Var romersk järnålder en "kleptokratl"/plundringsekonomi?

[Karlfredrik]

Stig Welinder skriver (Sveriges Historia I,2009,sid 428) att romersk järnålder/folkvandringstid
har kallats "kleptokrati" eller plundringsekonomi, eftersom samhällets ekonomiskas bas mera bygde på att roffa från andra än att beskatta egna undersåtar.
Om detta stämmer måste krigarna som skulle upprätthålla hövdingamakten haft stor betydelse.
Fem eller sex utgrävda hallar av 30-40 från denna tid hade förstörts eller vandaliserats av samtiden.

[Leif]

det finns ju en del vapengravar och vapenoffer att utgå ifrån när man dikuterar så visst kan det ligga något i detta. minns för övrigt en gård fårn romersk järnålder oms jag var med och grävde ganska nära vättern, där hittade vi en lansspets i ett brunnet stolphål mitt i huset... Inte utan att man började fundera lite på plundring.

I en artikel som heter Jordbruket och dess samhälleliga förutsättning..." i antologin Öggestorp och Rogberga vägar till småländsk förhistoria skriver jag mot slutet av artikeln (s.178):

Jag lutar fortfarande åt att bebyggelsen i Öggestorp knappast bör klassificeras som central i ett maktperspektiv eller i termer av stormannamiljö. Beroende på perspektiv blir termen periferi svår att använda. I ett produktionsperspektiv torde området i högsta grad vara centralt. Förutsättningen för överskottsproduktion av såväl boskap som metall fanns. Glimtar av större sydskandinaviska sociala företeelser anas. En vapengrav är identifierad, ett depåfynd med spjut och lansar är känt. Men speglar dessa långväga kontakter eller lokala våldsyttringar? Ett lokalsamhälle där ekonomin till avgörande del är baserad på boskap har troligen med våld, upprepade gånger, fått hävda sitt boskapsinnehav. Depåfyndet med spjut och lansar är kanske inget annat än beviset på en förkrossande seger över en annan grupp boskapsskötare, antingen i samband med en offensiv handling för att tillskansa sig ytterligare djur eller som en del i firandet av en seger när man försvarat sig väl mot angripare. För boskapsskötare under romersk järnålder är firandet av en sådan seger knappast ett uttryck för en central maktfunktion i samhället uitan snarare en "normal" reaktion efter en tid av stor anspäning.