - behöver styrka sin litterära kontenta innan han törs återvända till Bagdad - så vore det för honom relativt opportunt att styrka dramatiken i sina redogörelser om de nya 'väringarna' från norr.
Hör inte en analys av skriftställarnas politiska och personliga motiv till legio källkritik bland professionella skriftstolkare?
