Burenhult:Arkeologi i Norden

[Karlfredrik]

Göran Burenhults:Arkeologi i Norden (2000) tycker jag är betydligt bättre än den nya Sveriges Historia.

[sockerfri]

Är inte det två skilda målsättningar med böckerna? Burenhults är väl mer menat som faktisk kurslitteratur medan Welinders är mer för att fånga gemene persons fantasifyllda intresse?

Jag gillar Burenhults mer, dels för att det cirkulerade så många skämt kring boken och dess innehåll när man läste arkeologi.

[Leif]

Varför då?

Jag tycker själv att det blir som att jämföra päron och äpplen, de är väldigt olika på nästan alla plan. Men Burenhult (Arkeologi i Norden) är lättare att använda som uppslagsbok än Welinder (Nordstedts Sveriges Historia), den senare är dock betydligt bättre uppdaterad på nyare resultat och speglar därmed den omfattande svenska uppdragsarkeologins vetenskapliga bidrag betydligt bättre än den förste.

Personligen tycker jag nog fortfarande att det svenska jordbrukets historia är bland de bästa översiktliga framställningarna av vår förhistoria som gjorts, låt gå för att vi tappar ungefär hälften (mesolitikum). Det finns en stor pedagogisk poäng i att välja en vinkel att framställa förhistorien/historien utifrån likt det man gjorde i jordbruksprojektet. Då får man en röd linje att följa, en ständigt återkommande referenspunkt som allt relateras till. En annan intressant bokserie att nämna i sammanhanget borde vara "Etnobiologi i Sverige 1-3", dessvärre blir den inte heltäckande utan snarast ett uppslagsmässigt "aspektverk".

[Mats Hansson]

Instämmer om "Det svenska jordbrukets historia". Speciellt tyckte jag faktiskt att del 3 om "Den agrara revolutionen 1700-1870" var mycket välskriven och lärorik. Fastän det inte handlade så mycket om de tidsperioder som jag intresserar mig för annars. Men den boken börjar med en lysande genomgång av läget före "revolutionen", dvs. den i stort sett medeltida formen på landsbygden och jordbruksmetoderna. Så den totala spännvidden i tiden blir mycket lång. Det hela blir egentligen den del av vår senare historia som man aldrig fick lära sig i skolan. Om den glömda landsbygden.

Betr. Burenhults bok så har jag försvarat den förut här på forumet, mot elaka arkeologer  , så jag ska inte tjata om det igen.

/Mats

[Karlfredrik]

Ja, Burenhult är ju tio år äldre. Givetvis är böckerna mycket olika, men tyvärr finns inte så många moderna översiktsverk om svensk arkeologi.
Båda Harrison och Welinder tycker jag är lite väl kortfattade (jag jämförde innan med Gyldendal-Politikkens mera omfattande 5 band om samma epok)
Burenhult berättar mera om färre platser.
Tyvärr missade jag Burenhultskämten. Jag hörde från studentskor att han skulle tycka om att omnämna unga, vackra forntida kvinnor, kanske bara ett rykte.

[Piankhy]

Tyvärr missade jag Burenhultskämten. Jag hörde från studentskor att han skulle tycka om att omnämna unga, vackra forntida kvinnor, kanske bara ett rykte.

Har också hört en del kommentarer om hans bilder på unga vackra flickor i några av hans böcker.

[Mats Hansson]

I så fall så rekommenderar jag eventuella kritiker att själv bläddra igenom böckerna och kika, tycker själv inte att bilder på "igelkottflickan" från Ajvide är speciellt chockerande (eller exploaterande). Kom igen nu, det är 2010!
Däremot finns fint bildmaterial i övrigt, speciellt mycket fina föremålsteckningar av Östergren.

/Mats

[Leif]

Ja, Burenhult är ju tio år äldre.

Det jag menade var att när Welinder ansträngde sig för att vara så up to date som möjligt avseende exploateringsarkeologins resultat valde Burenhult att på sin höjd skumma lite av resultaten från 1990-talet för att i högre grad förlita sig på ett redan när boken skrevs gammalt (ej nödvänigtvis föråldrat) forskningsläge (undantaget faktarutor). Vart tog 1900-talets sista 20 år av vital agrarhistoriskforskning kring röjningsrösen och stensträngssystem i götalandskapen vägen? Nu nöjde han sig med äldre agrarhistorisk forkning kring, just det, Gotland.

[sockerfri]

Det med skämten var mer att det ryktades om att en kvinnlig släkting till honom (dotter?) ska ha poserat i sälbensbikini i boken.

Som sagt, det är 2010, och under 2000-talet har vi ungdomar fått en mer omogen och löjlig form av humor.

[Mats Hansson]

Vart tog 1900-talets sista 20 år av vital agrarhistoriskforskning kring röjningsrösen och stensträngssystem i götalandskapen vägen? Nu nöjde han sig med äldre agrarhistorisk forkning kring, just det, Gotland.

Kan nog instämma att Arkeologi i Norden ibland har en "Gotlands-centricitet". Överhuvudtaget har jag en känsla av att området svensk järnålder är svagare behandlat. Jämfört med stenålders- och bronsåldersavsnitten som verkar vara mer genomarbetade. Som lärobok tycker jag nog ändå att den verkar hålla hög klass även i ett internationellt perspektiv. Jag jämför exempelvis med "Prehistoric Europe" av Champion, Gamble m.fl., en betydligt tristare skapelse.

/Mats

[Ny Björn]

Nu har det inget att göra med "Arkeologi i Sverige" (-nå, lite kanske...) men om man vill läsa en text som skummar av avoghet mot Burenhult så finns alltid Ola Kyhlbergs inlägg om Burenhults "Speglingar av det förflutna" som publicerades i Fornvännen 1987. Det är vare sig riktigt snällt eller nyanserat, men jag är stundom en svag människa och skrattar fortfarande stilla men ljudligt vid varje genomläsning...

/N B

[Gyrk]

ja, den artikeln var rolig, men om man läser mellan raderna och tänker "1987" så måste det ha funnits en hel del avund och bråk på RAÄ vid den tiden, och dessutom är ju Burenhult inte någon järnåldersexpert, helt enkelt

[Ragnfast]

Det där med gubbsjukan kan ju vara en gimmick som han har lagt sig till med. Jag har varit  på två av hans föreläsningar med tillhörande bildspel, och båda gångerna har det "råkat" komma med en ung, barbröstad flicka från Trobrianderna. "Oj då!" "Hoppsan!"

[Karlfredrik]

Det beror naturligtvis på vilka aspekter på arkeologi man är intresserad i. Eftersom jag bor i Skåne läser jag i stor utsträckning dansk litteraur i ämnet. I Danmark är tydligen intresset för arkeologi och historia större, därför finnsdet ofta  mera detaljerad litteratur i ämner. h Jag hade väntat mig mera av Welinder & Harrison, böckerna kändes allt för kortfattade.
Burenhults böcker hade mera info om mina intresseområden..

[Scania]

Tycker det är rätt kul att Burenhult uppfattas som Gotlandsfixerad...med tanke på att han bor (eller bodde) i Skåne.

Har haft Göran som föreläsare när jag pluggade etnoarkeologi vid Högskolan på Gotland och jag tyckte att han var bra. Visst, vissa av hans teorier var lite utflippade, men de fick man ta med en nypa salt.

När det gäller Arkeologi i Norden så minns jag faktiskt inte så mycket från den trots att vi hade den som kursbok. Minns bara att den ständigt var utlånad och att den (vid det tillfället) inte längre gavs ut så den fanns inte att köpa. Det var först senare som en ny och bättre (?) upplaga kom ut.

[Jerrark]

En annan intressant bokserie att nämna i sammanhanget borde vara "Etnobiologi i Sverige 1-3", dessvärre blir den inte heltäckande utan snarast ett uppslagsmässigt "aspektverk".

Här kan ni läsa om denna bokserie:

http://www.cbm.slu.se/etnobiologi.php