Det som är svårt är att påvisa kausaliteten, alltså orsakssambanden. För att förtydliga, om vi har ett ord som nasare (gårdfarihandlare) och Jesus sägs ha varit en nasaré, betyder det inte att ordet nasare (eg. romani) kommer från nasaré. Ett ytligt samband i form av språk eller föreställning kan antingen vara helt slumpmässigt, bygga på en gemensam källa eller ha vandrat över via mellanled. Endast i det fjärde fallet rör det sig om direkta samband. Det är oftast ytterligt svårt att påvisa hur påverkan skett, även i modern tid. I antik blir det naturligtvis ännu svårare inte minst pga. alla källor som har försvunnit. Däremot kan man göra generella iakttagelser och sannolikhetsresonemang. Om nu gudar överallt i medelhavsområdet sades ha dött för att sedan återuppstå, och detta för att följa årstidernas växling och planeternas rörelser, är det då sannolikt att i ett av dessa beskrivna fall så rörde det sig om en verklig uppståndelse från de döda? Om man kan påvisa att alla de avgörande dogmerna i den kristna tron, som jungfrufödsel, järtecken, mirakler, korsfästelse, uppståndelse etc. ofta förekommer i beskrivningar av andra halvgudar, som vi på goda grunder kan betvivla att det har funnits (eller i varje fall är riktigt levnadstecknade), är det då inte rimligt att betvivla också när samma saker tillskrivs Jesus? Detta innebär givetvis inte med nödvändighet att vi av detta kan dra slutsatsen att Jesus aldrig har funnits, och det gör heller inte jag. Inte på dessa grunder. Men det bidrar till att ifrågasätta ett antal föreställningar i evangelierna och tillsammans med andra omständigheter minska antalet trovärdiga händelser som där beskrivs högst väsentligt. Om så mycket kan avfärdas kan man ställa sig frågan om ens något som beskrivs verkligen har hänt.
Mvh, Roger