Vad säger fornborgarna om dåtidens samhälle?

[Yngwe]

helt riktigt Mats, man anfaller inte med borgen.  Möjligen kom en förändring med stridsvagnarna men tills dess var anfall med en befästning en omöjlighet. Däremot kan man ha fornborgen som utgångspunkt för anfall och därigenom kontrollera ett område. Men jag ser inget tydligt exponerande av försvarställningen, tvärtom är som vi sagt lägena ofta något tillbakadragna. Anledningen är säkert i viss mån att man sökt bästa möjliga naturförutsättningar men också att man faktiskt ska hinna sätta sig i säkerhet vilket blir svårt om man springer emot anfallaren.

Frågan är om man ska se alla lägen vid vattnet som strategiska? Merparten av alla människor bodde ju i relativ närhet till vatten så det är inte uppenbart att man valt platsen av strategiska orsaker. Det är populärt att skriva strategisk tydligen, men få förklarar vad dom grundar uttalandet på. Om vi tar Vista kulle så kan jag se det som strategiskt då det dominerar det område som är lämpligast att ta sig från Vättern till Skärstadalen, här finns en låg strandremsa medans resten av vätterstranden består av stup och klippor. Noens fornborg har inte lika uppenbart strategiskt värde, även om det ligger vid vatten. Det ligger relativt långt upp i vattensystemet som rinner upp i Holaveden så det är väl lite onödigt att sätta en kontrollpunkt där!

[Ragnfast]

Noen är förmodligen ett s.k. noa-namn för Oden (Onde, Noen etc.) och "fornborgen" ifråga kan vara en kultplats (Odensvi) tillägnad honom. Men det bär en annan tråd, som man säger.

Jag känner inte till så mycket om kontinuitet eller återbruk av äldre fornborgar, men det är inte självskrivet att dessa, oavsett yttre likheter, skulle ha samma funktion åldrarna igenom. Vi vet att man i folktron tänkt att stengrundshus från äldre järnålder varit kämpgravar, begravningsplatser för jätta,r och vem vet vad vikingatidens människor trodde eller visste om bronsåldersborgarna?

[Mats Hansson]

Vad beträffar borgen som tillflykt så kommer jag att tänka på fornborgen Hjässan uppe på Omberg. Högst upp på södra Omberg och med en jättefin utsikt över Vättern. Men: Det är tämligen långt att ta sig dit, de närmaste bebyggda trakterna var väl Alvastra-området och kanske ner mot Hästholmen. Att ta sig upp på Hjässan i alla hast, uppför hela vägen, är inte gjort på en kvart direkt, det kan jag intyga! Så frågan kvarstår ändå om Hjässan verkligen var en sådan tillflyktsort.

Det enda man kan säga med säkerhet om fornborgarna är att varken forskare eller vi här på forumet är speciellt eniga. Fackmännen delar in fornborgarna i olika grupper för att få någon ordning, men att bara säga att dessa anläggningar användes till många olika funktioner verkar ibland mest vara ett sätt att försöka komma billigt undan. Onekligen är ju, som Ragnfast påpekat, fyndtorkan ganska besvärande. Man skulle frestas tro att de inte använts så mycket egentligen, men bevaringsförhållandena på dessa höjdlägen är säkert sämsta tänkbara, så det kan nog ha utspelats en hel del där. De kulturlager som Michael Olausson berättar om i artikeln upplever jag som mer undantag än regel, men det har väl inte grävts så mycket egentligen.

Självaste Michael medger väl förresten också att en del borgar (men långt ifrån alla) använts till försvar. Trots alla indelningar i grupper så kvarstår ändå enligt min uppfattning en stor mängd höjdborgar i mellansverige av en väldigt stereotyp karaktär. Höjdläge, typiska inte alltför imponerande murar på den svagt sluttande sidan, avsaknad av murar nära branterna, ofta en liten förgård i en mer måttlig brant "på insidan" (sett från sjön). Denna kategori måste man nog förr eller senare försöka nagla fast till sin funktion, de bör ha haft ungefär samma syfte i en inledande byggnadsfas, må det vara för försvar eller kult. Innan man lyckats fastställa vad de använts till så är det nog omöjligt att svara på huvudfrågan i tråden: vad anläggningarna egentligen utsäger om dåtidens samhälle.

Forskarna är uppenbarligen inte överens här. Postprocessualisterna pratar om sina hägnade berg, vill knappt ta i ordet fornborg utan gör rituella landskap av det hela. Jag håller med Leif om att det verkar vara mycket tyckande och svårbelagda påståenden här. Och då vet jag ändå inte om Leif har studerat vad hembygdsforskningen har att säga om borgarna. Ingen fornlämningstyp har väl frammanat så många fantasterier som just fornborgarna. Jag har läst en artikel (i en hembygdsbok) där författaren noga kunde peka ut de anläggningar innanför en viss fornborg som använts för att koka oljan som man sen hällde utanför murarna på de anfallande krigarna!

Det dröjer säkert innan vi vet mera säkert. Det görs väl nästan inga utgrävningar av höjdborgar i mellansverige numera, antar jag, lägena gör ju att de sällan är föremål för exploatering.

/Mats


 

[Carl Thomas]

Bohus byggdes 1308 i december månad, ute på en ö, på toppen av ett 40 meter högt berg och byggdes av trä - och kallades för slott redan då.
Holmen var då ”sedan gammalt” en gammal tingsplats för närområdet och det finns lite diffusa uppgifter om att det fanns (rester av) en gammal fornborg på borgens topp. Vatten fanns ju tillgängligt på bergets topp (naturlig vattenkälla) så platsen var lämplig.

Jag kan tänka mig att dessa rester av en fornborg gjorde det möjligt att bygga ett timmerhus samt bygga en palissad runt huset på den gamla fornborgsvallen – i december = i snö och kyla. Det bör alltså ha funnits någonting där som underlättade bygget eftersom det utfördes på ca 3 veckor..

Var då denna holme först en fornborg och sedan en tingsplats – eller var det en tingsplats som sedan blev en fornborg? Jag kan tänka mig att en tingsplats var ett lämpligt boställe för en Lagman – som då kanske ville befästa sin boplats?

Bohus ”ersatte” Nycklaborg på Ragnhildsholmen som byggdes 1250 mitt emot dåvarande Kongahälla – vars uppgift var att försvara Kongahälla – fast på ”fel” sida av Nordre Älv – och på längre avstånd än vad en bra pilbåge kunde skjuta. Försvaret bör då ha inneburit en garnison som kunde delta i Kongahällas försvar - genom att lämna borgen.

Kopplar vi då ihop dessa korta uppgifter så fanns först kanske en tingsplats som senare befästes med en fornborg. Placeringen på toppen av berget var sådan att man från borgen inte behärskade någon av de båda flodarmarna (Göta Älv och Nordre Älv) från själva borgen. Kanske skall man då se denna fornborg som en plats man samlade soldater, utfodrade dem i väntan på att de skulle ta sig någon annanstans för att slåss? Alltså samma funktion som Nycklaborg hade gentemot Kongahälla?

En annan fundering. En del skandinaver tjänstgjorde som soldater i Roms arméer enligt uppgift. Några av dem bör ha återkommit till Skandinavien med en hel del ny information och kunskap om krigsföring – och om försvar. Kan våra fornborgar ses i det ljuset?

Goterna försvann ju från Europas fastland ganska snabbt efter Roms fall. Kan invandrande Goter ha hotat befolkningen som då byggde borgar till sitt försvar – eller – kan man se dessa borgar som att invandrande Goter byggde dem när de försökte slå sig ned i ett område mot befolkningens vilja?

Sist, en borg, oavsett storlek måste ha tillgång till färskt vatten inom sina murar. Finns inte detta - så är det ingen borg, då är det något annat.

Thomas

[Yngwe]

Att postprocessualistena tror på en alternativ förklaring är inte förvånande, det ligger i deras natur att hitta en ny förklaring till allt som dom själva kan vara med och påverka.  De argument jag sett hittils från dem angående forborg är just uttalande om orimlig storlek, brist på fynd och så vidare... De säger sig se vidsynt men jag upplever det precis tvärtom.

För om man lyfter blicken och tittar österut till Finland och Karelen finns en mängd som i stort liknar de svenska. Det som är riktigt intressant är kontinuitet både i namn och användning. Olika kombinationer med Linna, ofta i kombination med lokalt ortsnamn finns på borgarna, svenska fornborgar saknar ofta namn.  Vanhalinna som exempel har moderniserat under medeltid och alltså behållit namn och funktion. Det är kanske inte så konstigt att man i Finland verkar mer överens om fornborgarnas användningsområde.

I Baltikum finns likande varianter, i Estland heter dom Linna också, runt om i Europa finns andra varianter på hillforts.  Med vidsynthet ser man det som tyvärr har varit verkligheten för de flesta, man måste ha möjlighet att skydda sig mot fienden, i sverige också. Det vore närmast märkligt om man här inte byggt försvarsanläggningar.

Som jag sagt tidigare finns inget som hindrar fler än en funktion, men valet av lokal och utformning är i de flesta styrda av försvarsvärdet.

[Leif]

Det enda man kan säga med säkerhet om fornborgarna är att varken forskare eller vi här på forumet är speciellt eniga.

kunde inte sagt det bättre själv.
det är nog ungefär lika lätt att få koncensus i detta ämne som att uppnå varaktig fred, respekt och samexistens mellan israel och palestina

[Yngwe]

Vore ju kul om någon av er med alternativa tolkningar tog er tid och motiverade varför. Vad talar för att dte är en kultplats t.ex.?  För mig känns det lite som om man kliar sig i skägget, hummar ljudligt och nickande viskar fram "kultplats" men närmare motiverar man det inte....

[Ragnfast]

Det är väl ett sånt där standarduttalande; det man inte riktigt kan sätta fingret på hänförs ofta till kultbruk. Det som, enligt mitt förmenande, mest skulle tala för något sånt är väl höjdläget då och att man sällan eller aldrig finner tecken på att någon (profan) aktivitet ägt rum på platsen överhuvudtaget.

Försökte odla skägg (igen) men rakade av det i fredags för att det kliade tillbaka.

[Nils Ristare]

Kommer man närmast sanningen med att gissa på att borgen användes som reträttpunkt och att man därifrån kunde göra snabba utfall, alltså angrepp, på fiender? I så fall borde en borg som låg vid vattnet också ha haft en skyddad hamn nedanför, så man snabbt kunde komma ut i båtar och angripa fienden.

Jag är övertygad om att det här var (och är) den viktigaste funktionen hos de flesta befästningar långt in i modern tid. Man anfaller fienden, söker skydd i borgen, anfaller fienden, söker skydd i borgen, o.s.v. Fienden kan vara en grannstat, en anfallande styrka eller lokalbefolkningen i området. Medeltidens fogdeborgar och 1500-talets vasaborgar är typiska exempel.

Det var nog först med kanonens intåg som den svenska borgen fick en mer aktiv "anfallande" funktion, då kunde man börja spärra strategiska farleder från borgens skyddande murar.

[Mats Hansson]

I fallet Hjässan högst upp på Omberg blir det ju då ett himla kutande upp och ned för berget... 
Låter ändå vettigt det du säger. Frågan är om en sådan "utfallsborg" (för anfall) resp. "tillflyktsborg för folk och fä" är motstridiga användningsområden. Eller kan man ha borgen till både och?

/Mats

[Leif]

I Baltikum finns likande varianter, i Estland heter dom Linna också, runt om i Europa finns andra varianter på hillforts.  Med vidsynthet ser man det som tyvärr har varit verkligheten för de flesta, man måste ha möjlighet att skydda sig mot fienden, i sverige också. Det vore närmast märkligt om man här inte byggt försvarsanläggningar.

De jag sett (och grävt i) när jag varit i Baltikum (främst Lettland) har varit befästa bosättningar från järnåldern, närmast att kalla byar. Mer lika Eketorp och andra fornborgar på öland än de märkliga undflyende sakerna som möter oss i västsverige som är det område jag egentligen kan.

[Leif]

Det är väl ett sånt där standarduttalande; det man inte riktigt kan sätta fingret på hänförs ofta till kultbruk. Det som, enligt mitt förmenande, mest skulle tala för något sånt är väl höjdläget då och att man sällan eller aldrig finner tecken på att någon (profan) aktivitet ägt rum på platsen överhuvudtaget.

är lite allergisk mot slasktratten "kult". den används, precis som du sägenr, allt för standardmässigt. allt för få arkeologer bemödar sig om att problematisera de begrepp man använder (och jag är inget undantag, det erkänner jag villigt).

hur som haver, på hisingen har man vid ett par tillfällen grävt i fornborgar. minns jag rätt är det spår av järnhantering som hittats, inte mycket annat. nu finns det säkert någon här som är med i fornminnesföreningen som kan rätta mig so go ahead. om man vill kalla järnhantering profant eller sakralt är väl mest en fråga om vilket perspektiv man anlägger, båda varianterna finns företrädda i forskningen.

[Yngwe]

I fallet Hjässan högst upp på Omberg blir det ju då ett himla kutande upp och ned för berget... 
Låter ändå vettigt det du säger. Frågan är om en sådan "utfallsborg" (för anfall) resp. "tillflyktsborg för folk och fä" är motstridiga användningsområden. Eller kan man ha borgen till både och?

/Mats

Ja , visst kan man det. Det är en rimlig förklaring till ett tillbakadraget läge. En ren tillfyktsborg ligger troligen betydligt mer gömd och otillgänglig.

Och så där värst många utfall om dagen gör man nog inte, kutanden kan nog ses som ett mindre problem, och har man trötta ben kan man alltid ta till hästen. 

[Yngwe]

De jag sett (och grävt i) när jag varit i Baltikum (främst Lettland) har varit befästa bosättningar från järnåldern, närmast att kalla byar. Mer lika Eketorp och andra fornborgar på öland än de märkliga undflyende sakerna som möter oss i västsverige som är det område jag egentligen kan.

Jodå, dom skiljer sig en del åt helt klart, men det finns också självklara likheter. Någonstans har jag läst att de finska fornborgarna till huvudsak liknar de svenska, men även har spår av baltiska influenser. Jag kan inte påminna mig vilken sorts influenser, jag får leta lite där, men det låter ju ganska logiskt med tanke på att baltiska influenser är vanliga i finsk järnålder. 

Befolkningsmönster, hotbild och geografiska förutsättningar ger förstås olika lösningar på försvar. Men försvar har alltid varit nödvändigt och höjdövertag har alltid varit en fördel!!

[Nils Ristare]

Personligen tror jag att forntidens krig, till skillnad från senare tiders krig, inte handlade så mycket om erövra varandras landområden. Skogarna var stora och land fanns så att det räckte och blev över. De handlade istället om 1) maktstrider mellan enskilda släkter, 2) plundring och insamlande av trälar.

I båda fallen gällde det nog att ta gårdar med överraskning, innan värdesakerna grävdes ned och folket gömde sig i skogen. När räden var avklarad var det bäst att ta sig därifrån innan släktingar kom till undsättning eller männen i bygden hade hunnit samla och organisera sig.

Som en följd av det tror jag att fornborgarna ska ses som dåtidens motsvarigheter till skyddsrum snarare än befästa borgar. När ryktet spreds att illgärningsmän var på väg grävde man ner värdesakerna och sökte tillflykt på en bergknalle som kunde försvaras hjälpligt. När/om plundrarna hittade flyktingarna skulle de tycka att det var för besvärligt att anfalla och istället dra vidare och plundra någon annanstans istället. Ett anfall kunde ju dra ut på tiden och ingen visste när det skulle dyka upp hämndlystna grannar och släktingar. I det här scenariot var inte fornborgen ett ställe där man byggde hus och tillbringade månader och år på, det var istället en plats där man tillbringade några dagar var tionde-tjugonde-femtionde år eller så.

Sedan förstår jag inte riktigt den skarpa avgränsningen mellan fornborg och kultplats. Det finns väl inget som hindrar att man sökte tillflykt vid en kultplats (precis som en del tidiga kyrkor hade försvarstorn) eller att en kultplats anlades på ett berg som även användes som tillflykt i orostider?

[Ragnfast]

Man kan då säga att kastalerna, försvarstornen, tar över fornborgarnas funktion som "skyddsrum". De första kyrkorna var ju i trä, och när man senare byggde i sten var det oftast tornet man började med.

På Gotland tror jag att kastalerna, som så gott som uteslutande ligger i kustnära socknar, har haft flera funktioner. Dels som magasin, dels som skydd vid belägring och dessutom en fyr-/signaleldsfunktion. När kyrkorna blivit fullt utbyggda och fått klockor i tornen minskade dessa i betydelse.

Idag är det, om jag inte missminner mig, bara Kruttornet i Visby och Kastalen vid Lärbro kyrka som inte är ruiner.

Jag satt för några år sen uppe en hel kväll och ritade förbindelselinjer mellan fornborgar i Stockholmstrakten och det blev ett ganska häftigt resultat, med "rosor" av korresponderande linjer, emanerande från strategiskt uppförda fornborgar/vårdkaseberg.

[Mats Hansson]

Någonstans har jag läst att de finska fornborgarna till huvudsak liknar de svenska, men även har spår av baltiska influenser.

Någon som varit vid en sådan finsk fornborg? Skulle man känna igen sig? Liknar de på pricken våra mellansvenska höjdborgar enligt min beskrivning tidigare här?

Jag kan säga att jag kände igen mig fullständigt i Borgboda (Saltvik) på Åland i höstas, men det är Åland det. Där var allt som "det brukar vara" hemma här i Uppland: Höjdläge, förgård, stenmurar vid de svagare sluttningarna m.m. Bifogar en liten bild jag tog. Det är förresten ett ovanligt läckert fornborgsläge med en gammal odlingsbygd direkt nedanför på "insidan" (där jag definierar "utsidan" som den som vetter mot det forntida vattnet, nu uppgrundat i detta fall), med gravfält i anslutning till åkermarken, ganska nära nedanför borgen faktiskt. Så man kan säga att där var det nog ganska snabbt och lätt att söka skydd uppe på fornborgen.

/Mats

[Yngwe]

Tyvärr har jag inte haft tillfälle ännu, men det finns en del att söka på nätet, kör en google bildsökning på Linnavouri så ser du att åtminstone ytligt är det mycket likt!

t.ex.

[foto raderat med hänvisning till upphovsrättslagen]

[Boreas]

Sist, en borg, oavsett storlek måste ha tillgång till färskt vatten inom sina murar. Finns inte detta - så är det ingen borg, då är det något annat.

Thomas

När man kallar dessa fornlämningar för "borgar" så får man uppmärksamma att termen enbart kan accepteras som arkitektonisk begrepp. En borg er alltså en ringformat, stenmurad boplats, bygd på berg. Bo+berg = borg. Ett liknande förhållningsätt får man ha till termen "troja-borg", vars syfte knappt kan ha varit militärt...

Nu kan fornborgarnas storlek och byggnadsstruktur variera rätt mycket, bl.a. efter material-tillgång. Endera, som Tunaborg vid Helsingtuna, har en hel del otroligt stora block i grundnivån. Dom allra flesta är dock murad av mindre block och kummel. Konstigt nog är rullsten ofta förekommande.

I regel ligger fornborgarna på tydliga höjd-drag, oftast på kullar och i regeln i (intill) områden med andra fornminnen, t.ex. bostäder, gravhögar, skepps-sättningar, dösen och/eller trojaborgar. Med tanke på avstånd och den branta terrängen upp till borgplatserna har byggandet av en fornborg varit en mycket ressurskrävnde uppgift.

Till en genomsnittlig fornborg har man beräknat från 500 till 700 ton sten. För ett anslag över letande, urval och transport av ägnad sten kan man räkna högst 100 kg sten per dagsverken. Det innebär en arbetkår på 10 man användt 700 sommardygn för att få upp-pallat stenar till en 700 tons anläggning. Sen kommer själva murandet, vilket fordrat en miljö av dugliga murare och ett mimimum av 2000 sommardagar till. Slutligen skal så borgen bebyggas och utsmyckas för att tjäna olika syften. En brutto på 10.000 årsvärk är troligen ett försiktigt estimat.
 
Karakteristisk för fornborgar och trojaborgar är att dom ligger förhöjd i topografin och centralt i gamla, gärna granna kulturlandskap. Just därför ligger tanken nära att dom i princip byggts för att tjäna civila centralfunktioner, som åstad för gemensamma, sociala möten och uppgifter i det ättesamhälle vi vet utvecklades på forntidens gårdstun, - varav några blev centralorter under medeltiden.

http://wadbring.com/historia/sidor/kungsl.htm#lenaborg

I ett exempel från Skottland ser man att borgen också knyts till ett antal tun (dun, din).
http://en.wikipedia.org/wiki/Pen_Dinas

Att fornborgar haft militära syften är en gammal idé som återstår att bevisa. Vi vet inte engång om våldsamheter och regionala fejder satte märkvärdig prägl på forntidens samhällen före medelåldern. Hursomhelst räcker det inte som förklaring till att man släpade och staplade upp hundratals ton stenblock på alla dessa bergkullar. Bergknallarnas konsekventa brist på vattenkällor är bland de faktorer som gör ett militärt syfte hopplöst.

Det måste alltså finnas bättre och mer allmäna förklaringar.

[Yngwe]

Du säger vidare att de ligger centralt i gamla kulturbygder och det stärker teorin om civil använding.  Men Visbys ringmur ligger centralt i en kulturbygd och i omedelbar anslutning till en civil handelsplats. Är ringmuren då civil? Eller Axvalla? Eller Vadstena slott? Eller Åbo slott? Eller... eller...eller     Det resonemanget håller inte, och till råga på allt så ligger inte alltid fornborgarna centralt, utan snarast i skogsbrynet.


Din uträkning om arbetsinsats för en fornborg ger jag inte heller mycket för.  Det är en grov akademisk uppskattning som knappast kan ses som allmängiltigt. Eftersom jag själv i många år haft en fornborg som bas för lite aktiviteter vet jag hur tungt det är, och hundra kg tar man mellan första och andra frukost om man vill. Har man en häst hinner man latas sig en stund också! Sten finns det så gott om i åkrarna att dom samlar sig själv under året!

Bristen på vatten är förvisso värt att diskutera, den påverkar ju uthålligheten avsevärt, men det finns ju möjlighet att lagra vatten som räcker några dagar eller nån vecka. Sen finns väl en hel del fornborgar som faktiskt har tillgång till Vatten. Både Vista Kulles och Noens fornborg har det till exempel. Hättan på Omberg också om jag minns rätt.