Jag läste precis artikeln och detta är minna första ”enkla” tankar, kanske de förändras lite när jag bearbetar tankarna, vem vet…
Olikt Martin Rundkvist, har jag inte talarens eller skrivarens begåvning, så när den som läsare en hets mot felstavning, bör de se sig om efter en annan dyslektiker att ”upplysa” och påpeka fel för. *ber innerliggt*
Det är fina starka ord som Martin Rundkvist skriver, skriva är han bra på och på att ha åsikter. Framför allt på att ha rätt åsikter, mot en annans uppenbara fel… Men om dessa förhatliga teoretiker inte fanns, vilka skulle då utpekas som den grupp att brösta upp sig mot? Hur skulle statyn av Karl den XII ha sett ut utan Ryssland?
Jag blir bara nyfiken på vad han har tänkt att göra av alla sina ”duktiga och produktiva kollegor”. Speciellt som omtalandet av den ”massiva majoriteten” inte egentliggen säger mer än att han strävar efter att producera en förväntad lättillgänglig sanning. Den sanning som redan finns hoss varenda 12 till 99 åring. Vikingarna åkte i långa ståtligga skepp med rödvitrutiga segel och piskade rumpa med alla i österled. Islamska förebilder finns inte att tillgå i dagens skolundervisning, för de var allt för klena och renliga för att ta sig upp till vår karga nord. Jag har jobbat med barn, barn får en bild som de tar med sig i livet, barn blir också vuxna.
Vari ligger problemet att diskutera en arkeologi som har en plats i samhället? Om det inte har en plats i samhället, utöver en given plats i nöjesindustrin, bör den finas över huvud taget? Om vi som arkeologer inte kan motivera våran existens, vem skal då göra det? Tyvärr så tror jag inte att något annat ämne är intresserat, hur många hpar de än får.
Vilka är det som är politiskt korrekta om man inte ifrågasätter detta arbetande för sin egen skull? Jag har liksom alla (ja ALLA) arkeologer/arkeologistudenter, ett specifikt litet område som jag är insnöad på. Men jag när också ett brinnande intresse för att förmedla den kunskapen som ”expertisen” stoltserar ut att de sitter på. Vi kan inte bara portionera ut den som om vi stod i skolmatsalen, slevade upp lagom portioner och deklarerande med bestämd och uttråkad stämma vad den innehöll.
På alla arkeologi pubbar tenderar jag att bli utpekad som en idiot med samtids relevans, ja, jag tycker att jag måste försvara mitt ämne. Arkeologi, genom bland annat föremålsstudier, besitter en kunskap om bland annat ett gytter av kulturella samtida avvikelser, problematiskt placerade till förhistoriskt tid anser tydliggen vissa. Kan vi studera dessa borde vi kunna dra paralleller till dagens ”mångkulturella” samhälle. Varför anses detta inte vara ett fullgott kunskapsmål?
På samma sätt som religion fascinerar mig, jag önskar verkliggen att jag kunde vara troende, så på samma sätt fascineras jag av de strikta gränser som Rundqvist drar upp mellan arkeologi och icke arkeologi.
Om nu den alltmer icke arkeologiska, arkeologiska intresset har blivit så hotande stort, så är det väl en självklarhet att det inte skall stå oemotsagt. Liksom allt annat bör det kritiskt granskas och diskuteras, detta om något skulle ju kunna berika ämnet!
Tyvärr så tycks Runkvist, trotts sin uppenbara arkeologiska begåvning, mer intresserad av envägs kommunikation, än en eftersträvansvärd kommunikation. Eller har jag missuppfattat det hela fel? :roll: