En liten fundering bara…
Ovan, för två år sedan skrev jag om en gammal metod att orientera sig i tät dimma, alltså med en knivspets mot tumnageln. Oavsett hur tät dimman är kan man avläsa var solen befinner sig.
• Handen på hjärtat - hur många här på forumet har praktiskt testat denna metod under de två år som
gått? Någon?
Jag vet ju av egen erfarenhet att metoden ovan fungerar perfekt. Jag har aldrig använt mig av någon solsten så där saknar jag erfarenhet. Alla bar kniv på järnåldern, både män och kvinnor. Alla hade också naglar. Båda sakerna fanns alltså alltid med, oavsett var man var, till lands eller till sjöss.
Frågan för mig blir då att när man med den dagliga utrustningen kan ta fram var solen är mycket exakt – söker man då verkligen efter alternativ? Som t.ex. solstenar?
Kan man se solstenar som överklassens sextanter – men allmogen körde med lite grövre kompasser? Alltså en på tusen hade solsten – alla andra hade kompasser?
Ämnet är ju mycket lämpligt för praktisk arkeologi, alltså hitta en solsten, och testa den mot knivspets mot tumnagel. Testa hur bra de tar fram var solen är, samt testa hur bra de tar fram solhöjden. Det bör vara ganska enkelt – det största problemet borde vara att hitta verkligt tät dimma?
Men det är väl bara att köra till närmaste flygplats – där brukar det alltid vara dimma…
Thomas