Texten syftar tillbaka på strof 8 i Völuspá som utspelar sig i en oskuldsfull forntid, just innan ondskans makter dyker upp i världen:
efldu í túni,
teitir váru,
var þeim vettergis
vant ór gulli,
uns þrjár kvámu
þursa meyjar
ámáttkar mjök
ór Jötunheimum.
å gården med brädspel
de glada lekte,
armod på guld
fanns ingalunda,
tills tursamöar
trenne kommo,
mycket mäktiga
mör, från jättevärlden.
Jag tror inte att någon tidigare satt dessa strofer i samband med "guldgubbarna", men det är en intressant tanke.