Att markägaren skall ge tillstånd i förväg ser jag inte som nödvändigt och det är heller inget krav i lagen.
Detta kommenterar jag i egenskap av markägare, inte proffessionell arkeolog.
Jag skulle bli extremt irriterad om jag tillfrågades av någon som fått tillstånd att gråva på min mark utan att först ha samtalat med mig. Jag skulle utan större eftertanke säga nej. Om jag däremot tillfågades innan en ansökan gjordes så skulle jag kunna bidra med synpunkter på hur marken är beskaffad, var jag sett mörkfärgningar vid plöjning etc. Jag skulle även kunna komma med synpunkter på när jag absolut inte vill att någon skall gå runt på min mark. Jag befinner mig för närvarande i en liknande situation. Ett konsultföretag som arbetar för Vattenfall håller på att reda ut lämpliga ledningsdragningar och vill gräva ner xxx m ledning i min mark samt placera en elcentral (1,5x1,5x1,5 m st) på en av mina ängar. Detta var inte så roligt. Vi ställdes inför något som verkade vara en fastlagd plan, men när bygglov skulle sökas så kontaktades vi igen och som väl var kunde elcentralen flyttas till en acceptabel plats utanför användbar mark. Hade man inte frågat oss hade vi sannolikt överklagat ev beslut och garnterat blivit överkörda av last och ledningslagen i slutändan, men inte utan vissa förseningar.
Ergo: kommunicera först, sök tillstånd sedan. En enkel handling som speglar respekt för individers ägande.
Kan även påpeka att det finns krafter, t.ex. inom lrf som verkar för att allemannsrätten skall begränsas. Ännu så länge finns det inga planer på att revidera den, men med tillräckligt mycket irritation hos tillräckligt många markägare så kan det hela komma på den på politiska agendan och då kanske vi hamnar i ett med EU anpassat system för hur naturen kan upplevas, vilket väl ingen eftersträvar?